search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Domstol i förändring

Justitieråden Marianne Lundius, Gudmund Toijer, Stefan Lindskog och Agneta Bäcklund har olika bakgrund och har suttit i HD olika länge. Tidskriften Advokaten mötte dem i plenisalen i Bondeska palatset i Gamla stan för ett samtal om Högsta domstolens roll, prejudikatsbildning, sidouppdrag och arbetet i HD.

Det pågår en generationsväxling i Högsta domstolen. Under de senaste två åren har domstolen fått fyra nya ledamöter, den yngsta av dem född 1963 (Johnny Herre).

De nya justitieråden har också bidragit till ökad mångfald i domstolen, och Högsta domstolens 16 ledamöter är i dag en ganska blandad skara, med fyra före detta advokater, två professorer och en före detta justitiekansler. Som domare i HD avgör eller medverkar de i att avgöra i genomsnitt över 400 mål var om året av olika typer. Vid voteringen väger allas röster lika tungt, oavsett senioritet eller bakgrund. Stefan Lindskog beskriver HD som en bukett av blommor: den blir vackrare med flera olika blommor än om man bara har en sort.

Vilken roll spelar era olika bakgrunder för HD:s arbete?

Marianne Lundius (ML): Det är bra med en mångfald av yrkesbakgrunder och rättsområden. Det skapar en dynamik i vårt beslutsfattande. Vi har olika infallsvinklar, och det ger bra kvalitet.

Gudmund Toijer (GT): Jag tror också att det är viktigt för hur vi skriver våra avgöranden, att vi kan skriva våra avgöranden på ett sätt som är läsbart för olika läsekretsar.

 

Hittills under sin historia har HD haft tio före detta advokater som justitieråd. Av dem är nästan hälften, fyra, verksamma just nu.

Finns det något speciellt advokatperspektiv som framträder i diskussionerna?

Stefan Lindskog (SL): Nja, inget advokatperspektiv direkt. Men däremot tror jag att vi som varit advokater bär med oss ett klientperspektiv. Vi som har varit advokater har stått den enskilde nära och sett hur han eller hon upplevt olika situationer. Sedan är det kanske så att klientperspektivet gör att man är extra lyhörd för rättssäkerhetsfrågor, och där har det väl någon enstaka gång urskilt sig olika meningar.

GT: Samtidigt är ju rättssäkerhet naturligtvis centralt även för oss som kommer från en domarbakgrund.

 

Justitieråd är något av det mest prestigefyllda en svensk jurist kan bli. Arbetet är nästan helt befriat från administration och kontorssysslor. Målen förbereds av revisionssekreterare, medan domarna kan ägna sin tid åt principiellt viktiga juridiska frågor och åt själva dömandet.

Situationen ställer samtidigt höga krav på arbetets resultat. Domarna ska hålla toppkvalitet. Det finns, som Stefan Lindskog uttrycker det, ingen som helst ursäkt för att de inte ska göra det, med de förutsättningar som ges.

Marianne Lundius, som suttit i domstolen längst av de fyra, berättar att arbetsförhållandena ändrats en del under hennes tolv år som justitieråd. När hon började, 1998, ekade det rätt tomt i justitierådens korridorer i Bondeska palatset. Verksamheten bedrevs även i Ryningska palatset så det var färre som arbetade i Bondeska. Några arbetade hemma med inläsningen av mål, och samlades bara för överläggningar. Nu är det annorlunda. Hela domstolen är inrymd i Bondeska palatset. Några av justitieråden, som kommer från andra orter än Stockholm, veckopendlar och kan förlägga någon inläsningsdag på hemorten. De flesta domarna förlägger emellertid arbetet i Bondeska.

Hur är det, har HD kafferaster egentligen?

ML: Ja, vi dricker alltid kaffe klockan elva. När vi har någon av våra få muntliga förhandlingar så ler alla litegrann när ordföranden säger att ”är det inte lämpligt att vi tar paus nu?” klockan fem i elva. De har ju hört att vi alltid tar paus klockan elva.

