search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Praktisk juridik: Medling i affärsjuridiska tvister

Hur går medling till, varför är det en så sparsamt använd tvistelösningsmetod och vad har den för framtid i Sverige?

Metoden och medlaren
Medling i affärsjuridiska tvister börjar med att parterna gemensamt eller genom till exempel Stockholms Handelskammares Medlingsinstitut utser medlare som skall hjälpa parterna att finna sin egen lösning på tvisten. Medlarens roll är alltså att underlätta för parterna att gemensamt komma fram till en överenskommelse. Metoden kallas för ”facilitative” och medlarens roll är att fungera som ”facilitator” – medlaren skall hjälpa parterna att arbeta mot ett gemensamt mål.

Medlaren kommer alltså inte att värdera parternas möjlighet till framgång i domstol eller skiljeförfarande. Inte heller kommer denne att uttrycka sin personliga uppfattning om hur tvisten skall lösas. Skulle medlaren göra det kommer förtroendet för medlaren att negativt påverkas – åtminstone hos den part som inte delar medlarens uppfattning. Detta skulle begränsa medlarens möjlighet att framgångsrikt föra tvisten till en lösning.

Medling är frivillig och parterna kan när som helst avbryta medlingen. Risken för att en av parterna drar sig undan medlingen är stor om medlaren blir ”värderande” i sitt medlingsarbete och på något sätt synes stötta den ena parten. Medlaren skall i stället hjälpa parterna att i den gemensamma kurs de lägger ut under medlingen lotsa dem förbi de skär som ligger i farleden så att de gemensamt finner en lösning som tillfredsställer dem båda. För dem som inte har deltagit i medling kan detta framstå som en variant av trollformeln ”Sesam öppna dig”. Så kan det uppfattas men vi som arbetar med medling konstaterar att av de tvister som hänskjuts till medling lyckas medlingen i  80 procent av fallen. Den ena parten slipper, att som sker i den klassiska boxningsmatchen, ligga raklång efter en KO i allmän domstol eller skiljeförfarande.

Fördelarna med medling
Den ovisshet om utgången av en tvist som en rättegång innebär är genom framgångsrik medling undanröjd och parterna kan sannolikt se fram emot fortsatta positiva affärskontakter dem emellan. Risken för bittra minnen eller förstörda relationer eller ekonomi minimeras efter en lyckad medling,  i motsats till situationen efter en långvarig och krävande rättsprocess.

Fördelarna med medling är alltså många. Att cirka 80 procent av alla medlingar är lyckade beror säkert på många faktorer. Bara den omständigheten att parterna gemensamt beslutat att ta tvisten till medling är betydelsefull. Parterna har genom ett sådant beslut passerat det första psykologiska hindret för en lösning – de vill nu genom medlingen försöka finna en gemensam lösning. Dessutom känner parterna, eller i vart fall deras ombud, till att en process i domstol eller skiljeförfarande ställer stora krav på partens organisation. Ombudet kommer nämligen att kräva att parten tillsammans med ombudet vänder på ”varenda sten” för att se vad som kan stödja partens talan. I affärsjuridiska tvister innebär detta att parten ofta får sätta av ansenlig personalkapacitet. Partens organisation är sällan anpassad för detta varför den dagliga affärsverksamheten kan bli lidande.

Förberedelse inför medling
Även medling skall förberedas av parterna och ombuden men förberedelsearbetet är av annat slag och av annan omfattning. Parterna behöver inte heller analysera och finslipa de juridiska argumenten som inför en rättsprocess eftersom medlingen tar sikte på att parterna gemensamt finner lösningen på konflikten med medlarens hjälp. Det är således den konstruktiva lösningen som står i fokus för parternas förberedelse och den fortsatta arbetsinsatsen under medlingen.

Vid medlingen skall part alltid representeras av en beslutsfattare som är behörig att träffa överenskommelse med motparten. Ofta är det dessutom partens behöriga representant och inte ombudet som inleder med att redogöra för tvisten. Det händer inte sällan att partrepresentanten efter medlingen uttrycker att det för första gången kändes som hon ”ägde” tvisten – en positiv upplevelse.

