search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende Beslut 2008

8 Advokater vid samma advokatfirma har försatt sig i jävsituationer vid biträde av klienter inom samma bransch och biträde vid upprättande av pensionsavtal. Erinran.

Bakgrund
A och C är delägare i Advokatfirman D och verksamma vid kontoren i Ä-stad respektive Ö-stad. B har varit delägare i Advokatfirman tidigare med placering på Å-stadskontoret.
X-koncernen (X) har sedan ett par decennier anlitat Advokatfirman D (D) rörande diverse juridiska ärenden. Det har uteslutande varit Ds Å-stadskontor som anlitats. Av olika skäl har X valt att inte längre anlita D och det sista uppdraget utfördes under sensommaren 2006.
X kände till att dess största konkurrent på den svenska marknaden, V ekonomisk förening (V), anlitade Ds kontor i Ö-stad.

Anmälan
Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 9 november 2007, avser att A i ett fall, C i två fall och B i ett fall på grund av intressekonflikt bort avböja uppdrag, i A och Cs fall för V och i Bs fall för motpart till X i samma sak som D redan biträdde X.
X har anfört i huvudsak följande:
D hade varit huvudsaklig rådgivare i konkurrensrättsliga ärenden men även genomfört flera bolagstransaktioner. Utöver detta hade D anlitats inom andra områden såsom arbets-, process- och immaterialrätt. Under årens lopp hade D kommit att skaffa en djup kunskap kring X affärsmässiga ageranden och den situation och de problem som företaget mötte. Den omständigheten att V anlitat Ds kontor i Ö-stad hade hitintills inte medfört några direkta konflikter.

1. Avtalet mellan V och X (gäller A och C)
X ingick under år 2002 ett avtal med V beträffande köp av s.k. vassleretentat. Avtalet innehöll vissa konkurrensbegränsande element, varför X sökte konkurrensrättslig rådgivning hos D. Den rådgivning som D lämnade ledde fram till den slutliga utformningen av avtalet och D fick därefter i uppdrag att ansöka om s.k. undantag hos Konkurrensverket, vilket även kom att meddelas.

Under våren 2007 hade X och V kommit att diskutera avtalet, då V önskade vissa förändringar av detta. Situationen hade lett fram till att V den 18 oktober 2007 ingett stämningsansökan till Å-stads tingsrätt. I stämningsansökan yrkade V bl.a. att avtalet från 2002 skulle förklaras ogiltigt på den grund att detta stod i strid med gällande konkurrenslag, dvs. de principer och lydelse som D självt varit med att ta fram. Ombud för V var A och C.

Under de diskussioner som X förde med D vid ingåendet av avtalet fick D klart för sig vilka syften som fanns med kontraktet och den önskade utformningen. D gjorde därefter en kvalificerad bedömning av situationen. Det var mot denna bakgrund ytterst olustigt att samma advokatbyrå valde att företräda X konkurrent vid granskning av samma ärende, men nu dessutom gjorde en motsatt bedömning jämfört med tidigare. Att ombuden känt till Å-stadskontorets inblandning var oundvikligt, eftersom de måste ha bearbetat ärendet utifrån det undantag som beviljats och därför tagit del av Konkurrensverkets beslut och Ds eget underlag för ansökan dit. Att advokater hos D fortsatte att företräda V ansåg X vara en stor olägenhet.

2. U HB (gäller C)
X och V ägde sedan cirka 20 år tillbaka, till lika delar, U HB (U), som var en dominerande aktör på den svenska fruktjuice-marknaden. Med tanke på att V och X var konkurrenter uppstod vissa konkurrensrättsliga frågeställningar. D hade vid ett antal tillfällen fått i uppdrag av X att utvärdera konkurrensrättsliga spörsmål. Vidare hade D vid ett antal tillfällen ansökt om undantag hos Konkurrensverket för den verksamhet som bedrevs inom U. Av detta följde att D anlitats av såväl X som av U, i det senare fallet genom X representanter. Det material som tagits fram av D hade vidare, förutom med något undantag, inte delgivits V, vilket visade att X varit av den uppfattningen att uppdragen utförts för X. Att D endast hämtat dokumentation och underlag från X samt endast skickat färdigställt material till X representanter visade att D haft motsvarande uppfattning om vem som varit uppdragsgivare.

