search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende 2, beslut 2008

Advokat har förmedlat ett lån mellan parter och ställt advokatbyråns klientmedelskonto till förfogande för lånetransaktionen. Varning.

Bakgrund

A, som tidigare var delägare i Advokatbyrån D, företräds i ärendet av Advokatfirman E AB, S-stad, med advokat B som huvudombud.

A förmedlade eller, enligt anmälaren, upptog ett lån från X om en miljon kronor, som överfördes till Advokatbyrån D:s klientmedelskonto den 8 april 2002, och skulle enligt en utfästelse av låntagaren till X återbetalas följande dag med 1 150 000 kr. Någon återbetalning enligt utfästelsen skedde inte.

Anmälan

Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 2 april 2007, avser att
• A vid lånets upptagande förteg mycket graverande omständigheter och missledde X avsiktligt, bl.a. genom att försäkra att det var ett riskfritt lån och hänvisa till advokatbyråns goda anseende
• i samband med att en förlikning träffats mellan A och X och ytterligare en långivare, Y, systematiskt ljugit, varför förlikningen ingicks på felaktiga grunder.

X har vidare anfört bland annat följande. Han tog kontakt med A efter det att han genom en affärskontakt fått veta att denne sökte 1 miljon kronor för ett mycket kort engagemang med mycket god avkastning. A förklarade att en mycket stor affär befann sig i ett slutskede. Det saknades $322 000 till en premie i en kapitalförsäkring. A gav klart intrycket att det var med Advokatbyrån D som X hade att göra. Han nämnde namnet N-bolaget AB, som X uppfattade som deras klient. Det var aldrig tal om att detta företag eller någon annan än advokatbyrån var part i affären. I efterhand överlämnades en revers från N-bolaget AB, som var antedaterad, möjligen en förfalskning och/eller upprättad efter bolagets konkurs. – Då återbetalning inte skedde tog han kontakt med A, som satte honom i kontakt med en N. Efter hand framgick det att denne arbetade för att slutföra affären. Han hade upprepade kontakter med N, som uppenbarligen arbetade i daglig kontakt med A och för denne. N hade alltid en ny utveckling att berätta om och alltid en ny sista låsning, som skulle lösas upp inom några dagar. Bland annat den 21 september och den 8 oktober 2002 ställdes en snar lösning i utsikt. Därutöver var det vid ett otal tillfällen en fråga om timmar eller dygn innan betalning skulle ske. Det framställdes hela tiden som fel att inte vänta ännu en dag när nu allt skulle ordna sig. Under hösten 2002 fick han kontakt med Y, som var i samma situation som X. De hade sedan samarbetat och agerade gemensamt mot Advokatbyrån D och A. – A hade under lång tid medverkat i ett stort antal transaktioner, vars slutliga ändamål hade varit att finansiera en dömd ekonomisk brottsling vid namn Z. Vid ett sammanträffande med A framgick att Z var en av kontrahenterna i den ursprungliga bakomliggande affären och orsaken till att deras utländska partners inte betalade ut pengarna. A övertalade honom att delta i ett möte med finansiärer i den bakomliggande affären. Den 28 januari 2003 träffade han tillsammans med N och A några av de inblandade i den ursprungliga affären. Det bekräftades ytterligare att X inte hade något med det ursprungliga konsortiet att göra och att han inte längre kunde vänta på att Advokatbyrån D:s bakomliggande problem skulle lösa sig. Han vände sig därför till advokatbyrån och advokaten C handlade ärendet. C överlämnade vid ett sammanträffande den 18 februari en revers tecknad av N-bolaget AB den 9 april 2002. Y hade vid upprepade tillfällen efterlyst en revers från Advokatbyrån D. Om A hade ansett att Y:s eller X:s fordran var på N-bolaget AB och reversen existerat hade den överlämnats. Reversen hade tillkommit vid årsskiftet 2002/2003. Bolaget hade då gått i konkurs. – Advokatbyrån D hade den 3 mars 2003 bestritt X:s krav.

