search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Vem granskar JO?

JO är en värdefull institution, men saknar tydliga regler för sin verksamhet, hävdar debattören advokat Lars Nydell.

I tidskriften Advokaten har publicerats en stort uppslagen artikel om 200-åringen JO. Jubilaren som lyckats hänga med så länge är att gratulera.

Debatten riskerar att bli ensidig genom denna hyllningskör, och de mörka sidorna om JO kommer inte till tals.

För en rättsstat som Sverige är det anmärkningsvärt att riksdagen skapat en institution med lösa regler och utan formbundet system. JO har som enda myndighet i landet en diskretionär prövningsrätt, det vill säga vem eller vad som skall prövas sker efter JO:s gottfinnande. Möjlighet till överklaganden av JO:s beslut saknas.

För den medborgare som insänder en JO-anmälan i tron att hans ärende noggrant skall beaktas blir besvikelsen total när JO skriver av hans anmälan – föranleder ingen åtgärd. Av de 6 000 inkomna anmälningarna avskrivs de flesta utan utredning.  JO skriver av fall där den enskilde nekas att utfå allmänna handlingar och upprepade lagbrott vid annan myndighet genom stora lån till privatpersoner. JO skriver av med lika stor iver när anmälan innehåller uppgifter om att en myndighet inte bryr sig om jävsregler vid myndighetsutövning.

Konstitutionsutskottet är huvudman för JO. Detta riksdagsutskott har i dess historia visat föga intresse för denna uppgift. Utskottets ordförande engagerade sig en gång på åttiotalet när förre chefs-JO Per Nilssons affärer uppmärksammades.

Vad som här beskrives är faran med en myndighet som saknar regler och  beslut tagna efter fritt skön. Riksdagens uppgift till JO med kontroll över myndigheternas laglydnad har inte prioritet. I stället har spektakulära mediehändelser efter en anmälan tagits upp av JO. JO:s tolkning av instruktionen med granskning av laglydnad fokuseras på de kontrollbesök han gör hos olika myndigheter. Om den enskilde anmälaren känner att han som medborgare vill anmäla till JO ett lagbrott vid en myndighet  kommer han inte få någon framgång.

Rättsäkerheten med författningsfrågorna har saknats i debatten om JO. Behovet av att riksdagen överser med JO-instruktionen och skapar fasta regler för verksamheten. Att ett antal personer förordnade av riksdagen beslutar efter eget gottfinnande kan aldrig accepteras. Beslut som inte kan överklagas. I Sverige förekommer därför myndighetspersoner som har en straffrättslig immunitet. Om övergrepp sker kan konstitutionsutskottet på eget initiativ begära att saken anmäls till åtal vilket inte förekommit under de senaste 100 åren.

Bilden av JO bör tillrättaläggas. Det finns åtskillig anledning att rikta kritiken mot bristen av granskning av JO och bristen på regler för verksamheten. Det finns också åtskillig anledning att rikta kritik mot konstitutionsutskottets ordförande för att utskottet varit för passivt. Åtskilligt talar för att JO är en värdefull institution för landet och invånarna. JO har också fått efterföljare i ett stort antal länder. Men kritiken mot JO i dess nuvarande förhållanden är växande. Åtskilligt finns också att invända mot partiernas rekrytering av JO. Det är nödvändigt att JO:s arbete förskjuts mot den verksamhet som drivs i landets domstolar.

Lars Nydell, advokat

Annons
Annons