X och V hade sedan ett antal månader kommit att diskutera en avveckling av U. De diskussioner som förts hade dock än så länge varit resultatlösa och parterna hade inte kunnat enas om hur detta skulle ske. Under denna process företräddes nu V av C. Såvitt X kände till gällde Ds rådgivning konkurrensrättsliga spörsmål men det kunde inte uteslutas att D även lämnade råd i andra avseenden. X upplevde att D, som på X uppdrag gjort ett antal utredningar beträffande situationen i U och X eventuella exponering, innehade kunskap som var partsunik och därför gjorde D olämpligt som företrädare för V för det fall parterna i de pågående avvecklingsdiskussionerna inte skulle kunna uppnå en samförståndslösning eller i övrigt hade meningsskiljaktigheter.

3. T AB (gäller B)
T AB (T) var t.o.m. sommaren 2006 ett helägt dotterbolag inom X-koncernen. I försäljningsprocessen anlitades Ds kontor i Å-stad som, tillsammans med S, genomförde transaktionen på X vägnar. I samband med försäljningen upprättades ett anställningsavtal mellan Ts verkställande direktör R och ägarbolaget. Upprättande av kontraktet skedde genom Ds kontor i Å-stad och presenterades för R, som fick möjligheter att lämna synpunkter. Vid beställningen av uppdraget fick D klart för sig vem kontraktet avsåg och i vilket sammanhang detta skulle användas.

Efter en tid översände R sina synpunkter och presenterade då ett alternativt upplägg för sina pensionsvillkor. Som X förstått situationen valde R att personligen anlita D, B, för utredning om huruvida pensionsvillkoren kunde göras på ett mer förmånligt sätt. Den av R och D presenterade lösningen kunde inte accepteras av X. Det var X uppfattning att D på ett tydligt sätt företrädde båda sidorna och således agerade på ett sätt som inte kunde accepteras.

X hade för något år sedan en dialog med D om misstänkta jävssituationer som uppstått och D förklarade då att detta inte skulle upprepas. Det var därför med stor förvåning och besvikelse det kunde konstateras att Ds uppenbarligen bristande interna rutiner medfört att aktuella händelser kunnat inträffa. Huruvida X kommit att lida direkt skada av de inträffade situationerna kunde i dag inte konstateras men kunde samtidigt inte heller uteslutas.

Advokaternas yttranden
A och C har i gemensamt yttrande 31 januari 2008 tillbakavisat anmärkningarna såvitt avser dem och vidare anfört bl.a. följande.
Yttrandet i den del det gällde U avsåg endast C. Det var riktigt att X under en längre tid hade anlitat D via dess kontor i Å-stad men det var också så att V hade anlitat D via dess kontor i Ö-stad alltsedan D bildades år 1983. X och V hade känt till att D företrädde båda organisationerna. X hade sedan sommaren 2006 upphört med att anlita D och det främsta skälet, kanske det enda, var att X inte ville anlita en advokatbyrå som samtidigt representerade en konkurrent.
I samband med att de aktuella ärendena initierades hade D, genom ansvarig delägare, gjort en ingående jävsutredning och kommit till slutsatsen att intressekonflikt inte förelegat i något av ärendena.

