search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Domare i gränslandet mellan politik och juridik

Elisabet Fura, svensk domare i Europadomstolen i Strasbourg, fick inleda den andra av Advokatdagarna. I ett samtal med journalisten Lars Adaktusson berättade hon om Europadomstolens arbete och hur hon ser på sin roll i domstolen.

Domarna i Europadomstolen nomineras av sina respektive länders regeringar. Men hur tänkte Elisabet Fura när hon tackade ja till posten, frågade Adaktusson.

– Jag resonerade så att styrkan i Europadomstolen ligger i dess sammansättning. Det är den som ger dynamik i dömandet, sa Fura.

Elisabet Fura är inte den enda tidigare advokaten i Europadomstolen. Däremot är hon ensam om att ha en affärsjuridisk inriktning, något som gett henne ett rykte om att vara den enda i domstolen som kan räkna, berättade Fura.

Europadomstolen hanterar anmälningar från 47 olika länder, med skiftande rättskultur och olika demokratiska traditioner. Hur är det egentligen att döma i en sådan domstol, undrade Adaktusson.

– Det är en stor utmaning och efter åtta år i domstolen är jag fortfarande väldigt ödmjuk inför den uppgiften. Det är ju väldigt lätt att säga som svensk, islänning eller fransman att ”vad gör Ukraina i domstolen?” Kan man kalla Ukraina en rättsstat? Det kanske man inte kan, men nu har politikerna bestämt att Ukraina ska vara med, och då får vi ta hand om de här frågorna, sa Elisabet Fura.

Europadomstolens roll som yttersta garant för mänskliga rättigheter innebär att domstolen alltid rör sig i gränslandet mellan juridik och politik. Elisabet Fura gav några exempel på mål som är särskilt politiskt laddade, bland annat en anmälan från ett italienskt medieföretag som i ett medielandskap helt dominerat av Silvio Berlusconi inte fått frekvenser för att sända.

Men trots den politiska kontexten var Elisabet Fura tydlig om sin och de andra domarnas roll.

– Vi ska inte låta politiken styra juridiken. Det är inte alltid lätt att dra gränsen, men vi måste sätta på juristhatten och döma enligt konventionen, fastslog hon.

De flesta anmälningarna riktas i dag mot länder som Ryssland, Ukraina och Turkiet. Elisabet Fura uttryckte, med diplomatisk försiktighet, att det inte är så ”sunt” att ha så många anmälningar som Ukraina, och att alla vet att landet har stora problem. Samtidigt såg hon också oroande tendenser i en del gamla, stabila demokratier. I Storbritannien har till exempel allt fler röster hörts protestera mot att ”46 domare som inte är britter” ska ha inflytande på hur de mänskliga rättigheterna tillämpas i hemlandet.

– Det passar politikerna att ha en aggressiv ton mot domstolen, konstaterade Elisabet Fura.

I dag ligger 162 000 mål på hög i Europadomstolen. De enorma balanserna har på senare år lett till krav på reformer av domstolen. Flera förändringar är redan genomförda, men de antas inte på långa vägar räcka.

95 procent av klagomålen till Europadomstolen prövas aldrig i sak, för att de saknar grund eller för att den klagande inte har uttömt de inhemska rättsmedlen. Elisabet Fura ansåg själv att det är alltför lätt att göra en anmälan till domstolen i dag, vilket leder till många ogrundade och felaktiga anmälningar. 

– Det är lättare att klaga till Europadomstolen än att stämma i Stockholms tingsrätt. Jag är övertygad om att det inte är någon bra ordning, sa Fura, som i nästa andetag konstaterade att det är politiskt svårt att få gehör för krav på avgifter, advokattvång eller andra åtgärder för att höja nivån.

Annons
Annons