SL: Kaffepauserna är egentligen mer än kaffedrickning. De fungerar som informella plena, diskussionsforum för justitieråden. Då kommer alla justitieråd som är här.

ML: Sedan jag tillträdde har vi också infört något vi kallar after work. Då träffas vi den första onsdagen i varje månad och diskuterar olika verksamhets- och yrkesfrågor. Det är för mig som ordförande väldigt värdefullt.

 

Under 2009 inkom drygt 6 000 mål till HD, en ökning med elva procent mot 2008. Strax över 5 900 mål avgjordes. I de allra flesta fallen var avgörandet dock bara att inte bevilja prövningstillstånd. Bara 117 mål slank igenom nålsögat och fick prövningstillstånd.

Vad krävs för att ni ska bevilja prövningstillstånd?

SL: Innan vi släpper upp ett mål ska ett antal saker vara på plats. Att det är en intressant fråga är inte tillräckligt. Det får inte leda till att vi ska värdera en massa bevis och pröva andra frågor först. Får vi sedan ett besked från en hovrätt att ”den här frågan vill vi absolut ha prejudikat på” och man får ett överklagande som rymmer en del nackdelar, då kanske man släpper upp det ändå. Det blir en sammanvägning, och då kan det vara enormt viktigt att veta vad man ute på ”marknaden” bedömer som viktigt.

Vilken effekt har reformen med prövningstillstånd i tvistemål i hovrätterna haft för prejudikatsbildningen?

ML: Att vi har fått syssla mycket med prejudikatsbildning om vilka mål som ska dispenseras i hovrätterna! Det har kommit flera avgöranden hittills, som också påverkat hovrätten så till vida att man beviljar prövningstillstånd i fler mål nu än tidigare. Sedan har det ju också betytt att vi haft en rejäl nedgång vad gäller överklagade tvistemål. Det har gått ned med ungefär 40 procent.

SL: Jag tror också att det betyder att vi får fler överklaganden, vilket är psykologiskt närliggande. Tänk dig att du har processat länge i tingsrätten och förlorar. Du överklagar och är förbannad, men får bara ett besked om ”ej prövningstillstånd”. Klart att du överklagar till HD. Om målet hade legat några år i hovrätten och känslorna hade svalnat, visserligen förlorar man en gång till, men man får ändå en ny prövning.

Vad ska en advokat som vill ha prövningstillstånd i ett mål tänka på?

SL: Ska jag dra listan? Jag har gjort mig en sådan, redan innan jag började här:

  1. Identifiera en fråga som du ska argumentera för.
  2. Ta bort allt som stör prejudikatsfrågan.
  3. Se till att det inte finns bevisfrågor öppna, acceptera hovrättens bedömning av bevisen.
  4. Se till att det inte är för många frågor.
  5. Skriv inte för långt. Gör man det har man redan visat att det inte alls är så klart att detta är av prejudikatsintresse.

Agneta Bäcklund (AB): Jag kan hålla med om att man måste identifiera en fråga som är av prejudikatsintresse och sedan tydligt redovisa den i sin inlaga.

ML: Tyvärr är det ganska sällan man får bra inlagor, där man identifierar den intressanta rättsfrågan. Det finns nog en oro hos advokaterna att inte ha tagit upp allt.

GT: Vår uppgift är ju att vägleda rättstillämpningen. Om det finns en oenhetlig praxis i tingsrätter och hovrätter är det naturligtvis något vi kan väga in när vi ska ta ställning till PT. Så det kan man föra fram som ombud.

SL: Är det någon gång det är klokt att inhämta ett rättsutlåtande, så är det för att argumentera för varför en fråga är av prejudikatsintresse. Många gånger kommer det in ett rättsutlåtande som bara är argumentativa i sak. Åtminstone jag låter mig inte imponeras så mycket av det. Men om en professor i ämnet verkligen sätter sig ned och förklarar varför en sak är oklar, så tar åtminstone jag lite intryck av det.

Hur bra är advokaterna på det här?

SL: Tycker vi att advokaterna är bra? Svar: nej. Finns det en ursäkt: ja! Klienten. Man hör ofta advokater säga att klienten inte förstår.

