search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Duktiga ombud ger Sverige ledande roll

Antalet skiljedomar ökar även under denna lågkonjunktur och fler är att vänta i höst. God kvalitet på ombuden är även en anledning till att Sverige behåller positionen som ett eftertraktat internationellt skiljedomsland.

Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, SCC, fick ta emot rekordmånga nya mål, 176 stycken, under 2008, och enligt institutets vice generalsekreterare Marie Öhrström ser det ut att bli många fler detta år. Till detta kommer så kallade ad hoc-förfaranden som sker utanför institutionerna, och tvister vid andra utländska fora.

Att antalet tvister ökar i en lågkonjunktur är vanligt. Men enligt flera advokater ligger den stora ökningen fortfarande framför oss.
− Det tar alltid tid från den kritiska händelsen tills det att tvisten mognar och leder fram till ett skiljeförfarande. Jag tror att vi får en väldigt intensiv höst, säger Claes Lundblad.

Juris doktor Patricia Shaughnessy, lektor vid Stockholms universitet, och själv skiljeman, tycker inte att det är självklart att det blir fler tvister i en lågkonjunktur.
– Vad jag tror händer är att klienterna allt mer frågar sina advokater: ”Vad kostar det? Vilka är möjligheterna att få tillbaka pengarna? Hur lång tid tar det?”. Sedan gör man en kalkyl. Kanske väljer man förlikning för att få sina pengar till månadsskiftet istället för om tre år. Stora tvister å andra sidan kanske betyder så mycket att man är beredd att vända varje sten, säger hon.

Sverige står sig
Sverige har en lång tradition som säte för skiljeförfaranden. Och enligt advokater som själva arbetar med internationella tvister håller Stockholm sin position. SCC har lite av en egen nisch på området. Under det kalla kriget möttes parter från öst- och västsidan ofta just i alliansfria Sverige för att tvista. Fortfarande söker sig många länder från det forna östblocket till Stockholm.

SCC:s vice generalsekreterare, Marie Öhrström, förklarar framgången:
– Stockholm har gott anseende. Här finns ett framgångsrikt skiljedomsinstitut och många erfarna skiljemän som håller hög internationell standard. Sverige har också duktiga processadvokater som är väl förtrogna med skiljemannarätten. Även om internationella företag som tvistar i Sverige ofta har egna ombud vill de också gärna ha ett svenskt ombud med sig, säger hon.

kvaliteten avgör
Även Electrolux chefsjurist Cecilia Vieweg lovordar de svenska advokaterna.
– Det är viktigt ur vårt användarperspektiv att det finns en bra bredd på ombud och skiljemän. Det tycker jag att vi har i Sverige. Vi har också gott rykte när det gäller ombud och skiljemän. Jag får ofta förfrågan från bolagsjurister i internationella företag om jag kan rekommendera ombud och skiljemän, säger hon.

Som bolagsjurist har Cecilia Vieweg SCC som sitt förstahandsval när man ska skriva skiljeklausuler. Utländska bolag föredrar dock ofta ICC istället, gärna med London som säte för tvisten. När Electrolux skriver inköpsavtal med kinesiska tillverkare förläggs tvisterna ofta till Singapore International Arbitration Center.

Duktiga ombud är alltså ett skäl för Cecilia Vieweg att välja Sverige för skiljeförfaranden. Och det är kvaliteten som får avgöra valet.
– Vi vill ha riktigt duktiga personer, och har vi goda erfarenheter av någon väger det tungt. Vi utgår inte från byrå när vi väljer, utan är helt otrogna och väljer efter person, säger Vieweg.

Inte heller advokaterna märker någon direkt prispress från företagen som köper deras tjänster.
– Min erfarenhet är att bolagsjuristerna på större bolag är duktiga inköpare. De är inte alldeles byråtrogna. Min erfarenhet är också att kvalitet är viktigare än pris. En kvalitetsskillnad kan påverka resultat och motiverar ett högt pris, säger till exempel justitierådet och före detta advokaten Stefan Lindskog.

Advokat Claes Zettermarck är inne på samma linje.
− Konkurrensen kommer främst till uttryck i vilken kvalitet man kan erbjuda i tjänster och produkter, hur stor tidsåtgången beräknas bli och inte minst tillgängligheten. Det går inte att stänga kontoret sex veckor på sommaren, påpekar han.

Patricia Shaughnessy tycker sig dock se en ökad prismedvetenhet, som främst tar sig uttryck i nya modeller för prissättning.
– Under de senaste åren ser man en utveckling mot att klienterna efterfrågar skräddarsydda dokument och mallar specialanpassade för klientens verksamhet, som kan återanvändas utan alltför omfattande merarbete. Man kan också ge incitament till de advokatbyråer man anlitar att undvika tvister, säger hon.

Claes Lundblad anar en liknande utveckling.
− Man märker en ökad press på priserna. Jag tror att vi får se en utveckling mot lite andra ersättningsmodeller än den klassiska med betalning per arbetad timme som inte alltid befordrar effektivitet på det sätt som den borde, säger han.
Köparna tycks alltså inte välja ombud efter byråtillhörighet. På senare år har det också blivit tydligt att erfarna ombud kan byta byrå utan att förlora uppdrag. Ett exempel är advokat Claes Lundblad, som lämnade Mannheimer Swartling advokatbyrå för att bygga upp finländska Roschiers verksamhet i Sverige.

