- Nyheter
Advokat i framtiden: Seminariedeltagare tyckte till om kronvittnen
Projektet Advokat i framtidens sista lunchseminarium för året fick en något annorlunda form – en debatt mellan två erfarna brottmålsadvokater om kronvittnens vara eller icke vara i Sverige. Advokat Claes Borgström hade fått uppgiften att argumentera för kronvittnen, medan Johan Eriksson fick uppgiften att hävda att kronvittnen är oacceptabelt. Frågan är aktuell efter Högsta domstolens dom den 21 oktober 2009 i mål B 2074-09.
Johan Eriksson framförde att det finns starka skäl mot att erbjuda misstänkta strafflindring för att de berättar om brottet:
– Personer som är misstänkta för brott, och rädda för att hamna i fängelse eller bli kvar i häktet, kan vara beredda att lämna uppgifter som inte är sanna för att förbättra sin situation, sa han.
Men visst finns det effektivitetsskäl för kronvittnen, fastslog Johan Eriksson.
– Företrädare för polis och åklagare tycker naturligtvis att detta är förträffligt, så att vi kan korta av våra utredningar och hitta krakar som sitter i våra häkten och är rädda, och utnyttja dem för att få fällande domar eller i alla fall uppgifter som kan bidra till fällande domar. Men för mig som försvarsadvokat är rättssäkerheten viktigast, och den får man inte rucka på för att försöka få till stånd fällande domar.
Claes Borgström underkände Erikssons argument att ett system med kronvittnen kan locka sårbara personer att ljuga för att förbättra sin situation.
– Det påståendet vilar på en hypotes. Domstolen får väl värdera uppgifterna som man alltid gör, sa han.
I sin argumentation ifrågasatte Borgström också det gamla synsättet att det är moraliskt förkastligt att ”tjalla” och lämna uppgifter om andra.
– Det tyder väl på moral och integritet att våga sig på att berätta om något som kan vara farligt för andra människor, konstaterade han.
Argumenten för kronvittnen är enligt Claes Borgström starkare. Det är i samhällets och målsägandens intresse att klara upp och förebygga brott, men också i den tilltalades intresse.
– Om jag sitter inne med uppgifter som kan leda till att klara upp allvarlig brottslighet och kanske förebygga ytterligare brott, varför då berätta det om jag inte har en enda vinst att göra på det, frågade Borgström retoriskt.
Eriksson och Borgström hann också diskutera hur ett system med kronvittnen skulle utformas. Johan Eriksson pekade på att ett sådant innebär att en del av bevisbördan läggs över på åklagaren:
– För att ett system med kronvittnen ska fungera måste ju den tilltalade lämna sina uppgifter till en åklagare, som i någon mån säger att han tror på det. Det innebär att bevisvärderingen i samma sekund som åklagaren går med på en överenskommelse lämnats över.
Claes Borgström anförde en annan uppfattning.
– Det ska inte vara åklagaren som gör bevisvärderingen. Men det kommer att öka kraven på försvararen, sa Borgström, och betonade att försvararen i ett system med kronvittnen ska klargöra vad som gäller, att det finns en chans till strafflindring om man berättar. Ansvaret för att bedöma uppgifterna ska sedan ligga hos domstolen.
Debatten avslutades med att åhörarna fick rösta om vem som hade de starkaste argumenten. Majoriteten underkände argumentationen för kronvittnen och gick på Johan Erikssons linje.