search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Richard Goldstone fick det första Stockholm Human Rights Award

För första gången har Stockholm Human Rights Award utdelats. Mottagare var den sydafrikanske domaren Richard Goldstone. Priset har instiftats av Sveriges advokatsamfund, International Legal Assistance Consortium, ILAC, och International Bar Association, IBA.

Israels militära operation Cast Lead 2008–2009 var en kollektiv bestraffning av folket i Gaza för dess stöd till Hamas. Det anser Richard Goldstone som dock betonar att Israel har rätt att försvara sig. Frågan är vad som är en oproportionerlig reaktion.

I anslutning till prisceremonin den 3 december på Advokatsamfundet höll Richard Goldstone ett anförande under rubriken ”Accountability on war crimes” (Straffansvaret för krigsförbrytelser) för ett nittiotal inbjudna gäster: framstående svenska och utländska jurister och advokater samt journalister.

Richard Goldstone tog särskilt upp utvecklingen av den universella jurisdiktionen och dess koppling till krigsförbrytelser. Universell jurisdiktion innebär att en nationell domstol kan pröva vissa allvarliga internationella brott, även om det inte finns någon som helst anknytning till landets territorium eller medborgare.

Goldstone konstaterade att fram till Nürnberg-rättegången efter andra världskriget rådde det i praktiken straffrihet för krigsförbrytare.

– I de flesta fall betraktades krigsförbrytare som hjältar i sina egna länder. De kunde tryggt resa runt i världen eftersom det saknades domstolar med jurisdiktion att ställa dem inför rätta, sa Goldstone som konstaterade att universell jurisdiktion visserligen fanns men den gällde endast pirater, och så hade fallet varit i hundratals år.

Goldstone beskrev hur den universella jurisdiktionen återuppväcktes och kom att användas på nya områden som ett resultat av andra världskriget. Han beskrev hur framväxten av en rad konventioner, till exempel Genève-konventionen, kom att ta upp den universella jurisdiktionen. Och vidare hur olika internationella domstolar, till exempel den internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, har upprättats för att pröva åtal för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Den universella jurisdiktionen blev viktig när det gäller krigsförbrytelser, summerade Goldstone och tillade att institutionerna skapade en egen kraft.

– Jag tror inte att de politiker som gjorde det möjligt för de här domstolarna att verka insåg att domstolarna själva skulle bli sådana succéer, sa Goldstone och tillade att ICC har blivit en institution, som fruktas i många huvudstäder. Domstolens jurisdiktion gör att även de mäktigaste staterna måste ta med domstolen i sin beräkning.

Belåtet konstaterade han att flera forna diktatorer och förtryckare, bland andra Chiles Augusto Pinochet, fått finna sig i att vara nåbar för rättvisan till följd av utvecklingen på området.

– De här förtryckarna och diktatorerna är alltid angelägna om att få tillgång till medicinsk vård och reser därför till platser där de kan få det. Men nu måste de tänka sig för två gånger innan de reser någonstans. Och det gäller särskilt till länder i Västeuropa, konstaterade Goldstone nöjt.

Olyckligtvis ogillar dock flera stora länder generellt sett att övervakas av internationella domstolar och internationella organisationer.

Att Richard Goldstone skulle ta sig an att leda FN:s undersökningsgrupp, som sedan kom att presentera den så kallade Goldstone-rapporten var långt ifrån självklart. Till att börja med var han skeptisk, och ville inte bli involverad eftersom han ansåg att FN-resolutionen som låg till grund för uppdraget var partisk. Den sa att det handlade om ett faktainhämtningsuppdrag om krigsbrott som begåtts av ockupationsmakten Israel. Men den inkluderade inte krigsbrott som begåtts mot Israel av palestinska militärer som opererade i Gaza.

Eftersom Goldstone inte ville bli involverad trodde han att det var slutet på det hela för hans del, men så blev det inte. I stället tillfrågades han om hur ett opartiskt mandat skulle kunna utformas. Han beskrev hur det skulle inkludera alla relevanta fakta och händelser som hörde samman med den militära operationen som kallas Operation Cast Lead (Operation gjutet bly). Och när det stod klart, att just detta blev mandatet kunde han inte tacka nej.

– Jag antog, förmodligen naivt och säkert överoptimistiskt, att med ett opartiskt mandat skulle vi kunna samarbeta med alla parter och särskilt med Israels regering. Det var första gången som den skulle ha möjlighet att bli involverad och få samarbeta med ett opartiskt mandat från FN:s råd för mänskliga rättigheter (UN Human Rights Council).