1. Avtalet mellan V och X
Det var riktigt att X och V ingick det s.k. vassleavtalet under år 2002. Däremot kunde de inte bekräfta X påstående att X i det skedet anlitade D för konkurrensrättslig eller annan rådgivning rörande vassleavtalets utformning. Deras utredning gav i vart fall inte stöd för en sådan slutsats. Däremot gav X utredning stöd för den motsatta slutsatsen. Av den faktura som X bifogat sin anmälan framgick dels att den aktuella rådgivningen hade avsett arbete med anmälan av vassleavtalet till Konkurrensverket, inte arbete med själva utformningen av avtalet, dels att den aktuella rådgivningen hade utförts med början i juni 2002. Vassleavtalet i dess slutliga version var daterat den 29 maj 2002 och undertecknat av X den 5 juni 2002. D fick i juni 2002 i uppdrag från båda parterna att upprätta och inge en gemensam anmälan om icke-ingripandebesked och undantag till Konkurrensverket. Den rådgivning som D då lämnade hänförde sig till nämnda anmälan och möjligheten att få positivt beslut från Konkurrensverket. Ärendet avslutades genom att ett femårigt undantag beviljades i september 2002.
De kunde således bekräfta att D hade biträtt båda parter vid gemensam anmälan av avtalet till Konkurrensverket. Därvid hade D tillhandahållits ett färdigt avtal, administrerat anmälan och redogjort för de sakförhållanden som legat till grund för anmälan. Dessa sakförhållanden hade tillhandahållits av X och V. Den information, däribland syftet med vassleavtalet, som D därvid erhöll hade fullt ut varit tillgänglig för V redan vid tidpunkten för anmälan till Konkurrensverket dels genom avtalsinnehållet, dels genom informationen i den gemensamma anmälan som utlämnats utan sekretess mellan parterna. Följaktligen fick inte D genom det gemensamma uppdraget någon information som V inte redan hade tillgång till.

Av intresse i det nu aktuella fallet var att det inte längre var möjligt att anmäla avtal för icke-ingripandebesked eller undantag till Konkurrensverket. Detta innebar att part inte kunde förlita sig på Konkurrensverkets beslut utan numera själv måste löpande undersöka om ett visst avtal eller samarbete, med beaktande av förändringar av bl. a. marknadsförhållanden, var förenligt med konkurrenslagen. I anledning av att Konkurrensverkets tidsbegränsade undantag skulle upphöra att gälla i juni 2007 fick D i uppdrag av V att göra en sådan konkurrensrättslig bedömning av avtalet för tiden därefter. Det uppdrag D utförde år 2002 var således av annan karaktär än det uppdrag som nu var aktuellt, eftersom uppdraget år 2002 hänförde sig till möjligheten att få ett positivt beslut från Konkurrensverket. Vid den bedömning som nu gjordes, dvs. en objektiv bedömning, med beaktande av nu rådande marknadsförhållanden, om avtalet nu stod i strid med tvingande lagstiftning ansåg de att vassleavtalet i dag stred mot konkurrenslagen i vissa hänseenden. Detta berodde inte på att de ändrat uppfattning om rättsläget vid avtalets ingående utan på att förhållandena, främst marknadsförhållandena, hade förändrats.

D hade utifrån nu gällande förhållanden gjort en konkurrensrättslig bedömning och baserat på denna bedömning väckt talan med påstående att vassleavtalet innehöll en exklusivitetsbestämmelse som stred mot konkurrensrätten. Den information som D fick 2002 – och som båda parter hade – var inte av den karaktär eller aktualitet att den hade eller ens hade kunnat värderas eller lagts till grund för någon rådgivning i det nu pågående ärendet. Den omständigheten att D för över fem år sedan till Konkurrensverket anmält vassleavtalet kunde inte medföra jäv. Sammantaget innebar detta att den fråga som Å-stads tingsrätt hade att pröva, nämligen marknadsförhållandena 2007 och framåt, var en ny fråga som D inte tidigare hade tagit befattning med.

En omständighet att beakta var att X redan under sommaren 2007 fick kännedom om att D biträdde V i frågan och inte då gjorde några invändningar om jäv. Detta gjordes först i samband med att stämning utfärdades.

2. U
X anmälan avsåg ett framtida agerande, dvs. att X hävdade att det skulle vara olämpligt att D biträdde V för det fall parterna i de pågående diskussionerna inte skulle komma överens. D deltog inte, med ett undantag (se i det följande), i de diskussioner som nu fördes. Såsom X anmälan fick förstås hävdades inte att D hade agerat i strid med god advokatsed, men att ett visst hypotetiskt framtida agerande skulle kunna vara olämpligt. Huruvida så skulle vara fallet hade D ännu inte tagit ställning till utan kom att pröva detta om saken över huvud taget aktualiserades. Advokatsamfundet borde inte ta befattning med denna fråga, eftersom den avser ett hypotetiskt framtida beteende.