ML: Klienten är ju inte intresserad av prejudikatsfrågor, han eller hon vill ju vinna målet! För klienten är HD en domstol i raden.

 

En stor del av prejudikatsbildningen hos HD sker i så kallad fullsutten avdelning, med fem justitieråd som dömer. För det mesta är alla domare eniga i utslaget, men det är inte helt ovanligt med skiljaktiga meningar.

Vi har fått bilden att HD tidigare oftast fattade enhälliga beslut, men att det de senaste åren blivit vanligare med skiljaktiga meningar. Är det så?

ML: Nej. Det tror jag inte. Jag tror tvärtom att vi gått ned i skiljaktigheter.

SL: Det finns statistik på detta. I stora drag är det nog konstant. Jag tror inte att det är någon särskild som utmärker sig och oftare är skiljaktig. Däremot är vissa oftare ensamt skiljaktiga än andra.

AB: Jag har ju inte varit här så länge men jag har ensam varit skiljaktig. Man ska stå för det domslut som ska meddelas, och då kan det komma till en punkt där det strider mot den egna övertygelsen att döma på det sätt som majoriteten förordar.

Vilken betydelse har detta för prejudikatsbildningen att någon är skiljaktig?

ML: Alla prejudikat är lika starka, oavsett röstsiffror, och ska följas lika mycket.

SL: Ja, det ska till och med följas om det bara är en ensam som står bakom alla punkter, vilket inträffar ibland.

GT: När vi åberopar tidigare avgöranden är det normalt sett ingen skillnad om det varit enhälligt eller någon skiljaktig.

Hur livligt kan det gå till när ni diskuterar?

SL: Debatten kan vara livlig, men sätter sig inte i det personliga. Det förefaller som att överläggningarna har blivit livligare med tiden.

ML: Ja, det är nog min uppfattning. Det är en öppnare diskussion i dag än när jag började. Åsikterna bryts, man diskuterar på ett öppnare sätt. Då var det mer så att man voterade, och sedan hade man sagt sitt. Nu överlägger vi verkligen. Även när vi arbetar med själva skrivningen av domar är det mycket diskussion om själva rättsfrågan.

SL: Sedan är ju också diskussionen helt öppen i den meningen att man inte räds att säga ”jag förstår inte vad du menar”.

Men varifrån kommer mediebilden av att det blivit mer skiljaktiga meningar? Är det medierna som bevakar er noggrannare?

ML: Man är mer intresserad i dag av domare och dömande verksamhet och man vill gärna individualisera domarna lite mer, att vi ska bli mer mediala.

SL: Jag tror också att de skiljaktiga meningarna, oavsett om de är i sak eller motivering, har blivit mer utförliga i dag än vad de har varit. De tar ut svängarna lite mer. Förut skrev de skiljaktiga ofta bara helt kort, men nu lyfter man fram sin uppfattning. Jag undrar om inte det är Torgny Håstad som tagit in den traditionen. Det gör att de kan framträda lite mer. De blir inte fler, men de blir tydligare. Och skillnaden mellan majoritet och minoritet blir tydligare.

AB: Mediernas intresse kan ju bli lite spekulativt. Men i grunden är det ju väldigt positivt om domarna kommer ut och diskuteras och att de olika synpunkterna kommer fram och diskuteras och att man kan förhålla sig till de domar som meddelas.

Prejudikat ska följas sa ni tidigare. Men nu har ju inte alla underrätter gjort det i frågan om skattetilllägg och straff för skattebrott. Hur ser ni på det?

ML: Jag tycker att det är förvånande.

SL: Egentligen tycker jag inte att man ska kommentera det över huvud taget. Men den här situationen är unik på flera sätt. En aspekt att hålla i minnet är att för en gångs skull är det inte vad HD säger som blir rätt, utan vad Europadomstolen säger. Vi har inte prejudikatkompetensen här.

ML: Men det är ändå ovanligt att så många går emot HD, även om underrätterna inte formellt är bundna av HD:s prejudikat.

