search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Flaming attack – att hängas ut på nätet

Den nya tekniken ger i det närmaste oanade möjligheter att sabotera; att förtala, skandalisera och förstöra en persons integritet och/eller näringsverksamhet, skriver advokat Svante Thorsell, som blivit utsatt för en kampanj på nätet.

Om man googlar på mitt namn finner man bland de främsta träffarna rubriker som:
Advokat Svante Thorsell, pedofil fast i Kambodja
Svante Thorsell, grovt skattebrott-fuskare
Svante Thorsell, Sveriges värsta  advokat
Advokat Svante Thorsell, pedofilen i Thailand
Brännvinsadvokaten

Ingenting av detta är sant – allt är lögn och förbannad dikt.

Hur kunde det bli på detta viset?

I Göteborg har en direktör nyligen stämt svenska Google för förtal inför rätten för att han uthängts som pedofil. Ämnet är mycket intressant men direktören kommer att förlora målet.

Efter trettiofem år på advokatbyrå och med ett hyggligt renommé inser man med vilken lätthet de nya medierna ger möjlighet att skandalisera och chikanera utan att det finns någon effektiv bot. Jag är uthängd av en motpart för mina tidigare uppdrag som andra parters advokat. Mannen, som inte tillhör den övre världen och som tidigare suttit av ett längre fängelsestraff för ekonomisk brottlighet driver cirka tjugotalet civilmål för olika oförrätter. Hans hetskampanj grundar sig troligen på en djup känsla av att själv vara kränkt.

Att bombardera ett företag/företagare med negativ publicitet på nätet är en ganska ny företeelse, en modern motsvarighet till att angripa  motparten med ogrundade stämningsansökningar, anmälningar till myndigheter, exempelvis, polisen, Advokatsamfundet eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Nu ger nätet möjlighet att sprida pesten som en invasion av råttor.

Den nya tekniken ger i det närmaste oanade möjligheter att sabotera; att förtala, skandalisera och förstöra en persons integritet och/eller näringsverksamhet.

I Sverige” kallas det ofta ”nätmobbning” men i USA går företeelsen under beteckningen ”flaming attack” och har en preciserad innebörd. Det är en skandalisering av en person, en näringsidkare eller företag och motivet är utöver kränkningen ofta ett ekonomiskt intresse. Flaming syftar till att vederbörande skall ”brinna på nätet, genomgå skärselden, eller liknande”. Målet är att den utsatte/ verksamheten skall tvingas betala sig fria, anpassa sig till motpartens villkor och leder ofta till flykt och konkurser. En vanlig ingrediens är att nätattacken, utan att man kan spåra avsändaren, har samband med ett pågående civilmål. Ofta erbjuder motparten i målet med dunkla ord att han ”nog har kontakter med den som attackerat” och att han kan se till att dessa avslutas mot att den utsatta parten ingår en så kallad ”förlikning” i tvistemålet. Beskyddar- och utpressningsrekvisiten ligger här nära till hands. Anknytningen till ren maffia är vanlig.

I USA förekommer det lagregler där personer med negativ kritik mot näringsidkare måste uppge sig som avsändare med angivande av ID och IP-nummer. Så inte i Sverige. Avsändare kan efterforskas på deras IP-nummer, men gärningsmännen, så också min motpart, använder sig av anonyma avsändare – varje stadsbibliotek eller Seven Eleven-butik kan vara avsändare. Endast den fege smyger undan i anonymitetens mörker. Attackerna är som regel vanliga förtalsbrott och skall inte prövas med det särskilda skydd som yttrandefrihetsbrott medför, men omöjliggörs av att polisen har svårt att finna gärningsmannen.

Personuppgiftslagen, PUL, ger inte heller nämnvärt skydd. Lagen avser endast svenska webbsidor. Sabotören använder sig givetvis endast av utländska webbsidor vars förehavanden skall prövas enligt respektive lands lag.

Hur länge finns uppgifterna kvar i det datamoln som hänger över oss? Finns de där för eviga tider och vem vakar över vår heder och ära i detta moln när vi själva lämnat denna planet?

Detta är av allmänt intresse. Hur det påverkar advokatrollen är viktigt, då alla har rätt till det skydd som funktionen bör medföra. Utpekad som pedofil och skattebrottsling har jag som advokat en tystnads- och lojalitetsplikt som är orubblig och som tyvärr också blir till skydd för en flammande hetsare som denne.

Mannen och dennes autodidakta  ombud har lämnat in ett stort antal anmälningar mot mig till Advokatsamfundets disciplinnämnd. Där har jag att svara korrekt och sakligt mot påhopp och personangrepp – självklart – aldrig ge uttryck för vad jag känner givet. Jag och min familj har, sannolikt av samma person, utsatts för adresskapning. Posten – också advokatbreven – har omdirigerats till av motparten önskad adress; dessutom har jag utsatts för telefon- och  bredbandskapning där vi kom att stå utan dessa tjänster i snart två månader och med en telefon som tystnade julaftons morgon. Hur kul är detta?

Den som vill sabotera den juridiska konflikthanteringen genom att ge sig på advokater har oanade möjligheter att i det öppna datasamhällets hägn ställa till det för sina offer. Andra kontaktyrken med konflikthantering såsom åklagare, journalister, läkare och politiker löper givetvis liknande risker.

Genom civil terrorism: flaming attack, post- och telekapning, opåkallade anmälningar till myndigheter och bombardemang med obefogade stämningsansökningar kan medborgaren komma att flamma eller åtminstone som i mitt fall bli svedd. Polis, advokatsamfund och domstolsväsende har här inte haft något att erbjuda förutom ryggar. Advokatens ställning kan förefalla stark men dennes roll gör honom de facto svag och utsatt. Rättssäkerheten förutsätter en orädd, självständig och stark advokatkår och därtill anpassade regler.

Jag hyllar det fria och vilda nätet, men farorna med webben är i stort lika okända som på sin tid riskerna med DDT och neurosedyn. En flaming attack skyddas aldrig av svensk lag. Vid ordinärt förtalsbrott, icke tryckfrihetsbrott, som här, är tyvärr utsikten att styrka brott begränsad då gärningsmannen är anonym. Denne åtnjuter ironiskt nog större skydd än till och med en ansvarig utgivare i tryckfrihetsmål som aldrig är anonym. På skalan mellan yttrandefrihet – smädelse – och integritetsskydd måste nya avgränsningar göras. En möjlig väg är att kränkaren måste identifiera sig om offret utpekas på sätt så att offret kan identifieras. Den som inte vågar stå för sina uppgifter är inte värd yttrandefrihetens skydd?

Svante Thorsell, advokat

Annons
Annons
Annons