I sak var det riktigt att D hade ansökt om undantag för Vs och X samarbete i U till Konkurrensverket vid olika tillfällen. D hade biträtt V i konkurrensrättsliga frågor avseende U sedan i vart fall år 1993. D var ombud för V, men inte X, i den ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan om undantag som V och X ingav till Konkurrensverket år 1993. Konkurrensverket meddelade ett undantag till och med den 31 december 2002. Innan detta undantag upphörde att gälla ansökte parterna om förnyat undantag. X och V företräddes då båda av D för en gemensam ansökan. Detta undantag gällde till och med den 31 december 2007. Det var sålunda inte riktigt att D ansett att uppdragen endast utfördes för X räkning utan, i det första fallet enbart för Vs räkning, och i det andra för såväl X som Vs räkning.
X hade sagt upp handelsbolagsavtalet avseende U. Uppsägningen av ett långvarigt samarbetsavtal som omfattades av ett särskilt undantag meddelat av Konkurrensverket aktualiserade ett antal konkurrensrättsliga frågeställningar för att parterna, eller någon av dem, inte skulle riskera att agera i strid med konkurrenslagstiftningen. D hade därför bistått V med konkurrensrättslig rådgivning. Detta hade skett med X goda minne. Beträffande de åtgärder som D hittills hade vidtagit hade parterna och D varit eniga med avseende på Ds engagemang.

B har i yttrande den 14 december 2007 tillbakavisat anmärkningen och vidare anfört bl.a. följande:

3. T
Han hade träffat R vid ett enda tillfälle, vilket ägde rum på hans kontor hos D, Å-stad. Kontakten förmedlades genom en gemensam bekant, P, som tidigare var ägare till Q AB, ett företag som såldes till X för cirka 20 år sedan. Han var då rådgivare till P med vilken han hade haft löpande kontakt såväl före som efter nämnda överlåtelse. Uppdraget för P var att finna lösningar på skatteproblem förutom för P även för X. Kontakterna skedde genom företagsledningen och dåvarande bolagsjuristen hos X, O. Han var därefter vid några tillfällen även rådgivare till X i några frågor rörande skattefrågor för personer i företagsledningen och viss övrig personal. Under de senaste 10-15 åren hade han dock inte haft någon uppdragskontakt med X. P hade under en följd av år haft nära samarbete med företaget T, där R var VD. Kontakten med R var helt förutsättningslös och han uppfattade att R sökte en lämplig lösning för båda parter. Han uppfattade inte att det fanns någon konfliktsituation. De talade ytterst allmänt om företaget och om gemensamma bekanta. Han ville också minnas att han ställde frågan om det fanns någon konflikt och fick då ett nekande svar. Såvitt han mindes fanns i anslutning härtill ett ärende som gällde en företagsavveckling, som hade handlagts av D, Å-stad, och då förmodligen bl.a. av O, som då var hans kollega på Å-stadskontoret. B hade dock inte haft något uppdrag i detta ärende. Hans förslag, som han sedermera skickade med e-post till R, var enligt hans mening högst okontroversiellt. Från hans sida togs inte ställning till någon eventuell konflikt, som han i så fall var helt okunnig om. Han hade inte heller haft någon kontakt med någon annan byråkollega i något ärende av något slag som hade eller kunde antas ha haft kopplingar till X. Det blev inte någon ytterligare kontakt vare sig om hans förslag eller av annan anledning. Han följde aldrig upp saken och fick inte heller någon reaktion från R.
Vad han erinrade sig så kontaktades han av någon, förmodligen någon inom D, angående eventuell jävskonflikt. Han uppfattade inte vad saken gällde och han nämnde enbart något om hans kontakt. Han lät då saken bero och tog inte heller kontakt med R.

