search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Besvikelse över Sveriges ledamot i Europadomstolen

Advokaterna Sten De Geer och Per Stadig om Europadomstolens mål R.C. mot Sverige.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avkunnade i februari en principiellt mycket viktig dom i målet R.C. mot Sverige ( 41827/07 ). Målet handlade om en iransk asylsökande som fått avslag på sin asylansökan och skulle utvisas till Iran.

I motsats till den svenska regeringen ansåg domstolen inte att R.C:s allmänna trovärdighet undergrävdes av vissa oklarheter om hans flykt från fängelset. R.C. hade åberopat ett läkarintyg utfärdat av en allmänläkare vid en vårdcentral, som slog fast att han hade ett flertal ärr och hudförändringar som mycket väl kunde härröra från den tortyr han uppgivit sig ha utsatts för i fängelset. Domstolen ansåg att även om intyget inte var utfärdat av en expert på tortyrskadediagnostik gav det en ganska stark indikation till de svenska myndigheterna om att skadorna kunde ha orsakats av misshandel eller tortyr. I det läget hade enligt domstolen det ålegat Migrationsverket att införskaffa ett expertutlåtande om den troliga orsaken till skadorna. Domstolen understryker att den inte kunde instämma i regeringens uppfattning att detta istället ålegat den asylsökande.

Tvärtemot vad regeringen hävdade slog domstolen fast att det inte bara är politiska ledare och andra personer med hög profil i motståndet mot regimen i Iran som riskerar att fängslas och torteras, utan att det gäller alla som demonstrerat eller på annat sätt visat sin opposition.Domstolens slutsats var att eftersom det klarlagts att R.C. fängslats och torterats var det den svenska regeringen som måste visa att det inte förelåg någon risk för upprepad tortyr eller grym eller omänsklig behandling vid en verkställighet av utvisningen. Det hade den inte lyckats göra och därför skulle en utvisning stå i strid med artikel 3 i konventionen.

En av domstolens sju ledamöter, Sveriges ledamot Elisabet Fura, reserverade sig och ansåg att  utvisningen inte stod i strid med artikel 3 och ville därför fria Sverige. Hon tog avstånd från majoritetens uppfattning att det hade ålegat Migrationsverket att på eget initiativ ombesörja ett expertutlåtande i fråga om de uppgivna tortyrskadorna och gav också uttryck för en stark presumtion att Migrationsverket och migrationsdomstolarna bedömt målet korrekt.

Elisabet Fura tog avstånd från majoritetens uppfattning att det är staten som måste visa att det inte föreligger risk för behandling i strid med artikel 3 i hemlandet när den asylsökande gjort det högst sannolikt att han har torterats tidigare. I stället ville hon att utgången skulle grundas på en samlad bedömning av bevisningen. Fura ansåg vidare att svenska myndigheter och domstolar var bättre rustade att bedöma bevisningen än Europadomstolen vilket skulle innebära om den uppfattningen fått majoritet, att Europadomstolens ställning hade allvarligt försvagats.

Det är med besvikelse vi tvingas konstatera att Sveriges ledamot i Europadomstolen i detta principiellt mycket viktiga mål försökte hindra en utveckling mot stärkt skydd för en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, rätten att inte bli torterad.

Sten De Geer, advokat, och Per Stadig, advokat

Annons
Annons
Annons