Advokatens yttrande

A har i yttrande den 18 maj 2007 genom sitt ombud anfört i huvudsak följande. X:s anmärkningar hade sin bakgrund i ett ärende som slutligt hade förlikts mellan A, X och ytterligare en part. Ärendet hade aldrig prövats rättsligt. Förlikningens innehåll och den information som framkommit i samband med den skriftväxling som förevarit under förhandlingarna mellan parterna omfattades av sekretess. X:s anmälan framstod mot denna bakgrund som svårförståelig. X var uppenbarligen missnöjd med den förlikning som träffats mellan parterna och ville nu – enligt anmälan – erhålla betalning av A. X gjorde även gällande att A skulle ha förfarit svikligt vid avtalets tillkomst. X hade härutöver – vid sidan av denna anmälan samt nämnda förlikningsavtal – fört fram skadeståndsanspråk mot A.

A önskade framhålla följande. För att yttra sig i sak krävdes att A bröt mot sekretessen i förlikningsavtalet. Att bryta sekretessen i ett avtal till vilket A var part kunde inte anses vara i överensstämmelse med god advokatsed. Vidare omfattades en tredje avtalspart av sekretessen som kringgärdade avtalet. A var med hänvisning till sekretessen således förhindrad att yttra sig vidare över vad X hade anfört. – För det fall X och den tredje avtalsparten medgav att sekretessen hävdes, förbehöll sig A rätten att återkomma i ärendet i syfte att utveckla grunder och omständigheter för att kunna bemöta X:s anmälan i sak.

Skulle sekretessen inte hävas hemställde A att disciplinnämnden avskrev ärendet från vidare handläggning.

Genmäle från anmälaren

X har i genmäle anfört i huvudsak följande. Det var inte fråga om huruvida han var nöjd eller inte med förlikningen sådan den ingicks. Det hade sedermera framkommit att A förfor svikligt såväl då lånet togs upp som då förlikningsavtalet ingicks. Vid båda tillfällena hävdade han att han inte haft något engagemang i samma slags transaktioner före transaktionen med honom och Y. Detta var fel. Ekobrottsmyndigheten i R-stad hade en mycket omfattande utredning av vilken klart framgick att A medverkat i stora transaktioner för samma ändamål. A hade nyligen stämts vid T-stad tingsrätt av en annan person för motsvarande transaktion vid samma tillfälle som lånen av X och Y upptogs.

Självfallet var han villig att häva sekretessen. Den tredje parten, Y, var också villig att göra det.

Ytterligare skriftväxling

Den fortsatta skriftväxlingen har i huvudsak gällt frågan om formerna för hävandet av sekretessen. Av skriftväxlingen framgår att X först sänt ett förslag till formulering, betecknat ”Ömsesidig friskrivning” till A:s ombud. Enligt X hade även ett undertecknat exemplar därefter sänts till Advokatfirman E. En kopia av ett undertecknat exemplar har ingivits till Advokatsamfundet. Av denna handling framgår också att förlikningsavtalet träffats den 11 november 2004. Handlingen var utformad så att medgivandet från X och Y förutsatte att A friskrev dem på samma sätt och undertecknade handlingen. A hade inte accepterat formuleringen och enligt honom ålåg det X att tillställa A en ”friskrivningsklausul” som denne kunde acceptera. X har hemställt att Advokatsamfundet förelägger A att svara i sak på framförda anmärkningar.

Prövningsavdelningens beslut

En prövningsavdelning inom disciplinnämnden beslöt den 13 december 2007 att A skulle föreläggas att yttra sig i sak över anmälan.

Ytterligare yttrande av advokaten

A har i yttrande den 8 februari genom sitt ombud anfört bl.a. följande.

A ansåg att hans agerande i ärendet inte föll inom ramen för hans advokatverksamhet. För det fallet att disciplinnämnden gjorde bedömningen att lånet skett inom ramen för advokatverksamheten ansåg han att hans agerande varit i överensstämmelse med god advokatsed.