Såvitt han erinrade sig debiterades aldrig något för besöket och e-postmeddelandet. Han hade inte heller försökt ta reda på orsaken till att hans kontakt med R skulle kunna uppfattas som känslig. Han hade alltså inte någon kännedom om syftet med denna anmälan. Oavsett vad syftet nu än må vara, hade han svårt att se att det skulle finnas några relevanta kopplingar till detta hans möte med R.

Genmäle från anmälaren
X har i genmäle den 14 februari 2008 anfört bl.a. följande.

1. Avtalet mellan V och X
X vidhöll att D i Å-stad varit delaktiga i framtagandet av det kontrakt som senare ingicks med V beträffande vassleretentat. Till stöd för detta åberopades e-postmeddelanden från mars och april 2002, dvs. ett antal månader före det att kontraktet undertecknades. Enligt e-postmeddelandena hade D fått i uppdrag att granska avtalet och D begärde närmare information om de bakomliggande syftena från X sida. Diskussionerna fördes mestadels muntligen. Att Ds hantering skulle ha begränsat sig till ingivandet av anmälan till Konkurrensverket tillbakavisades alltså. Det var svårt att tänka sig att denna information, och annan, inte skulle ha framkommit om D i Ä-stad tagit kontakt med Å-stadskontoret.

X vidhöll att det arbete som D utfört åt X inte samtidigt skett till förmån för V. Att D ingav anmälan till Konkurrensverket för båda parter var en fråga om formalia.
X menade att oavsett vad som föranlett den förnyade konkurrensprövningen eller hur D kommit fram till den nya bedömningen så var det ett flagrant övertramp av de skyldigheter som D hade haft att förhålla sig till. Det faktum att D i sin nya roll kommit fram till en annan slutsats än tidigare och vidare givit sin klient rådet att väcka talan vid domstol synliggjorde bara det olämpliga agerandet än mer än vad som annars varit fallet.

2. U
X noterade att såväl V som X i samband med avvecklingen av U haft rådgivning från advokater, i Vs fall från D. D hade varit medveten om att X haft företrädare från annan advokatbyrå och det kunde därför inte anses ha funnits någon form av gemensamt uppdrag från X och V. Vad X velat framhålla var bestämmelserna i 14 § Vägledande regler om god advokatsed, som innebar att advokat var skyldig att avböja erbjudet uppdrag om han eller någon inom samma byrå tidigare konsulterats i samma sak eller i annan angelägenhet av sådan art, att de uppgifter vederbörande till följd därav erhållit kan tänkas få betydelse vid det erbjudna uppdragets utförande. Reglerna syntes därför ”ta höjd för” som D uttryckte det visst hypotetiskt framtida agerande. – X vidhöll att D innehade sådan information som gjorde byrån olämplig som rådgivare åt V i samband med avvecklingen av U, eftersom det inte fanns någon gemensam partsvilja i förhandlingarna och att det inte kunde uteslutas att ärendet fick en utveckling där intressena ytterligare gick isär.

3. T
X hade inte några direkta synpunkter på de faktiska omständigheter som B tog upp utan utgick från att dessa var korrekta. Den kritik och frågeställning som väckts kvarstod dock.

Ytterligare yttrande av advokaterna (A och C)
A och C har i yttrande den 14 mars 2008 bemött genmälet och anfört bl.a. följande.

1. Avtalet mellan V och X
De vidhöll att den rådgivning som var aktuell år 2002 var hänförlig till anmälan om icke-ingripandebesked/undantag till Konkurrensverket gjorda för båda parternas räkning. Av de e-postmeddelanden från år 2002 som X bifogat sitt genmäle framgick
(i) att den danska advokatbyrån E hade bett D att göra en konkurrensrättslig bedömning av X avtalsutkast
(ii) att Ds bedömning var att det var lämpligt att ge in en ansökan/anmälan till Konkurrensverket om icke-ingripandebesked/undantag
(iii) att D hade uppfattat att uppdraget var följande: ”Vi har förstått att X beslutat att Konkurrensverket på något sätt skall ’informeras’ om det planerade samarbetet”.
Den bedömning som det talades om var just en bedömning om möjligheten att enligt då gällande konkurrenslagstiftning Konkurrensverket skulle kunna meddela ett positivt beslut. Vid antagande av uppdraget år 2007 hade de givetvis kunskap om tidigare ärenden och de gjorde en kontroll om de kunde agera utan att handla i strid med Advokatsamfundets regler, vilket de kom fram till. De hade givetvis varit i kontakt med sina kollegor i Å-stad. Med anledning av X anmälan hade de, efter förnyade kontakter med sina kollegor i Å-stad, ånyo bedömt om agerandet stod i strid med samfundets regler och deras bedömning kvarstod att så inte var fallet.

