search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

”Regeringsrätten mår väldigt bra”

Regeringsrätten fyller 100 år. En pigg och vital jubilar. De senaste åren har överbalanserna under ordförande Sten Heckschers ledning betats av i rekordfart till inspiration för övriga Rättssverige. Men allt är inte frid och fröjd. Och domstolen måste byta det helt missvisande namnet tycker ordföranden själv.

Sedan den 1 januari 2009 huserar inte Regeringsrätten på Riddarholmen.

I stället är domstolen tillfälligt inhyst nära Adolf Fredriks kyrka på Wallingatan i Westmanska palatset i centrala Stockolm. För närvarande sker nämligen en renovering och ombyggnad av de lokaler som Regeringsrätten ska få då man återvänder till Riddarholmen hösten 2011.

Sten Heckscher är solbränd och klädd i ljusblå skjorta utan slips och khakifärgade chinos. Det är i skarven mellan sommar och höst, i slutet av september. Han ger ett somrigt och lite ledigt intryck.

Hur mår 100-åringen Regeringsrätten?
– Regeringsrätten mår väldigt bra!, utbrister Sten Heckscher och fortsätter:
– Så vitt jag förstår, en chef får inte veta allt, råder här arbetsglädje. Ett skäl till det är att vi i allt större utsträckning arbetar med färskvara. Vi har fortfarande för mycket som är för gammalt. Men det är numer överblickbart. Till jul kommer situationen att vara ytterligare förbättrad.

Sten Heckscher tillträdde posten som Regeringsrättens ordförande i oktober 2007. Då hade domstolen en balans på uppemot 8 000 mål. Dagen före 100-årsjubileet, i september i år, var balansen 3 800 mål. Och i skrivande stund är den nere på 3 500.

Regeringsrättens långsiktiga mål är att balansen stadigvarande ska understiga 4 000 mål och att ansökningarna om prövningstillstånd om möjligt ska vara avgjorda inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut.

Det första Sten Heckscher gjorde 2007 när han tillträdde var att hålla personliga samtal med alla anställda. Det rådde tämligen bred enighet om flera förhållanden. ”Husfrågan” var en stor sak, alltså att regeringsråden satt för sig i en byggnad och övriga tjänstemän i en annan.
– ”Segregeringen” med regeringsråden i Stenbockska palatset och resten på andra sidan kyrkan och torget i Gamla Riksdagshuset främjade verkligen inte trivseln, säger han och tillägger att det dessutom var otympligt.

Sammanfattningsvis var problembilden följande: Överbalanserna behövde minskas radikalt. ”Husfrågan” måste lösas. Systemet med många ”egna” rotlar, var och en  knuten till en föredragande behövde förändras.

För att hantera målen effektivare infördes tre strategier:

  • ”Diagnos av inkorgen”. En ordentlig diagnos av alla inkommande mål för att omedelbart skilja ut de mål där prövningstillstånd inte kunde komma ifråga. ”Se till att dessa aldrig åkte in i hyllan, utan se till att de åkte ut ur huset.”
  • Systematiskt sammanföra mål som rörde likartade frågor. 
  • Särskilda satsningar på de äldsta ärendena.

De anställda har inte behövt arbeta mycket övertid. I stället har det handlat om att få mera gjort utan att jobba mer, att lägga upp arbetet lite smartare. Enligt Heckscher har personalens reaktioner varit genomgående positiva på förändringarna.
– Egentligen har det här inte varit särskilt svårt. Personalen ville ha en förändring och var dessutom i stora drag rätt överens om vad vi borde göra. För mig blev det mest fråga om att få igång det hela.

FLYTTEN
Den tillfälliga flytten från Riddarholmen kunde samordnas i tiden med att man förändrade beredningsorganisationen till den 1 januari 2009. I dag har Regeringsrätten organiserat arbetet i fyra beredningsenheter. De som i första hand arbetar med varandra sitter också med varandra: regeringsråd, föredragande och sekreterare.

Sten Heckscher understryker att det inte går att slå sig till ro med vad som hittills uppnåtts. Han räknar till tre viktiga insatser just nu:
1. Rutinerna för uppföljning måste utvecklas.
2. Ta rätt på vad som är en rationell balans. Fram tills nu har det endast varit en akademisk fråga.
3. Undersöka vad som är den optimala personalstrukturen. Kanske ska man till och med bli något färre?

– När vi har kommit så här långt ner i högarna ska vi mer systematiskt ägna oss åt kvalitetsarbete på olika sätt. Vi ska inleda dialoger med till exempel Skatteverket och Försäkringskassan, säger Sten Heckscher som under större delen av intervjun drar i några gummisnoddar till vad som nog är bristningsgränsen, dock utan att något enda av dem brister.

