search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende

Beslut 2011
7. Kringgående av förbudet att åberopa av motparten framfört förlikningsförslag. Erinran.

Bakgrund

X är ombud för svaranden i ett mål i tingsrätten angående delägande i fastighet. A är ombud för käranden.

Anmälan

X har i anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 3 januari 2011, riktat anmärkningar mot A och i huvudsak anfört följande.

A har utan motpartens tillstånd i tingsrätten åberopat ett av motparten avgivet förlikningserbjudande. Härigenom har han handlat i strid med god advokatsed.

I tvisten har olika förlikningsförsök i omgångar framförts till motparten både direkt av svaranden och av dennes ombud. Någon förlikning har dock inte kunnat nås. Tidigare motpartsombud erhöll den 16 november 2009 ett förlikningserbjudande med följande påskrift: ”Detta är ett förlikningserbjudande som inte får användas rättsligt i det fall parterna inte kommer överens”.

Vid tingsrättsförhandlingen den 19 oktober 2010 lät A som bevis till rätten inlämna en handling vilken upprättats av svaranden som ett förlikningsförslag. Handlingen kom att få bilagenummer 24 i tingsrättens akt.

I aktbilaga 24 framgår av e-mail från den 27 augusti 2009 att det som bifogas e-mailet är ett förslag. Något tillstånd att inlämna aktbilaga 24 har inte givits. Tvärtom – vilket framgår av protokollet – försökte X stoppa ingivandet vid förhandlingen.

Oaktat att A uppenbarligen förstod det oetiska i att inlämna förlikningsförslaget, har han låtit sin huvudman inlämna handlingen som bevis i målet, och i samband med detta angett att han inte själv står bakom sin huvudman i inlämnandet.

– Om advokater skulle kunna frånträda sitt etiska ansvar genom att ange att de inte står bakom av huvudmännen inlämnad bevisning, skulle advokatsamfundets etikregler kunna urholkas till att endast vara av chimär karaktär, vilket näppeligen är innebörden.

Advokatens yttrande

A har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 14 januari 2011, ifrågasatt om X kan anses saklegitimerad i ärendet. Vidare har han tillbakavisat anmärkningarna som framförts i anmälan och anfört bl.a. följande.

Det är korrekt att vissa förlikningsförsök, dock utan framgång, gjorts av respektive part, samt att förslag lämnats med uttrycklig hänvisning till att det inte får åberopas.

Vid tingsrättsförhandlingen har hans huvudman gett in och åberopat aktbilagorna 24–26. Tillstånd att åberopa dokumenten inhämtades inte av A, då han inte avsåg att åberopa dem.

X yrkade i sin roll som ombud att bevisningen skulle avvisas, sedan A informerat tingsrätten om att han som ombud inte åberopade handlingen p.g.a. risken att dokumentet kan betraktas som ett förlikningsförslag.

Handlingen – e-postbrevet – är ett förslag till upplösning av det samägande som förelåg vid tidpunkten. Vid dess översändande var parterna inte ense om hur frågan skulle lösas, men såvitt A informerats uppfattade sig inte hans huvudman ha en tvist vid denna tidpunkt. X jämte dennes kollega informerade A:s huvudman om sitt uppdrag i brev daterat den 4 september 2009. Huvudmannen kontaktade advokatfirman efter mottagandet av brevet.

Målet avser dold äganderätt – lagfarna ägarandelar var 20 % respektive 80 %, men A:s huvudman är av uppfattningen att parterna ägde hälften var.

Inför genomförandet av den muntliga förberedelsen och för sammanställning av den bevisning som åberopas, kontaktade A sin huvudman för att denne skulle ge nödvändig information. Därvid frågades efter eventuell ytterligare dokumentation som bekräftade hälftenägande. Huvudmannen hänvisade då bl.a. till det e-postbrev som sedermera blev aktbilaga 24–26.

A konstaterade efter genomgång av handlingen att det var ett förslag till lösning som lämnats av svaranden. Hans huvudman uppgav på fråga att han inte ansåg tvist förelåg när förslaget lämnades, men att det redan då fanns oenighet mellan parterna angående fastighetens värde. Sammantaget ansåg A att han av försiktighetsskäl borde betrakta det lämnade förslaget som ett förlikningsförslag.

Han informerade sin huvudman om att han bedömde att det fanns en risk att handlingen kunde betraktas som ett förlikningsförslag, samt om innehållet i de etiska reglerna såvitt avser åberopande av sådana förslag, d.v.s. att advokater inte får åberopa ett förlikningserbjudande utan samtycke från motparten. Huvudmannen ställde därvid frågan om det innebar att han p.g.a. att han anlitat en advokat var förhindrad att åberopa handlingen i processen.

Med hänsyn till den ställda frågan informerade A huvudmannen om rättegångsbalkens regler angående fri bevisprövning samt om rätten för var och en att företräda sig själv i en rättegång. Utifrån detta konstaterade A att det i sig inte fanns processrättsligt hinder mot att åberopa handlingen i processen, att huvudmannen i sig själv var behörig att göra det om han ansåg handlingen relevant, men att A (vilket åter påpekades) ansåg sig förhindrad att göra detta för huvudmannens räkning.

Vid genomförandet av den muntliga förberedelsen valde huvudmannen att själv åberopa dokumentet. Tingsrätten efterfrågade A:s biträde i formuleringen av bevistema avseende aktuell punkt, varvid han informerade domstolen om att de etiska reglerna hindrade honom från att åberopa dokumenten, dvs. biträda huvudmannen i den delen, då det fanns en risk att det kunde betraktas som ett förlikningsförslag.

När motpartsombudet därvid krävde avvisning av bevisningen p.g.a. att A som ombud inte ”står bakom” den, konstaterade han endast – i sin huvudmans intresse – att huvudmannen enligt rättegångsbalken äger rätt att företräda sig själv och åberopa den bevisning han önskar. Tingsrätten fattade därefter beslut som framgår av dess protokoll. En slutsats av beslutet var att huvudmannen var oförhindrad att i processen åberopa dokumentet.

 – A anser inte att han brutit mot god advokatsed. Han informerade huvudmannen om innebörden av de processrättsliga reglerna och reglerna om god advokatsed. Tillvaratagandet av klientens intresse innebär att man som advokat är skyldig att informera huvudmannen om dennes rättigheter och möjligheter.

Vidare informerade han såväl tingsrätt som motpart om att han inte biträdde huvudmannen vid åberopandet av dokumenten. Han kan dock inte se att de etiska reglerna eller uppdraget innebär att han vid förberedelsen hade en skyldighet att hindra huvudmannens egna initiativ att åberopa handlingen, när denne anser den ha relevans för sakens bedömning. Tvärtom anser han sig förhindrad att agera mot sin huvudman.

Han har gjort sin bedömning utifrån en riskvärdering avseende möjligheten att handlingen kan anses vara ett förlikningsförslag. Det fanns dock inte någon konkret utredning om att så var fallet, utan handlingen kan även tolkas som ett förslag lämnad i en förhandling mellan två parter.

Nämndens bedömning och beslut

Det förhållandet att A:s klient åberopade förlikningsförslaget har i praktiken inneburit ett kringgående av förbudet att yppa av motparten framfört förlikningsförslag. Genom att trots detta kvarstå som ombud har A brutit mot god advokatsed.

Nämnden tilldelar därför A erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Annons
Annons
Annons