search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Med rätt insatser kan vi minska återfallen

Att förebygga återfall i brott är inte lätt, men Kriminalvården har blivit allt bättre på det, skriver generaldirektör Lars Nylén.

Inom Kriminalvården har vi det senaste året noterat en ökad kunskapstörst om vår verksamhet. Det är inspirerande och det känns angeläget att beskriva vad vi gör och hur vi satsar. Det visar sig nämligen att få utanför våra egna led vet särskilt mycket om dagens kriminalvård.

Vårt huvuduppdrag är enkelt, att se till så att utdömda straff kan verkställas. Det uppdraget utförs i det närmaste till ett hundra procent. Det gör vi på ett säkert och humant sätt. Det är endast ett fåtal påföljder som preskriberas innan de kunnat verkställas.

Vi har även i uppdrag att förebygga återfall i brott. Det är ett mycket komplicerat och mångfacetterat arbete, helt enkelt därför att våra klienter har en mångfacetterad problembild.

Men vi har blivit betydligt bättre och effektivare också i detta arbete.

Kanada har rönt mycket beröm för sin låga återfallsfrekvens på 10–20 procent. Om vi skulle räkna på samma sätt har vi i Sverige en återfallsfrekvens på 5 procent. Vi frågar oss om vi når alla klienter och om vi arbetar med rätt klienter och med rätt metoder.

Vi arbetar hårt, genom bland annat nybyggnation, med att frigöra oss från återstoden av 1800-talets cellfängelser. I de fängelserna skulle fången genom avskiljande från andra under påverkan av sedliga och religiösa krafter tvingas vända sig inåt i allvarlig prövning av sig själv och sina gärningar. Numera är verksamhetsinriktningen en helt annan. Vi har också frigjort oss från den filosofi som rådde under åren 1975–1990 och som sammanfattades i begreppet ”Nothing works”.

Numera är uppfattningen att det viktiga och rätta är att matcha behandlingen i förhållande till klientens riskförhållanden. Klienten måste först och främst ses ansvarig för sina attityder, tankar och handlingar och måste själv inse och ta sitt ansvar. För Kriminalvården räcker det emellertid inte med att veta vem som ska behandlas, utan vi måste veta vad vi ska fokusera på hos klienten. Det står klart att behandling av fel klienter kan öka återfallen, snarare än att minska dem. Dessutom råder uppfattningen att dåligt levererade program ofta är sämre än ingen behandling alls. Det här gör alltså kriminalvård till ett svårt arbete. Vi fokuserar på frivårdens roll som samordnare av klientprocessen.

Från kartläggning av individuella risker och individuella behov gäller det för Kriminalvården att ihop med klienten göra upp en verkställighetsplan. Med hjälp av 40 särskilt utbildade uppsökare söker vi upp intagna redan under häktningstiden och erbjuder vårdinsatser, försöker motivera till behandlingsavdelningar, behandlingshem och kontraktsvård.

Vi kan nu erbjuda olika brotts- och behandlingsprogram som är evidensbaserade och ackrediterade av en vetenskaplig panel. Beslut och insatser ska vara baserade på bästa tillgängliga kunskap. Vi ökar successivt möjligheterna att inleda program i både frivård och  anstalt och fortsätta under den villkorliga frigivningen genom frivården och genom de olika utslussformerna.

Vår utvecklingsenhet är en länk mellan vetenskap och praktik och svarar för att spana av horisonten efter nya idéer och rön. De ständiga frågorna är: Varför fungerar ett visst program väl? Varför har inte ett annat program effekt? En nyligen gjord uppföljning visar att programmet Våga Välja gav 13 procent lägre risk för återfall. Uppföljningen av 12-stegsprogrammet, som det genomförs av Kriminalvården, visade att de klienter som fullföljer programmet har en återfallsrisk som är 17 procent lägre jämfört med klienterna i kontrollgruppen. Brå har utvärderat Kriminalvårdens narkotikasatsningar de senaste åren. Resultatet visade 11 procent lägre återfall än i kontrollgruppen. ITOK är ett samverkansprojekt mellan Kriminalvården och Beroendecentrum i Stockholm och flera kommuner i länet. Projektet bygger på multikompetenta team, mixade resurser och en massa vilja. I en nyligen gjord utvärdering av denna oerhört hårt belastade målgrupp (i snitt 16 domar, lång brottshistoria och långt opiatmissbruk samt storkonsumenter av sjukvård och socialtjänst) var resultatet att varje satsad ITOK-krona gav 20 gånger insatsen.

60 procent av dem som tas i fängelse har en mycket bristfällig skolgång. Sedan en tid tillbaka har Kriminalvården en helt annorlunda organisation för klientutbildning som också gör det möjligt att fortsätta studierna utan avbrott vid flytt från en anstalt till en annan. Vi bedriver ett eget Lärcentrum enligt samhällets regler för vuxenutbildning. Vi har sex rektorer, en i varje region, och cirka 130 anställda lärare. Vi erbjuder idag 140 olika kurser. I februari i år hade vi 1 371 studerande. Vi fokuserar på dem med mest bristfällig skolgång och på att de ska ta betyg. 2008 utfärdade våra lärare 1 363 betyg efter avslutad kurs, att jämföra med 197 betyg år 2005. Många intagna vittnar om hur de för första gången i sitt liv fått ro att studera, varit nyktra nog att få något att fastna i huvudet och känner stolthet över att ha lyckats så långt.

Vårt samarbete med arbetsförmedlingen gick förra sommaren in i en ny och intensiv fas, sedan regeringen riggat till lagstöd för samarbetet. Vi har kraftigt ökat den så kallade arbetsdriften i anstalterna, eftersom man inte kan gå i behandling 40 timmar i veckan, och för många är det nödvändigt att varva studier och arbete. Vi vill gärna få arbetsdriften att vara mer än sysselsättning, så mycket som möjligt en yrkesinriktad utbildning. För tillfället har den globala finanskrisen visat spår också i orderingången till Kriminalvården, men vi försöker hålla igång verkstäderna genom att producera så mycket som möjligt åt oss själva i Operation hemtagning.

Vi ser gärna att gemensamhetstiden för intagna i häkte ökar. Det kräver dock en mer ensad syn på hur restriktioner bör användas. Vi ser gärna ett starkare samarbete över hela landet med efterföljande led i vårdkedjan, arbetsförmedlingen, socialtjänsten, missbruksvården och psykiatrin, så att klientstafetten inte avbryts utan att olika delar krokar i varandra. Många av klienterna har behov av samhällsinsatser långt efter det att straffet är avtjänat.
Ska samhället bli ännu bättre i det återfallsförebyggande arbetet krävs att de eftervårdande myndigheterna i kommuner och landsting får ett skarpare uppdrag att arbeta ihop med Kriminalvården.

Lars Nylén är generaldirektör på Kriminalvården

Annons
Annons