Bättre domstolsstöd i skiljeförfarandet

Advokat Harry Bergman talade om hur tingsrätterna kan bistå skiljeförfaranden i frågor som bevisupptagning, editionsförelägganden och verkställighet av säkerhetsåtgärder. Systemet enligt skiljeförfarandelagen 26 § – att skiljenämnden avgör om begärd bevisupptagning eller edition är materiellt befogad medan tingsrätten bara prövar om åtgärden är laglig – kan leda till osäkerhet, menade Bergman.

Harry Bergman frågade sig också om det var realistiskt att föreslå att införa möjlighet för skiljenämnder att besluta om verkställbara säkerhetsåtgärder. Varför ska skiljedomen vara verkställbar, men inte säkerhetsåtgärder beslutade av samma nämnd?

Advokat Bo G. H. Nilsson påpekade att det är värt att reflektera över att det tar lång tid för hovrätterna att behandla klander mot skiljedomar. Den genomsnittliga tiden är 31 månader; genomsnittstiden för tvistemål i hovrätterna är annars 10 månader.

– Det gör ingenting för att stärka Sveriges rykte som skiljedomsnation, sade Nilsson.

Han påminde om Titanmålet (RH 2005:1) där hovrätten enligt Bo G. H. Nilsson fundamentalt missförstod vikten av platsen för skiljeförfarandet – det rättade HD till i sitt beslut om prövningstillstånd (mål Ö 2301-09). När det går så fel måste det ligga något bakom, sade Nilsson, som menade att HD-domarna har erfarenhet av internationella skiljeförfaranden medan kännedom om rättsområdet tycks saknas i hovrätterna. Han önskade bättre kännedom hos domarna om internationella rättskällor och litteratur. Bäst tyckte Bo G. H. Nilsson det skulle vara med samma system som i Schweiz: Där går klander mot skiljedomar direkt till högsta domstolen.

James Hope, solicitor-advocate, hävdade att frågorna om bistånd från utländska domstolar är enklare än de kan tyckas. När det gäller de viktiga delgivningsfrågorna finns, förutom regeln i RB 33:8 om delgivning på en utländsk parts senast kända adress, flera internationella konventioner att ta till: Haagkonventionen 1965 om delgivning, EG:s delgivningsförordning 1393/2007 och Köpenhamnsfördraget om inbördes rättshjälp 1974. Men det är viktigt att försäkra sig om att delgivningen följer lagen i skiljeförfarandelandet och delgivningslandet, genom att ta hjälp av advokater på plats där. I målet NJA 2010 s. 219 kunde en skiljedom inte verkställas eftersom den ryska parten hade försökt delge sin svenska motpart skiljedomen bara enligt ryska föreskrifter, på senast kända adress, utan att göra en enkel efterforskning av det svenska bolagets nya adress.

För bevisupptagning utomlands gäller 1974 års Köpenhamnsöverenskommelse mellan de nordiska länderna. I övrigt är det nödvändigt att höra sig för med en advokat på plats om vilka nationella regler som gäller.

Slutligen tipsade James Hope om ett hemligt vapen: ”Anti-suit injunction”, som domstolar i common law-länder kan utfärda för att hindra en part från att inleda eller fortsätta en process eller ett skiljeförfarande i en annan jurisdiktion. Anti-suit injunctions är inte tillåtna inom EU, men kan användas på andra håll.

– Det är verkligen användbart när det gäller tvivelaktiga domstolar, sade James Hope.