search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Mot en gemensam judiciell kultur i Europa

Krönikör: Pauliine Koskelo, ordförande i Högsta domstolen i Finland

Under pressen av våra löpande arbetsbördor som advokater eller domare kan det hända att vi inte dagligen grunnar på de större sammanhangen i vår professionella verksamhet. Ändå är det ytterst viktigt att man inom båda nämnda yrkeskårer också ägnar sig åt de mera allmänna frågor som gäller rättssystemets utveckling och problem samt rättsstatens tillstånd.

I detta avseende vill jag gärna framföra ett lovord till tidskriften Advokaten för aktiva insatser i en sådan debatt. Det är alltid ett nöje att ta del av innehållet i tidskriften.

Advokater och domare har olika funktioner i rättssystemet, men det väsentliga gemensamma inslaget är att vi skall värna om de enskildas rättsskydd. Vi representerar två skilda professioner men bägge innebär för oss en särskild roll och ett särskilt ansvar som bärare och försvarare av rättsstaten.

Rättssystemet och rättskulturen utgör grundläggande element i samhällets sociala infrastruktur. En grundval för att vi kan leva väl och utnyttja våra materiella och immateriella resurser är att det finns förtroende. Rättssystemets funktion är att skapa och upprätthålla förtroende. Därmed har ett fungerande rättssystem och en stabil rättsstatlig bas en större betydelse för samhälls-utvecklingen än man kanske inser i ett kort perspektiv.

Under senare tid har rättsstatliga idéer visserligen gjort betydande framsteg på många håll i Europa och den vidare världen. Men det har också visat sig att rättsstaten inte är fri från risker och hot, inte ens i etablerade och civiliserade länder.

Av alla dessa skäl är rättsstaten ständigt i behov av upplysta talesmän och kvinnor. Därför bör våra yrkeskårer aktivt bevaka sådant som berör de rättsliga förhållandena i samhället och vid behov påtala de problem vi ser. Om inte vi håller ett öga på rättsstaten finns det en risk för att ingen riktigt gör det.
En oavhängig och självständig domarkår är nödvändig i en rättsstat. Att stå för rättsstaten är en del av den etos som måste ingå i domarrollen.
Även för advokaternas del är en sådan uppgift väl förankrad i professionens etiska regler och självuppfattning.

Således inleds ”the Charter of the Core Principles of the European Legal Profession” med följande uttalanden under rubriken ”the lawyer’s function”: ”In a society founded on respect for the rule of law the lawyer fulfils a special role. … A lawyer must serve the interests of justice as well as those whose rights and liberties he or she is trusted to assert and defend. … Respect for the lawyer’s professional function is an essential condition for the rule of law and democracy in society.”

I nutidens Europa är det inte längre tillräckligt att juristerna inom olika yrkeskårer agerar på nationell nivå för att slå vakt om de rättsstatliga principerna.
Som jag antytt ovan finns det en gemensam värdegrund som kallar och, kan man tycka, rentav förpliktar oss i våra respektive professioner att eftersträva en bredare angreppsvinkel för att stödja rättsstaten och främja en bra judiciell kultur inom Europa.

Förutom denna värdegrund finns det också allt flera andra omständigheter som gör det angeläget att kämpa för dessa mål.

Den fortskridande rättsliga integrationen innebär att vi i allt högre grad är bundna av gemensamma normer och gemensamma krav beträffande det rättsskydd som enskilda skall åtnjuta. Dels Europakonventionen och dels EU-rätten innebär att enskilda har anspråk på att få skydd för sina rättigheter som följer av dessa allt mer omfattande gemensamma rättskällor. Både advokater och domare har i sina respektive roller en viktig uppgift i att genomföra dessa rättigheter. Det är fråga om ett stort gemensamt ansvarsområde för våra yrkeskårer inom hela Europa.

Den rättsliga integrationen har också medfört en delvis ny roll för nationella domare i och med att de skall utöva en form av normkontroll för att säkerställa att enskilda får genomslag för sina rättigheter som följer av de gemensamma europeiska rättskällorna. Detta är en krävande uppgift. För att de enskildas rättsskydd skall vara effektivt i detta avseende ställs allt högre kompetenskrav även på advokaterna, som bör vara i stånd att bistå sina klienter genom att vid tillfälle också åberopa de relevanta europeiska rättskällorna.

Den gemensamma europeiska rätten inverkar inte enbart på de materiella och processuella rättigheter som skall skyddas av domstolarna. Den ställer också konkreta gemensamma krav på de nationella systemens effektivitet.

Den enskildas anspråk på att en rättsprocess skall genomföras inom rimlig tid är det tydligaste exemplet på detta. Även här innebär de gemensamma kraven ett behov av en högtstående judiciell kultur. En kvalitativt bra och effektiv process kan inte säkerställas enbart av domarna. Alla de professionella aktörer som är inblandade – advokaterna, åklagarna, domarna – måste i sina respektive roller medverka till att processen kan genomföras på ett optimalt sätt. En hög professionell och etisk standard hos alla dessa aktörer är helt väsentlig för att rättskipningen skall kunna fungera i enlighet med de krav som gäller.

En ytterligare viktig aspekt i den aktuella europeiska rättsutvecklingen är principen om ömsesidigt erkännande, hörnstenen i EU-samarbetet inom bland annat straffrättsområdet. Den politiska premissen för ömsesidigt erkännande är ömsesidigt förtroende. Vad som behövs är emellertid mera, nämligen ett välgrundat ömsesidigt förtroende.

Den europeiska arresteringsordern utgör det hittills främsta exemplet på ett instrument som innebär att kvaliteten hos medlemsstaternas rättskipningssystem har blivit ett angeläget gemensamt intresse. För att ömsesidigt erkännande skall kunna praktiseras utan att äventyra de enskildas anspråk på rättsskydd är det nödvändigt att alla berörda länder har ett system som både i teorin och i praktiken fungerar i överensstämmelse med rättsstatliga principer och fyller de bindande krav som följer av Europakonventionen.

Utan effektiv bevakning av dessa frågor finns det en risk för att de politiska ambitioner som styrt den europeiska lagstiftningsprocessen inte får en adekvat respons i de strävanden som behövs för att se till att alla nationella system i praktiken håller måttet.
Vi står inför viktiga utmaningar. Såväl för advokater som för domare är professionalism i dagens miljö en större och mera krävande fråga än förr. Det behövs en stark yrkeskultur och aktiva insatser för att medverka till en fungerande rättsstat både hemma och utanför.

Pauliine Koskelo, ordförande i Högsta domstolen i Finland

Annons
Annons