 

Det oklara rättsläget i den så kallade dubbelbestraffningsfrågan (se särskild artikel) är en följd av att Europarätten får en allt viktigare roll i det svenska rättssystemet. Både EU-rätten, som är överordnad svensk rätt, och Europakonventionen berör justitierådens arbete.

Hur påverkas ni av Europarättens framväxt?

AB: Som Stefan pekade på var de nationella domstolarna tidigare helt suveräna inom sina områden. Nu finns det flera domstolar, EU-domstolen och Europadomstolen som kan påverka rättstillämpningen nationellt. Och det är klart att det påverkar oss.

Hur är det att handskas med rättskällorna?

AB: Det är klart att man är mer van vid att tillämpa nationella rättskällor, men det är ju inte så annorlunda att arbeta med den europeiska rätten. Det finns ju väldigt mycket bra dokumentation av de aktuella domarna. Men det kräver ju att man hittar dem och läser dem. Möjligen är de lite annorlunda i sin utformning och sina utgångspunkter när det gäller tolkning.

SL: En annan aspekt särskilt när det gäller Europakonventionen är ju att den är en argumentkälla. Den styr inte den konkreta tillämpningen direkt, men i många frågor man har uppe så kikar man på Europadomstolen för att se om den är något man ska lyfta in vid sammanvägningen. Det är en breddning av rättskällorna skulle jag påstå.

GT: Ja, det är ett perspektiv att ha med sig hela tiden. Men det tycker jag också ofta uppmärksammas av parterna.

ML: Ja, det blev jag förvånad över i början, hur ofta parterna åberopade Europakonventionen och vilka krav det ställde.

 

I NJA finns mellan fem och sex hänvisningar till Europakonventionen varje år, berättar Stefan Lindskog. Det motsvarar ungefär 5 procent av avgörandena. Siffran har varit konstant under en lång rad år. Ingen dramatisk frammarsch för Europarätten i svenska domstolar, alltså. Däremot har Europakonventionen inskärpt betydelsen av vissa grundläggande principer, som proportionalitetsprincipen, som justitieråden måste beakta även i de mål där Europakonventionen inte åberopas, påpekar Gudmund Toijer.

HD har ibland kritiserats för att begära alltför få förhandsavgöranden från EU-domstolen. Men enligt ordföranden Marianne Lundius har domstolen blivit flitigare med att rådfråga EU-domstolen. Hittills under 2010 har domstolen begärt två förhandsavgöranden, lika många som under 2009.

Under en rad år har frågan om förhållandet mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna diskuterats. Somliga debattörer anser att vi behöver en gemensam högsta domstol, kanske med större tyngd i författningsfrågor.

Från årsskiftet tas kanske ett steg i den riktningen. Regeringsråden byter då titel till justitieråd. Samtidigt öppnar ändringar i regeringsformen (11 kap. 1 §) för att man ska kunna sätta samman domare från Högsta förvaltningsdomstolen och HD i en gemensam sits.

Vilken betydelse kan författningsändringen få?

ML: Jag har lite svårt att se behovet av detta och hur det skulle kunna ske mer än i begränsad omfattning.

SL: Uppfattningen mellan ledamöterna skiftar nog en del. Vissa ser ingen mening alls med det, andra ser det lite individualistiskt, som att det vore ju trevligt att tjänstgöra ett halvår i Högsta förvaltningsrätten och få den erfarenheten. För egen del skulle jag nog kunna tänka mig att sitta ett tag i Högsta förvaltningsdomstolen, bland annat för att se om de gör saker på ett sätt som kan vara bra för oss.

Finns det någon rättslig betydelse i de kommande reformerna?

ML: Jag tror inte det.

SL: Det tror väl inte jag heller. Däremot ska man vara lite ödmjuk och inse att vi inte har en aning om vad framtiden bär i sitt sköte. Rätt vad det är kan detta vara vad vi behöver. Jag skulle kunna föreställa mig att om vi haft denna möjlighet när ne bis in idem-frågorna kom upp (se särskild artikel om dubbelbestraffningsfrågan) skulle man ha kunnat ta dem ihop. Det fanns ju en risk för olika avgöranden från HD och Regeringsrätten i frågor som angick båda systemen.

