search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Ett beslut från Disciplinnämnden om särskild företrädare för barn väcker förvåning

Advokat Helen Wiwen-Nilsson förvånas över Disciplinnämndens erinran mot en advokat som var särskild företrädare för barn.

Disciplinnämnden har i ärende nr 10 2009 beslutat att tilldela advokat, som varit förordnad som särskild företrädare för barn, en erinran. Detta beslut har mot-tagits med förvåning av kollegor, poliser och åklagare. I det aktuella fallet har ställföreträdaren samtyckt till en läkar-undersökning som visade att brott i form av könsstympning inte hade begåtts.
Disciplinnämnden riktar kritik mot den särskilde företrädarens beslut att tillåta läkarundersökningen och dennes agerande i samband med läkarundersökningen. Den särskilde företrädaren skall enligt nämnden ”inte med tillbörlig omsorg ha prövat behovet av undersökning-en eller vidtagit någon konkret åtgärd för att minimera obehaget för barnet”. Be-slutet ger ingen vägledning då det inte framgår vilken omsorg den särskilde företrädaren skulle iakttagit eller vilka åtgärder den särskilde företrädaren skulle vidtagit. Det kritiserade tillväga-gångssätten är dessutom brukligt bland särskilda företrädare varför beslutet skapat osäkerhet om hur en särskild företrädare skall agera.
Beslutet rör en svår situation där en advokat i praktiken skall ersätta en förälder som vårdnadshavare och göra bedömningar utan närmare kännedom om barnet. För att rikta kritik mot en advokat i en sådan situation i efterhand måste krävas att det rör sig om ett fall där advokaten på ett mer påtagligt sätt varit alltför passiv eller brustit i sitt om-döme. Då det kritiserade tillvägagångs-sättet, som det är re-dovisat i beslutet, synes förenligt med lagstiftarens intentioner framstår beslutet som felaktigt. 

Lagen om särskild företrädare tillkom för att stärka möjligheterna att ta tillvara barnets intresse när en vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står i nära förhållande till misstänks för brott mot barnet. För att möjliggöra att förhör med barnet och att en eventuell rättsmedicinsk undersökning kan genomföras utan påverkan på barnet av ovanstående krets kan tingsrätten på åklagarens be-gäran interimistiskt och utan vårdnadshavarens vetskap förordna en särskild företrädare. Tidsrymden för åtgärderna är kort då barnet ska genomgå åt-gärderna utan vårdnadshavarens vetskap och då vårdnadshavaren skall informeras härom så snart de vidtagits. Polisens utred-ningsman har därför som regel planerat förhör och eventuell läkarundersökning in-nan åklagaren lämnar sin begäran om särskild företrädare till tingsrätten, som ofta förordnar en sådan samma dag och ibland bara några timmar före planerat förhör med det berörda barnet. Av förordnandet framgår barnets namn och ålder, uppgifter om den misstänkte och vilket brott han eller hon misstänks för samt en uppmaning att omedelbart ta kontakt med utredningsmannen.
Vid den efterkommande kontakten med ut-redningsmannen erhålls information om vem som skall hämta barnet till förhöret. Om den särskilda företrädaren ska hämta barnet kontaktas förskola, skola eller annan plats där barnet befinner sig. För barnets bästa är det önskvärt, men inte alltid möjligt, att någon personal från skola eller dagis eller annan som barnet känner förtroende för kan följa med till förhöret. Som särskild före-trädare förutsätter man, och något annat är inte möjligt, att barnet har förtroende för den person som följer med till förhöret.
Vid förhöret är det i regel många per-soner närvarande, av vilka de flesta är främmande för barnet, såsom polis, åklaga-re, personal från socialförvaltningen och den särskilde före-trädaren.
Viktigast för att kunna hjälpa barnet är att det etablerar en god kontakt med förhörsledaren. För den särskilde företrädaren finns därför skäl att hålla låg profil och låta förhörsledaren visa barnet förhörsrummet och eventuellt videorum. Vid förhör-et är det endast förhörsledaren och barnet som sitter i samma rum. Som särskild företrädare sitter man i ett angränsande rum tillsammans med åklagaren och eventuell personal från socialförvaltningen och övervakar förhöret via video. Som särskild företrädare har man möjlighet och skyldighet att avbryta förhöret om barnet verkar fara illa. Mycket mer kan man inte göra.
I de fall läkarundersökning är aktuell behöver åklagaren den särskilde företrädarens samtycke till läkar-under-sökningen. Den särskilde företrädaren skall pröva om det med tanke på barnets bästa är lämpligt med åtgärden. Om barnet känner en mycket stark rädsla eller obehag inför den, vilket händer, skall samtycke inte lämnas och åtgärden inte genomföras. Det skall här framhållas att i den särskilde företrädar-ens uppgift ingår inte att göra egna bedömningar om bevis-läget, hur motiverat läkarunder-sökningen är (NJA II 1999 s. 454).

Själv samråder jag alltid med undersökande läkare om min när-varo vid undersökning-en, och är barnet tillräckligt gammalt frågar jag om det vill att jag ska närvara. Jag följer läkarens råd och om barnet är tillräckligt gammal barnets önske-mål vilket inte sällan innebär att jag inte är närvaran-de. Anledningen är, som ovan nämnts, att jag är en helt främmande person för barnet och vill minimera det obehag som barnet kan ha inför undersökningen. Jag avvaktar undersökningen i nära anslutning till undersökningsrummet.
Vid misstanke om sexualbrott blir det ofta fråga om en gynekologisk undersök-ning. Misstankar om övergrepp av det här slaget lämnar för det mesta inte några synliga skador på barnet i form av blå-märken eller liknan-de. Att barnet vid förhör nekat till att ha blivit utsatt för ett övergrepp medför inte per auto-matik att förhörsledaren inte kräver en undersökning. Barn som blivit utsatta för brott, och då särskilt av närstående, nekar påfallande ofta; något som är väl dokumenterat. Underlaget för att läkarundersökningen behöver vidtas kan vara väl underbyggt även om resultatet visar att inget övergrepp skett.
När disciplinnämnden framhåller att advokaten ”inte med till-börlig omsorg prövat behovet av undersökningen” har enligt min uppfattning disciplinnämnden i strid med lagstiftarens intentioner uttalat att advokaten skulle göra en egen bevis-värder-ing. Uttalandet leder till det orimliga kravet att den särskilde företrädaren skulle göra en egen bevisvärdering och sätta sig över förundersöknings-ledarens med nödvändighet bättre under-byggda bedömning av be-hovet av att göra en undersökning.
Slutligen kan man inte undgå att ställa sig frågan om beslutet varit detsamma om det i stället visat sig att barnet utsatts för könsstympning?
Debattör: Helen Wiwen-Nilsson, advokat

Annons
Annons