Det var med stor sorg och frustration som Richard Goldstone snart tvingades inse att Israel inte ville samarbeta.

– Inte heller kunde vi resa till södra Israel och träffa offren för raketattackerna, tillade han.

Med palestinierna gick det betydligt bättre och undersökningsgruppen träffade ledare för den palestinska myndigheten och för Hamas, som i praktiken har det politiska och miltära ledarskapet över Gazaremsan.

När rapporten från undersökningsgruppen, som visade på oproportionerligt våld mot civila från båda sidorna, presenterades blev den antagen av en majoritet i både FN:s råd för mänskliga rättigheter och generalförsamlingen.

– Kritiken vi framförde mot båda sidor har antagits av båda dessa organ. Det är första gången som det inträffar. Det är synd att detta inte har ägnats tillräcklig uppmärksamhet med tanke på all publicitet och all kritik som har funnits runt rapporten. Men inte någon har tillräckligt uppmärksammat att för första gången, säkerligen i FN:s råd för mänskliga rättigheter, så har kränkningar begångna av militanta palestinska grupper fördömts i en rapport, som har antagits av FN:s råd för mänskliga rättigheter och generalförsamlingen, sa Goldstone med skärpa och tillade:

– Jag förstår att Israel inte vill ställa till ett stort väsen eftersom man ogillar rapporten. Men det gör mig besviken att varken USA eller något EU-land har sagt något. Fast än är det inte för sent.

Richard Goldstone beskrev på ett gripande sätt sina intryck från Gaza. Hur offentliga byggnader har sprängts sönder. Hur 25 000 privata hem totalförstörts och ännu fler delvis förstörts. Hur fabriker bombats och åkrar ödelagts.

– När man hör hur många som har dött någonstans så är det endast en siffra och den uttrycker inte den personliga berättelsen. 1 400 människor dödades i Gaza under den militära operationen. Det finns 1 400 personliga berättelser. 1 400 familjer har förlorat sina nära.

Han träffade offren. Det var personliga möten med föräldrar som förlorat sina barn. Små flickor på två, tre, fyra år som dödats under den militära operationen i december och januari 2008–2009.

I rapporten beskrivs hur båda sidor begick allvarliga krigsbrott. Richard Goldstone underströk att uppdraget var just att samla in fakta.

– Det var inte frågan om att bevisa något utom rimligt tvivel. Rapporten är en vägkarta som visar vad man bör utreda och hur man bör ta in vittnen. Därför var vår huvudrekommendation att Israel och Gazas myndigheter ska hålla sina egna utredningar utifrån de anklagelser vi kommer med. Vad kan vara mer rimligt än att Israel och de palestinska myndigheterna bedriver sina egna undersökningar? Om de behöver internationellt stöd kan de få det, från IBA, eller andra regionala organisationer. Det råder inte brist på duktiga jurister i regionen.

Richard Goldstone sa sig vara skeptisk till möjligheterna att FN:s säkerhetsråd kommer att överlämna rapporten till den internationella brottmålsdomstolen. Dock hoppas han att ansvariga myndigheter i Israel och de palestinska territorierna ska utreda och utkräva ansvar för brotten.

Richard Goldstone diskuterade även rapporten från FN:s undersökningsgrupp med publiken. I diskussionen beskrev han den israeliska operationen som en kollektiv bestraffning av folket i Gaza för dess stöd till Hamas. Samtidigt underströk han att det är en svår fråga hur stater ska ta itu med icke-statliga aktörer och terroristorganisationer.

Goldstone betonade att Israel har rätt att försvara sig. Frågan är vad som är en oproportionerlig reaktion och om civila eller civila mål attackerades utan militärt berättigande. Enligt rapporten från FN:s undersökningsgrupp begick båda sidorna allvarliga krigsbrott, och använde oproportionerligt våld mot civila.

Tom Knutson

Läs mer om Richard Goldstone:

Se Richard Goldstones tal vid prisceremonin på Advokatsamfundet

Läs intervju med Richard Goldstone i Svenska Dagbladet

Läs mer om Stockholm Human Rights Award på Advokatsamfundets webbplats

Läs mer om Stockholm Human Rights Award på ILAC:s webbplats
Annons
Annons