 

Med ojämna mellanrum kommer frågan upp om justitierådens, och andra höga domares, sidouppdrag utanför dömandet. Medierna lyfter ofta fram domare som tjänar mer pengar på sina skiljemannauppdrag än på arbetet som domare. Mer sällan uppmärksammas den kanske vanligaste rollen för svenska domare, som utredare i olika frågor.

Har ni uppdrag utanför domstolen?

ML: Jag har bisysslor, men inga skiljeförfaranden, ingen verksamhet som konkurrerar med dömandet. Det som tar mest tid är Aktiemarknadsnämnden samtidigt som det inskränker sig till några sammanträden per år. Det tycker jag är trevligt, för det är lite av min gamla värld, en utblick över vad som händer utanför domstolen.

Tillför det något till domarjobbet?

ML: Inte så mycket, men det ger en bild av hur näringslivet fungerar, på ett sätt man kanske inte får annars.

GT: Jag har just tagit på mig ett statligt utredningsuppdrag på det sjörättsliga området, och jag är även ordförande i nämnden mot diskriminering. Det finns ju faktiskt en förväntan på oss att vi ska ta sådana uppdrag. Dels kan det berika oss som domare att vi får andra kontakter och kommer in på andra rättsområden, och dels kan vi dela med oss av kunskaper och erfarenheter härifrån och från tidigare verksamhet till samhället. Men vi är noggranna att förteckna våra sidouppdrag.

Hur ser ni på kritiken som kommer ibland?

ML: Kritiken går mycket ut på att ledamöterna tjänar för mycket pengar på annan verksamhet. Men det kan ju vara tillfälligheter. De som tar skiljeuppdrag får kanske betalt för två stora mål samma år, till exempel. Många sätter ersättningen för skiljeuppdragen i relation till justitierådslönen och drar den felaktiga slutsatsen att justitierådet ägnar mer tid åt skiljeuppdragen än åt den dömande verksamheten i HD. Ledamöterna är ju så intresserade av juridik att de ägnar också fritiden åt juridiska sysslor.

 

Med sina olika bakgrunder har justitieråden också varierande erfarenheter i bagaget, och har arbetat på olika sätt innan de kom till domstolen.

Vad är mest kännetecknande för arbetet som justitieråd?

AB: För mig är största skillnaden att det är så individuellt, när man läser in målen och arbetar. När man dömer är det tillsammans med andra personer. Men sina ställningstaganden gör man mycket mer på egen hand. Jag har ju jobbat i en annan kontext under min tid i Justitiedepartementet.

ML: Det är väl min erfarenhet också. Jag var van från advokatbyrån att arbeta i team. Det blir lite ensamt, och det var mer ensamt när jag började.

GT: Jag kommer ju direkt från domstol, och från hovrätt som också är en kollegial domstol, så jag är ju hemma med arbetsformerna och kan känna igen mig i dem. En skillnad är ju att man i hovrätten avgör väldigt många mål efter förhandlingar, medan vi här avgör det stora flertalet mål efter föredragningar. Ser man till de mål man släpper fram så har man en större fördjupningsmöjlighet här.

SL: Den stora skillnaden är arbetsron. Man kommer hit, ingen ringer och man ska inte med något flygplan, utan man sätter sig och får tid och ro att fördjupa sig i sina ärenden. Man har genomsnittligt sett ett högkvalitativt material att arbeta med, det som revisionssekreterarna tar fram. Det är strukturerat utifrån en metodologi som sitter i väggarna. Det är en njutning att få det underlaget. Som advokat hade du ju hur många bollar i luften som helst. Här har vi bara några mål på gång samtidigt.

Tycker du att det är tråkigt?

SL: Nej, det tycker jag nog inte. När man väl får till det här är det det roligaste man kan göra som jurist.

ML: Och det roligaste är själva överläggningarna. Det är högtidsstunden.

Ulrika Brandberg och Tom Knutson

Annons
Annons