KÄRNAN I PROCESSEN
Kärnan i Regeringsrättens arbete är, enligt Sten Heckscher, att på sitt område leda rättsutvecklingen genom att skapa relevanta avgöranden av hög kvalitet, och då är det också viktigt att dessa, för att göra största möjliga nytta, kommer i rimlig tid. I förändringsarbetet har Sten Heckscher försökt skapa en högre medvetenhet om just tidsfaktorns betydelse.

På frågan om det finns en fara i att arbetsprocessen går för snabbt svarar Sten Heckscher att det inte ska gå för snabbt. För att domstolen ska leva upp till sina kärnvärden måste domstolen kunna koncentrera kraft och kompetens på vad som fordrar och förtjänar det.
– Detta kräver i sin tur en utvecklad förmåga hos oss att skilja viktigt från oviktigt och lätt från svårt. Det är något som domstolar kan utveckla. På sina håll kan finnas en tendens till att ”bre ungefär lika tunt över hela mackan” i stället för att satsa på det som kräver det. Och det är ju särskilt viktigt i högsta instans att vi självklart tar tid på oss med svåra saker, säger han och fortsätter:
– Vi måste få ner överbalanserna för att kunna satsa ordentligt där det verkligen behövs! Det är inte någon motsättning. Det kan också vara att man måste koncentrera sig på lite olika saker i olika skeden. Nu finns det inga som helst hinder för oss att lägga all den tid och kraft som behövs på svåra ärenden.

Varje år bjuder Regeringsrätten in representanter för kammarrätterna för att de dels ska få ge sin syn på Regeringsrättens avgöranden, dels efterlysa avgöranden på områden som är viktiga för dem. I sitt arbete strävar sedan domstolen efter att finna mål på alla områden, och inte minst de som det efterfrågats på, och som lämpar sig som prejudikat. De flesta prejudikaten finns på skatteområdet. Betydligt färre rör till exempel tvångsomhändertaganden. Heckscher konstaterar att det är svårt att få fram bra prejudikat på detta område även om man verkligen försöker.
– Problemet är att i dessa mål kan ofta situationen förändras blixtsnabbt. Det hela kan lätt haverera och bli rena bevisfrågor, men vi försöker. 

TYDLIGARE PREJUDIKAT
När det gäller frågan om prejudikatens utformning så arbetar Regeringsrätten med att de ska bli tydligare och bättre, bland annat ställs domarna numer upp så att domslutet kommer först i stället för sist och texten görs på olika sätt enklare och mer överskådlig.

Vad krävs då för att prejudikat ska bli bra?
– Det måste komma inom rimlig tid. Och så bör det inte vara för komplicerade sakförhållanden i målet, och om det är rena bedömningsfrågor så är det svårare. Det kan vara att ett mål är alltför sammansatt, det kan finnas en viktig fråga men som är svår att få fram eftersom det finns så mycket annat i målet också, säger Sten Heckscher.

Det råder ibland oklarhet om ansvarsfördelningen mellan allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar, och det har förekommit att Högsta domstolen och Regeringsrätten kommit till motsatta slutsatser. Men enligt Heckscher är detta i praktiken inte något större problem. 
– Regeringsrätten och förmodligen också HD tittar i sådana sammanhang på vad den andra domstolen har för sig, säger han och tillägger att det finns ett förslag i Grundlagsutredningen som han tycker är intressant. Nämligen att regeringsråd ska kunna tjänstgöra i HD och justitieråd ska kunna tjänstgöra i Regeringsrätten.

En gemensam högsta dömande instans, som har diskuterats, tror Sten Heckscher skulle bli för stor och rättsområdet för brett. Dessutom befarar han att viktiga områden som Regeringsrätten i dag kan prioritera försvinner i all brottmålshantering.

Tanken på att det skulle bli radikalt generösare med offentliga biträden i förvaltningsmål är tilltalande men troligen orealistisk, anser Heckscher. En sådan reform skulle bli mycket dyr, och det är svårt att tro att någon regering skulle prioritera detta, särskilt med tanke på förvaltningsdomstolarnas utredningsplikt.

REGERINGSRÄTTEN RESTRIKTIV
I förhållande till EG-domstolen i Luxemburg är Regeringsrätten restriktiv med att begära in förhandsavgöranden, konstaterar Sten Heckscher. Tanken är ju, enligt honom, att nationella domstolar ska tillämpa de här rättssystemen inklusive EG-rätten efter bästa förstånd.
– EG-rätten bygger på att det ska vara ett samspel mellan nationella domstolar och EG-domstolen, summerar han.