Bland advokatbyråerna är intresset för tvister idag stort, inte minst när lågkonjunkturen drastiskt minskar antalet transaktionsuppdrag. Processer, och då särskilt skiljeförfaranden, har blivit en verksamhet på egna ben, snarare än en stödfunktion på byrån.
– Allt fler betraktar generellt tvistehanteringen som en viktig del av verksamheten. Fast för de tyngsta uppdragen är det fortfarande ett relativt begränsat antal personer som kommer i fråga. Det finns en intensiv konkurrens, men det är mellan ett begränsat antal aktörer, säger advokat Bo G H Nilsson.

Lönsamma uppdrag
Förklaringen till advokatbyråernas intresse för processer och tvister är naturligtvis till stor del ekonomisk. Ett erfaret ombud kan debitera mellan 3 500 och 5 000 kronor i timmen för sina tjänster. Samtidigt sysselsätter uppdragen många fler medarbetare på byrån.
– Större processer är lönsamma uppdrag. Det är ingen hemlighet att lönsamheten i advokatverksamhet i stor utsträckning beror på om man kan engagera biträdande jurister i hyggligt stor omfattning, konstaterar Bo G H Nilsson.

Flera av de advokater som är verksamma i skiljeförfaranden pekar på att de stora Londonbyråerna idag är aktiva också på den svenska arenan för skiljeförfaranden. Konkurrensen tycks alltså ha hårdnat. Stefan Lindskog pekar dock att konkurrensen kan föra med sig mycket gott till advokatkåren.
– I och med att det finns fler byråer med mycket kvalificerade avdelningar för de här uppdragen så attraherar det uppdrag. Man har alltså glädje av varandra, säger han.

Advokaterna har en given roll som ombud i skiljeförfaranden. De utgör också en betydande andel av skiljemän och ordförande i skiljenämnder, tillsammans med domare och jurister från den akademiska världen.

Ändå är det inte alltid lätt för advokater att ta skiljemannauppdrag. För den som arbetar på en stor byrå finns risken för jäv som hindrar det. Och trots att ersättningarna till skiljemän kan se hög ut (se faktaruta om kostnaderna) anses uppdraget inte vara särskilt lönsamt för byrån.

– Skiljemannauppdraget engagerar bara mig som person. Om man får ett uppdrag som ombud i en stor tvist sysselsätter det däremot många på byrån, säger Fredrik Andersson, och fortsätter:
– Skiljemannauppdraget är ändå en värdefull erfarenhet. Det gör mig till ett bättre ombud. Du får se hur viktig pedagogiken är och man förstår hur mycket information som sköljer över en skiljeman och därför hur mycket tid man ska lägga på att strukturera den som ombud.

Ersättningen till skiljemännen i institutionella skiljeförfaranden utgår såväl i Sverige som vid ICC enligt tabeller, där priset beror på tvistens värde. Det är naturligtvis en fördel för parterna, som kan förutse kostnaderna för skiljeförfarandet. Men det kan slå fel för skiljemännen.
– Som skiljeman kan man få mindre lönsamma mål, sådana med lågt tvistevärde som kräver många timmars arbete, motsatsen förekommer också, säger advokat Claes Zettermarck.

Modellagen en trygghet
Förekomsten av kompetenta och, i jämförelse med till exempel advokater från de stora Londonbyråerna, billiga ombud, och skickliga skiljemän är ett skäl för företag att förlägga sina skiljeförfaranden till Sverige. Men det finns också andra skäl. En fungerande lagstiftning till exempel.

FN-organet UNICITRAL har tagit fram en så kallad modellag för skiljeförfarande. UNICITRAL avgör också vilka länders lagstiftning som liknar modellagen tillräckligt för att få kallas ”model law jurisdictions”. Till skillnad från till exempel Tyskland, Danmark och Norge räknas Sverige inte som en modellagsjuristiktion.

Marie Öhrström tycker att Sverige borde sträva efter att bli en sådan.
– Den svenska lagen är tio år. Den var bra och modern när den kom men behöver ses över. Vi upplever att Stockholm har förlorat lite i anseende på grund av att utländska skiljemän och ombud inte riktigt känner igen sig i den svenska lagen. Modellagen, som är mycket spridd, vore naturligtvis bättre PR för Sverige säger hon, och konstaterar att modellagsstämpeln skapar trygghet, vilket är viktigt i en förtroendebransch.
– Vi är ett litet land med udda språk som konkurrerar med jättar som USA, Frankrike och England. Det måste man förstå, sammanfattar Marie Öhrström.

Ingen väsentlig skillnad
Även Bo G H Nilsson tror att Sverige förr eller senare måste anpassa sig till modellagen.

Andra bedömare, som Stefan Lindskog och advokat Claes Lundblad, fäster mindre avseende vid modellagsstämpeln. Och de får visst stöd av Patricia Shaughnessy.
– Den svenska lagen skiljer sig inte så väsentligt från modellagen. Tittar man på de stora länderna på området, som USA, Frankrike, Storbritannien och Schweiz så har de inte heller modellagar. Däremot har de språk som många talar och förstår. Det blir besvärligare i Sverige, särskilt med vår betoning av förarbetena, säger Shaughnessy.

Ulrika Brandberg, Per Johansson, Tom Knutson

Annons
Annons