search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende 10

 Advokat som varit förordnad som särskild företrädare för ett barn har inte med tillbörlig omsorg prövat behovet av läkarundersökning eller vidtagit någon konkret åtgärd för att obehaget för barnet skulle bli så litet som möjligt. Erinran.

BAKGRUND
A förordnades den 18 oktober 2006 till särskild företrädare för B:s dotter C. Förordnandet skedde med anledning av misstanke om könsstympning. Flickans skola gjorde en anmälan till socialtjänsten som i sin tur beslutade att göra en polisanmälan.

ANMÄLAN
Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 4 december 2007, avser att A har åsidosatt de skyldigheter som åligger henne enligt god advokatsed, lagen om särskild företrädare för barn samt principen om barnets bästa.

Av anmälan framgår bl.a. följande. Den 19 oktober 2006 hämtades 7-åriga C från skolan av poliser för att genomgå polisförhör med anledning av misstanke om könsstympning. C har berättat att hon inte ville följa med polisen och bad om att hennes pappa skulle få vara med. C blev lovad att pappa skulle få vara med senare när de kom fram. C har berättat att när de kom fram var hon rädd. Vid förhöret framkom att hon vid det tillfället inte var ”klippt”. Trots detta begärs att C ska genom-gå en gynekologisk läkarundersökning. Läkarundersökningen bekräftar vad som framkommit vid polisförhöret, att hon inte är ”klippt”/könsstympad. A har som särskild företrädare tillåtit den gynekologiska undersökningen, trots att det fanns mindre ingripande åtgärder. A närvarade varken vid förhöret eller vid läkarunder-sökningen och upplevdes inte som ett stöd till C utan verkar endast ha varit utsedd för att legitimera åklagarens och socialtjänstens agerande. När C:s pappa gick för att hämta dottern på skolan så ringde polisen och meddelade att dottern var på väg hem och i korta ordalag vad som hade hänt. När C kom hem var hon tyst, chockad och rädd. På hennes kroppsspråk och beteende syntes att hon hade varit med om något stort och chockerande. Ställföreträdaren ska ta till vara barnets rätt under undersökningen och agera utifrån barnets bästa. Då de som föräldrar inte var där för att se till att det som genomfördes skedde på bästa möjliga sätt, var det A:s uppgift att ta till vara C:s bästa. I stället blev hon tvingad till en gynekologisk undersökning utan att ha någon med sig. C mår fortfarande mycket dåligt av händelsen som hon upplevde som mycket obehaglig och integritetskränkande.

ADVOKATENS YTTRANDE
A har i yttrande den 27 december 2007 anfört i huvudsak följande.
Det är riktigt att hon den 18 oktober 2006 förordnades till särskild företrädare för C enligt 1 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn. I direkt anslutning till detta var hon i kontakt med åklagaren samt utredningsman. Föreliggande beslutsunderlag för henne innan förhör och läkarundersökning med C var en polis-anmälan från X stadsdelsförvaltning. I polisanmälan fanns en sammanfattning av en anmälan från skolan. Vidare fick hon ta del av förhör med en fritidspedagog på C:s fritids samt en av C:s lärare. Hon samtyckte till föreslagna åtgärder d.v.s. förhör samt läkarundersökning.

Läkarundersökning samt förhör ägde rum på Barncentrum. Barncentrum är skapat för att erbjuda barn den bästa möjliga miljö i vilken förhör samt läkarunder-sökning kan ske samtidigt på samma plats i en lugn miljö. Utredare hos polisen var en kvinnlig polis som har en 10 år lång erfarenhet av just barnförhör.
Hennes minnesbild idag är att utredaren, naturligtvis civilklädd, hämtade C i skolan och att en av hennes lärare som hon kände förtroende för följde med till Barncentrum. Såsom särskild företrädare är man regelmässigt inte med i samma rum som barnet när förhör äger rum utan man sitter i ett angränsande rum och följer förhöret via videoupptagning. Hon har då möjlighet att ingripa omedelbart om hon anser att förhöret inte sköts på ett korrekt sätt eller om hon märker att barnet far illa på något sätt. I detta fall var hon alltså med vid förhöret på det sätt hon beskrivit ovan. Även socialsekreterarna D och E var närvarande. Det är vidare riktigt att hon inte var med i samma rum i vilket den gynekologiska undersökningen ägde rum. Hon satt då precis utanför dörren till undersökningsrummet. Detta gjorde hon för att obehaget för C skulle bli så litet som möjligt.

Hennes beslut och agerande har skett helt utifrån barnets bästa.

GENMÄLE FRÅN ANMÄLAREN
Anmälaren har i genmäle inkommet den 16 januari 2007 bemött advokatens yttrande samt vidareutvecklat sin kritik gentemot denne.

Han har bl.a. anfört följande. A menar att en lärare som C känner förtroende för följde med. De undrar förstås hur A kunde veta att C kände förtroende för henne. Det var inte en lärare som följde med C, utan en fritidspersonal. C vet visserligen vem denna person är, men det är inte någon hon upplever att hon känner förtroende för eller har en nära relation till.

C fick åka iväg med människor hon inte träffat tidigare och dels bli intalad att hennes föräldrar ska finnas på plats, dels bli utfrågad av en främling om väldigt känsliga saker och därefter läkarundersökt av en läkare hon aldrig träffat och utan en person som hon kände trygghet inför i rummet. Att detta skulle påverka C negativt i framtiden kan man rent objektivt ana. Således kunde ett sätt att ta hänsyn till barnets bästa ha varit att inte godkänna läkarundersökningen förrän denna visade sig nödvändig efter polisförhöret. Dessutom kunde man ha tagit med en person som C verkligen känner sig trygg med. C upplever inte att det fanns en god kontakt med A eller att hennes egen uppfattning kommit till uttryck och beaktats. Detta då man dels lurade henne när man sa att hennes föräldrar fanns på plats, dels inte lyssnade på henne när hon sa att hon inte var omskuren utan fortskred med läkarundersökningen.

NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT
A har inte såvitt utredningen visar med tillbörlig omsorg prövat behovet av läkarundersökning. A har inte heller vidtagit någon konkret åtgärd för att obehaget för barnet skulle bli så litet som möjligt i den aktuella situationen. Härigenom har hon åsidosatt sina plikter som advokat.
Nämnden tilldelar därför A erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.

Ledamöterna Börje Samuelsson och Stefan Ruben var av skiljaktig mening enligt följande.
Det är en svår och grannlaga uppgift för en advokat att företräda ett barn i ett ärende av denna natur. Advokaten måste ur etisk synpunkt ges vida ramar att på egen hand bedöma vilka åtgärder som skall vidtas – eller underlåtas – med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det förhållandet att advokaten vid en bedömning i efterhand kan anses ha förhållit sig alltför passiv eller gjort en felbedömning i sådant ärende kan endast i undantagsfall vara ägnat att ådra advokaten disciplinär påföljd.

Utredningen visar inte att A handlagt saken på ett sätt som står i strid med god advokatsed. Anmälan skall därför enligt vår mening inte föranleda någon åtgärd.

Annons
Annons