Sten Heckscher tycker att EG-lagstiftningen håller lägre teknisk kvalitet än nationell lagstiftning. Trots det tycker han att EU:s påverkan är intressant. Enligt Heckscher är svenska jurister av tradition inställda på att ”nu ska vi lista ut vad som är gällande rätt och objektivt”. Med Europarätten, och det gäller både i förhållande till Strasbourg och till Luxemburg, ska de två rättsordningarna i någon mening vara summan av medlemsstaternas nationella rättsordningar. Ett samspel mellan nationella rättsordningar och den gemensamma rättsordningen.
– Det innebär ett slags maktförhållande; ett dialektiskt förhållande där nationella domstolar hävdar nationella rättstraditioner som bryts mot Luxemburgs och Strasbourgs, och så vidare, säger han och tillägger:
– Inte minst högsta instanser ska då, tycker jag, hävda vad man kan kalla sin normativa potential. I ett läge där man inte kan driva den juridiska analysen längre ska man säga: ”Jag tycker att det ska vara så här!” Och så gör man det. Vi måste ta vår rättsbildande uppgift på allvar.

Som han ser det går detta synsätt inte på tvärs med den traditionella svenska uppfattningen. Snarare handlar det om att den svenska juristen blir mer medveten om sin normativa potential. Och det gäller inte bara i högsta instans eller bara i domstolar.

LITEN KUNSKAP
Kännedomen och kunskapen om Regeringsrätten bland medborgarna i allmänhet är inte så utbredd, enligt Sten Heckschers bedömning. En viktig orsak till det är domstolens namn.
– Namnfrågan är en skurk i detta sammanhang! Historiskt finns det en naturlig förklaring till att vi heter som vi gör. Men det är en direkt missvisande beteckning i dag, säger han och berättar:
– Kloka medborgare skriver till oss och avslutar sina inlagor med att säga att de hoppas att Regeringsrätten nu under borgerligt styre ska göra si eller så. Eller: ”Nu när Göran Persson har avgått kan väl Regeringsrätten se till att jag får rätt”. Men det är ju inte konstigt att folk reagerar så.

Regeringsrätten har i sitt remissvar i Grundlagsutredningen begärt att få byta namn till Högsta förvaltningsdomstolen, som i Finland. Sten Heckscher har gott hopp om att det blir så.

Sten Heckscher fyllde 67 år i somras. Hans sista arbetsdag är tänkt att vara den andra januari 2011, enligt ett särskilt regeringsbeslut. Fram till dess vill han dels konsolidera de förändringar som har genomförts, dels skapa ett mer hållbart system för kvalitetssäkring och uppföljning.

Några direkta faror eller allvarliga bekymmer för Regeringsrätten ser han inte för dagen. Men han har många tankar om den framtida utvecklingen för förvaltningsrätten. Han tycker till exempel ganska illa om beslutet som riksdagen har fattat om förtursförklaring i domstol.
– I stället ska det ställas krav på att domstolscheferna ser till att domstolarna levererar. Olägenheterna med förtursförklaring är bland annat att institutet skapar nya arbetsmoment och riskerar att bli kontraproduktivt. Man ska ställa krav på oss att vi får rimliga handläggningstider. Men ett särskilt institut som förtursförklaring stöder inte utan stökar bara till. Det är inte bra för rättssystemet. Det är heller inte bra om man nu plötsligt skulle byta fot och börja med specialdomstolar, säger han och börjar sedan berätta om en utredning med omfattande direktiv där det bland annat finns en framställning från Svenskt näringsliv om att det ska införas en slags särskild domstolsinstans för konkurrens och marknad.

– Det är fel väg att gå. Man ska ha sammanhållna domstolsorganisationer med möjlighet till specialisering inom domstolarna. Så gör vi också i ökande utsträckning. Det svenska systemet med två parallella domstolskedjor är utmärkt och räcker bra, och inom ramen för dem kan man hantera alla sorters mål, säger han bestämt.

Sten Heckscher har haft ett tiotal chefsuppdrag under sin yrkesbana. Vad kännetecknar just detta uppdrag?
– Det är speciellt att vara chef i domstol av lite olika skäl. Ett skäl är att man inte får lägga sig i själva kärnverksamheten. På det viset är det besläktat med ledarskap i universitet och sjukhus. Och här är det verkligen tillspetsat: jag är uttryckligen förbjuden att lägga mig i kärnverksamheten i andra fall än där jag själv deltar i den. Här får man använda andra metoder för att leda.

Fakta: Regeringsrätten
Genom ett samarbete mellan domstolscheferna och Domstolsverket kommer domstolarna på Riddarholmen att få mer sammanhållna och ändamålsenliga lokaler. Kammarrätten finns samlad i Gamla Riksdagshuset från och med i höst. Regeringsrätten får sammanhållna lokaler i Kammarrättens gamla hus och Sparreska palatset. Även hovrätten får förbättringar genom dessa rockader. Av Regeringsrättens cirka 600 måltyper svarar skattemålen för cirka en fjärdedel, socialförsäkringsmålen för cirka en fjärdedel, och övriga mål utgör tillsammans hälften av målen. Såväl skatte- som socialförsäkringsmålen kan i sin tur indelas i en rad undergrupper. Regeringsrätten har cirka 120 anställda.

Ulrika Brandberg, Per Johansson, Tom Knutson

Annons
Annons