2. U
Det var korrekt att det i dag inte förelåg något gemensamt uppdrag för D att biträda X och V. D vidhöll dock att D företrädde båda parter år 1993. Såsom X genmäle fick förstås bestred inte X att de åtgärder som D hittills hade vidtagit hade parterna och D varit eniga med avseende på Ds engagemang. D hade genom X genmäle fått kunskap om att det inte fanns någon gemensam partsvilja i förhandlingarna och att det inte kunde uteslutas att ärendet fick en utveckling där intressena ytterligare gick isär. Såvitt D förstod hade denna situation uppstått efter det att X gav in sin anmälan till Advokatsamfundet. D hade inte haft anledning att ta ställning till om jäv skulle föreligga att företräda V i samband med avveckling av U, eftersom de inte utfört eller ens erhållit något sådant uppdrag. D fick kunskap om att U skulle avvecklas först genom X genmäle den 14 februari 2008. Nu aktuell rådgivning hade omfattat en bedömning av vilka konkurrensrättsliga konsekvenser, om några, ett avvecklat, förändrat eller fortsatt samarbete skulle medföra. Denna rådgivning var objektiv (och snarlik skatterådgivning) och oberoende av vem som var klient. Bedömningarna och uppdragets utförande kunde dessutom inte, och hade inte ens kunnat, påverkas av ej för V tillgänglig information som X eventuellt kunde ha lämnat tidigare till D.

Givetvis hade de i samband med detta uppdrag, efter kontakt med sina kollegor i Å-stad, bedömt om hinder hade förelegat att ta uppdraget och deras bedömning då och nu var att så inte var fallet.

I detta sammanhang var relationen mellan X och V av intresse för bedömningen av X anmälan mot Vs advokater. Som angivits i deras tidigare yttrande hade V anlitat D sedan år 1983 och att X kände till detta förhållande när X började anlita D. Sommaren 2006 lämnade X D, eftersom X inte längre ville anlita en advokatbyrå som V anlitat. Av en tidningsartikel i F-tidning den - mars 2008 framgick att V var av uppfattningen att X strategi var att pressa V till att fusionera med X. Det framgick även av artikeln att V inte var intresserade av att ”låta sig slukas” av X. Tvärtom uttalade V att de ville fortsätta att vara självständiga i förhållande till X och konkurrera med X. Det var enligt As och Cs uppfattning att X anmälan till Advokatsamfundet kunde ses som ett led i X strategi gentemot sin konkurrent V.

Nämndens bedömning och beslut
1. Av utredningen framgår att Advokatfirman D har tagit sådan befattning med avtalet mellan V och X att A och C varit förhindrade att åta sig det här ifrågavarande uppdraget för V. Genom att ändå göra det har de åsidosatt sina plikter som advokat.

2. Av utredningen framgår att Advokatfirman D har tagit sådan befattning med avtalet mellan X och V rörande U att C varit förhindrad att åta sig det här ifrågavarande uppdraget för V. Genom att ändå göra det har han åsidosatt sina plikter som advokat.

3. Nämnden konstaterar att Bs rådgivning till R angående dennes anställningsavtal var ett advokatuppdrag. På grund av Advokatfirman Ds uppdrag för motparten i samma sak har B varit förhindrad att åta sig uppdraget. Genom att ändå göra det har han åsidosatt sina plikter som advokat.

På grund av nämndens redovisade bedömningar under punkterna 1–3 tilldelar nämnden envar av A, C och B erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Annons
Annons