search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Demokratin värnas och skyddas så länge vi har en migration

Dilsa Demirbag-Sten skriver om hur människor med erfarenhet av krig och förtryck kan bidra till att värna demokratin.

Jag vågar hävda att de flesta av oss vet att man inte ska palla grannens äpplen, gå mot rött ljus eller röka marijuana. Många av oss har gjort allt detta men skryter inte gärna med dumheterna utanför den innersta kretsen. Vad vi väljer att berätta för våra småbarn speglar vårt personliga rättsbegrepp bra. De flesta vet bättre än att informera sina barn om sina övertramp.

Det finns en gradskala över samhällets syn på brottet och straffet är en bra indikator på hur vi ser på övertrampen. Boten vid en felparkering markerar att brottet inte anses vara lika allvarligt som ett beväpnat rån eller misshandel. Vi som inte är utbildade i eller direkt arbetar med juridik tränas i rätt och fel genom normerna i vårt samhälle. Det är enligt lag ett brott att misshandla en kvinna i Sverige. Dessvärre betyder det inte att kvinnomisshandel tillhör det förgångna. Varje år misshandlas ett antal kvinnor till döds av en man som de har eller tidigare haft en kärleksrelation till. Som denna tidskrifts läsare redan vet innebär inte ett förbud att alla följer lagen. Men de lagar som sätter ramarna för våra liv speglar också vårt sociala normsystem, signalerar hur vi förhåller oss i frågor om kvinnors rätt till sin sexualitet, om barnaga och annat som rör individuella fri- och rättigheter. Vad händer när det självklara ifrågasätts? Mordet på Fadime Sahindal den 21 januari 2002 var, även enligt hennes mördare och far, ett hedersmord. Såväl offret som förövaren var väl insatta i de strukturer och värderingar som ligger till grund och reproducerar idén om ett kollektivt ansvar för kvinnornas kyskhet. Under flera år hade Fadime Sahindal föreläst och arbetat för att belysa sin egen men också många andra kvinnors situation och erfarenhet av hederskulturer. Hon hade förskjutits och hotats av flera manliga släktingar för att hon ville leva ett ”svenskt” liv. Något som de ansåg förkastligt, vilket borde säga en del om dessa mäns syn på svenskar och framförallt den svenska kvinnan. För stora delar av den svenska befolkningen var värderingarna bakom hedersmordet obegripliga. Det bör understrykas att majoriteten av svenskar med bakgrund i länder där hederskulturen är normerande, och i de flesta fall ger förmildrande omständigheter i lagstiftningen, fördömde mordet. Familjetragedin startade en offentlig debatt om kollektiva och individuella rättigheter. Debatten fick än mer kraft efter terrorattacken den 11 september och några år senare då Jyllands-Posten valde att publicera karikatyrer av profeten Mohammed.

Mordet på Fadime Sahindal och de islamistiska hoten mot Jyllands-Postens redaktion, och mycket annat som godtyckligt definierades som skandinaviskt, blev ett dramatiskt uppvaknande för många i Sverige. Starka motsättningar mellan olika religiösa och politiska grupperingar är en verklighet för majoriteten av världens befolkning. Människor förföljs, fängslas och mördas på grund av sina politiska och religiösa ställningstaganden varje dag runt om i världen. Endast en liten del av världen är fri. Sverige har inte deltagit i något krig på 200 år. Sveriges resa från ett fattigt bondesamhälle till en av världens mest välmående och utvecklade demokratier har snart pågått i hundra år. Det kollektiva minnet verkar dock vara kort. Efter mordet på Fadime Sahindal och kontroverserna i samband med publiceringen av Mohammedbilderna följde debatter som blottade en viss svaghet i den gemensamma förståelsen av vad individuella fri- och rättigheter innebär och hur viktiga de är som fundament för demokrati. Demokrati kräver en viss friktion för att utvecklas och fri och öppen debatt är en förutsättning för att tankar ska prövas, värderas och förfinas. Men hot om våld och mord hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

Som flyktingbarn till en far som flydde en diktatur är insikten om att de sekulära, liberala och demokratiska värdenas skörhet och utsatthet smärtsam. Att en far är villig att mörda sin dotter för att hon väljer att leva ett liv som han anser vara förkastligt är för mig, med ursprung i Turkiet inte en främmande erfarenhet. Kvinnors situation är alarmerande i stora delar av världen. Vad som förvånade mig var de röster som, med viss framgång, relativiserade mänskliga rättigheter till att vara ett kolonialt och västerländskt påfund och därmed förkastligt. Yttrandefrihet och idén om jämställdhet som eftersträvansvärt vilar på uppfattningen om individen som samhället minsta beståndsdel. I ett liberalt och demokratiskt system går individuella fri- och rättigheter före kollektiva. Min far flydde från ett land byggt på kollektiva rättigheter och där respekten för individers frihet är marginell och mycket godtycklig. Valet av Sverige som migrationsland styrdes helt och hållet av de värderingar han förknippade med landet uppe i den kallare delen av vår jord. Majoriteten av den svenska befolkningen är, oavsett etnisk bakgrund, religiös tillhörighet eller ideologiska hemvist, demokrater. Men det finns krafter som försöker montera ner vårt liberala samhälle inom Sveriges gränser. I en allt mer globaliserad värld kommer ideologier, religioner, tankar och information att i allt större uträckning, i hisnande hastigheter färdas över hela världen. Allt fler vill vara en del av den fria världen och vi kan hjälpa, stötta och uppmuntra dem att verka för en demokratisk utveckling på oändligt många fler sätt nu än tidigare. Bland annat tack vare den nya informationstekniken. Allt i globaliseringen är dock inte av godo eller demokratiskt. Även ickedemokratiska rörelser använder sig av den nya i tekniken för att sprida sina ideologier. Vår förmåga att försvara de liberala och demokratiska värdena ligger lagrade i vår egen befolkning. Georg Klein har vänligt men med en allvarsam insikt beskrivit svensken som fredsskadad. Klein är en begåvad, klok och viktig kulturpersonlighet men jag hoppas innerligt att han har fel.

Kanske är demokrati i behov av ett kollektivt minne som rymmer kamp, en viss grad av motsättningar för att överleva. De som i debatten om hedersmord och den så kallade karikatyrskandalen, kom till försvar för de individuella fri- och rättigheterna och yttrandefriheten var människor med erfarenhet av ickedemokratier. Personer som definieras som invandrare. Medan stora delar av det svenska kulturetablissemanget åberopade tolerans. Men tolerans är inte värdeneutralt. Man kan inte vara tolerant mot intolerans som inskränker individens suveränitet. Att ta ställning för yttrandefrihet och hävda kvinnors rätt till sin sexualitet är inte intolerans. Att vika för krafter som vill tysta det fria ordet och i kulturers och religioners namn frånta kvinnor individuella rättigheter är däremot att gå i de intolerantas fotspår. Idag ser jag mer ljust på framtiden. Om många svenskar har en viss fredsskada så förnyas vetskapen om vikten och behovet av ett liberalt och demokratiskt system av, bland andra, nya svenskar. Demokratin kommer att värnas, skyddas och utvecklas så länge vi har en migration. Det är min övertygelse och tröst.

Dilsa Demirbag-Sten, journalist och årets mottagare av Advokatsamfundets journalistpris.

Annons
Annons