Det bestreds att A hade lånat pengar av X. N var A:s klient sedan länge. N företrädde N-bolaget AB, som inte var klient hos Advokatbyrån D. N hade i egenskap av ombud för N-bolaget AB tagit kontakt med A med en förfrågan om han kunde efterhöra i sitt nätverk om det fanns intressenter som ville investera i en kortsiktig men potentiellt lönsam affär. A fick genom en annan person kontakt med X, som var intresserad av att låna ut en miljon kronor till N-bolaget AB. X och N/N-bolaget AB kom överens om att X skulle inbetala 1 000 000 kr till Advokatbyrån D:s klientmedelskonto. N-bolaget AB skulle därefter återbetala lånet till X. Överenskommelsen framgick av den handling som X givit in i ärendet. A bekräftade genom sin signatur på överenskommelsen att den nedskrivna överenskommelsen var korrekt. X överförde i enlighet med överenskommelsen beloppet till det angivna klientmedelskontot. Vad A hade erfarit hade N-bolaget AB inte återbetalat pengarna till X.

Vid överföringen till klientmedelskontot tillhörde pengarna N/N-bolaget AB, inte A eller Advokatbyrån D. Det medgavs att det var en besvärande omständighet för A att pengarna överfördes till Advokatbyrån D:s klientmedelskonto när N-bolaget AB inte var klient hos byrån. A ansåg emellertid att det vid tidpunkten var en praktisk lösning som en service till sin klient N. Då affären skulle genomföras var det knappt om tid och genom att klientmedelskontot nyttjades skulle affären kunna genomföras skyndsamt. – Det bestreds att A skulle ha utfäst eller ”med säkerhet visste” om att lånet varit riskfritt. Visserligen var A delägare i Advokatbyrån D men det innebar inte att A kunde garantera riskfria lån. Det hade, som brukligt var, ålegat X att göra erforderliga undersökningar för att säkerställa att hans rättigheter som långivare skulle tillgodoses. – Det bestreds att A särskilt hänvisat till Advokatbyrån D:s ”goda anseende” i samband med lånet. Det bestreds även att A skulle ha givit intrycket av att Advokatbyrån D:s goda namn och rykte skulle ha varit en garanti för affärens genomförande. Det bestreds att A avtalat med X om att Advokatbyrån D skulle återbetala pengarna.

X hänvisade i anmälan till en revers som denne skulle ha erhållit från Advokatbyrån D. Reversen hade inte givits in i ärendet. Såvitt framgick av X:s uppgifter syntes emellertid reversen inte beröra A, varför den torde sakna betydelse i disciplinärendet. – Vad X anfört om att A ”medverkat i ett mycket stort antal transaktioner vars slutliga ändamål varit att finansiera en dömd ekonomisk brottsling Z” samt att A skulle ha medverkat i flera liknande transaktioner där långivarna inte fått betalning enligt utfästelse” bestreds. Det vitsordades naturligtvis att Y var en del av förlikningen avseende ett liknande lån.

Det bestreds att A gentemot X skulle ha förfarit svikligt och misslett denne. Det bestreds vidare att förlikningen mellan A och X skulle ha ingåtts på felaktiga grunder. X var uppenbarligen missnöjd med den träffade förlikningen. X företräddes av Advokatfirman F vid förlikningsförhandlingarna. – Vad X anfört avseende dennes kontakter med företrädare för Advokatbyrån D kunde inte bemötas av A, eftersom han inte företrädde advokatbyrån och saknade kännedom om de kontakter som advokatbyrån kunde ha haft med X. – Vad X anfört om dennes kontakter med N kunde inte bemötas av A, eftersom han saknade kännedom om N:s kontakter med X. Det vitsordades i och för sig att A varit närvarande vid det möte med N och X som denne hänvisade till i sin anmälan.

Ytterligare skriftväxling

X har i genmäle den 25 mars 2008 vidhållit sina uppgifter om A:s agerande och A har bemött genmälet i skrift den 5 maj 2008.

Nämndens bedömning och beslut

Av utredningen framgår att A i april 2002 förmedlat ett lån till N-bolaget AB med X som långivare. Ingen av parterna var klient hos advokatbyrån. Däremot företräddes N-bolaget AB i sammanhanget av N, som enligt A var klient hos byrån. Lånetransaktionen gjordes via advokatbyråns klientmedelskonto och A:s befattning med ärendet faller inom ramen för hans advokatverksamhet. A har inte påstått att transaktionen hade samband med något annat uppdrag i advokatverksamheten.

Nämnden finner att A genom att förmedla lånet och därvid ställa klientmedelskontot till förfogande för lånetransaktionen allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Nämnden tilldelar sålunda A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon åtgärd.
Annons
Annons