search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Kvinnor i krig och konflikter – både offer och aktörer

Vi tänker oftast på kvinnor som offer i konfliktdrabbade områden. Men det är viktigt att inte glömma att kvinnor också är aktörer. Det sade Agneta Johansson, Ilac, vid Hildarys lunch i maj.

Agneta Johansson är biträdande direktör för Ilac – International Legal Assistance Consortium. Hon talade under rubriken ”Gender Justice – att förbättra kvinnors villkor i konfliktområden med juridiken som metod” vid Hildarylunchen den 5 maj.

Kvinnor som offer är den första bild som kommer upp när vi tänker på kvinnor och konflikter, konstaterade Agneta Johansson. Det är den bild som massmedierna fokuserar på. Framför allt har det sexuella våldet formligen exploderat och har blivit en form av krigföringen. Men Agneta Johansson betonade att det är viktigt att inte glömma att kvinnor också är aktörer:

– När vi talar om ”gender justice” försöker vi använda definitionen att se kvinnor som både offer och aktörer, sade hon. Gender justice kan översättas med ’genusrättvisa’.

Ilac arbetar med att stärka kvinnors tillträde till rättssystemet som offer – men också kvinnors delaktighet i rättssektorn. Det gäller kvinnor som är lagstiftare, domare och advokater.

Agneta Johansson påminde om att kvinnliga aktörer också kan vara soldater, och de kan vara krigsförbrytare. Ett exempel på en nationalistisk ledare som har dömts för krigsförbrytelser är den bosnienserbiska politikern Biljana Plavšić.

– Man ska vara försiktig med att säga att vi kvinnor är mer fredliga till vår natur, sade Agneta Johansson.

Däremot kan man säga att den traditionella rollfördelningen i fredstid blir framträdande i krigstid. Ett vanligt mönster är att männen åker till fronten, medan kvinnorna tar över ansvaret för samhället och tar steget ut i arbetslivet – liksom i Europa under andra världskriget. Men det är också ett mönster, att när freden kommer puffas kvinnorna ett steg tillbaka igen.

Ilacs huvudmandat är att hjälpa och assistera länder med att bygga upp rättssystemet efter krig och konflikter. Agneta Johansson berättade att arbetet med gender justice har stöd i FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs år 2000. Resolutionen riktar sig till konfliktländer och även till organisationer. Den stadgar att kvinnor ska vara en del i fredsprocesser, förhandlingar och återuppbyggnadsarbete.

Agneta Johansson förklarade att andelen konflikter som är interna har ökat de senaste 20 åren. Gemensamma drag för interna konflikter är att det förekommer grova kränkningar av mänskliga rättigheter, som drabbar civilbefolkningen. Det leder till hämndbegär, men också till starka krav på rättvisa – de drabbade vill att människor ska ställas inför rätta. Läget efter konflikten kan vara politiskt känsligt. Förövare kan sitta kvar på viktiga poster i samhället. Situationen kännetecknas också av enorm korruption på grund av att staten har fallit sönder.

I områdena finns ett överflöd av vapen från kriget. Många män kommer hem efter konflikten och har ingen sysselsättning – men de har tillgång till vapen. På ställen där sexuellt våld har varit vanligt, fortsätter beteendet efter kriget.

Parallella rättssystem förekommer också vid sidan av det officiella. Om befolkningen har misstro mot det formella rättssystemet, går människorna tillbaka till de traditionella rättssystemen – och det är ofta inte positivt för kvinnor.

Det finns stor brist på kunskap inom rättssektorn i konfliktområdena. Som exempel nämnde Agneta Johansson Liberia, där en pensionerad domare från USA skrev en grundläggande handledning för landets domare och lät några kolleger i Monrovia läsa den. Deras kommentar var: Boken är mycket bra – men vad gör vi med de domare som inte kan läsa? Med en sådan utgångspunkt fungerar det inte att börja med att kräva att domarna ska tillämpa genderkunskap i dömandet, var Agneta Johanssons slutsats. Vill man stärka kvinnors rättigheter, måste man ofta arbeta med hela systemet i landet.

Situationen efter en konflikt är många gånger jobbig, men Agneta Johansson framhöll att den också kan vara ett tillfälle till förändring. Om en ny konstitution behöver skrivas, kan man passa på att flytta fram positionerna för kvinnor. Det kan finnas goda möjligheter att stärka kvinnors ställning lagstiftningsvägen. Raoul-Wallenberg-institutet hjälpte Haitis minister för kvinnofrågor att ta fram prov på ”best practices” som stöd i lagstiftningsarbetet – exempel på hur andra länder hade utformat bestämmelser om faderskap, abort och andra frågor. MA

Agneta Johansson har arbetat med folkrätt och mänskliga rättigheter på Utrikesdepartementet. Hon har också arbetat praktiskt med att omsätta de internationella konventionerna i praktiken under tre år i Mellanöstern och tre år i Bosnien.

Annons
Annons
Annons