Resultatet av medling
Att känslomässiga vågor kan svalla under inledningsanförandena är helt naturligt och utgör del av den psykologiska resa som parterna gör under medlingen. Därefter inträder nästan utan undantag  den konstruktiva fasen. Den övergår ibland till en gemensam ”brainstorming” med ett flertal uppslag till lösning. Dessa uppslag utkristalliserar sig till ett förslag som bör  ”realitetstestas”. Då uppkommer till exempel frågan om den gemensamt föreslagna lösningen de facto går att genomföra och om den kommer att hålla. Ofta innehåller en lösning av tvisten en kombination av åtgärder mellan parterna. En sådan lösning kan varken domstol eller skiljenämnd komma fram till eftersom dessa juridiska processer är formbundna och endast kan baseras på parternas yrkanden vilka i sin tur inte ger utrymme för den typ av lösningar som kan uppnås vid en medling.

Medling passar för alla typer av affärsjuridiska tvister utom naturligtvis den typ av tvist där endera parten vill ha svar på en rättsfråga. Den omständigheten att parterna och deras advokater har kört fast i sina försök att frivilligt lösa tvisten är en inte ovanlig situation och medling kan då vara ett attraktivt, snabbt och kostnadseffektivt sätt att lösa tvisten.

Sveriges position
Tyvärr ligger Sverige efter andra europeiska länder med att medla kommersiella tvister. Detta beror på flera omständigheter. Ofta känner sig advokater främmande inför medling som en metod att lösa tvister. Detta beror i sin tur vanligtvis på att advokaten inte vet hur en medling går till. Medling är något okänt och i det okända vill man som yrkesman inte ge sig in. Dessutom är det få personer som är utbildade medlare. De som uppträder som medlare har inte alltid den rätta utbildningen för att fungera som medlare. Detta innebär risk för att medlingen hamnar i vanrykte innan den hunnit slå rot här. Någon egentlig utbildning av medlare finns inte i Sverige. De som har utbildat sig har gjort det framförallt i London. Skall Sverige uppfylla kraven i EU-direktivet om medling i civilrättsliga tvister måste bland annat utbildning av medlare anordnas med kvalitetskrav som är högt ställda. Sker detta och skaffar sig advokaterna kunskap om medling kommer den att bli flitigt använd till glädje för advokatbyråerna och deras klienter.

EU-direktivet om medling i civilrättsliga tvister
Medling som tvistelösningsmetod är vanligt förekommande i de anglosachsiska och angloamerikanska jurisdiktionerna. Metoden sprider sig nu i de kontinentala rättssystemen som ett attraktivt och kostnadseffektivt sätt att lösa affärsjuridiska tvister.

Förra året antog också Europaparlamentet ett direktiv om medling i civilrättsliga gräns-överskridande tvister, det vill säga tvister vid vilka parterna har sin hemvist i olika medlemsstater. Detta var ett viktigt steg för att fastställa grundläggande principer för att utveckla utomrättsliga förfaranden i tvister av kommersiell natur. Det anses nämligen att medling är ett kostnadseffektivt och snabbt sätt att lösa tvister. Dessutom anses det finnas en större chans att en överenskommelse som ingåtts efter medling respekteras och att en vänskaplig och långsiktig relation kan bevaras mellan parterna. Ett förutsebart regelverk att falla tillbaka på är också nödvändigt för att främja användningen av medling.

Direktivet innebär bland annat att medlemsstaterna skall säkerställa att det är möjligt att en medlingsöverenskommelse görs verkställbar om innehållet inte strider mot lagstiftningen i medlemsstaten där begäran görs om verkställighet.
Medlingen skall vara konfidentiell. Skulle medlingen misslyckas skall varken medlaren eller de som är involverade i hanteringen av medlingsprocessen kunna åläggas att i domstol eller i skiljeförfarande lämna vittnesmål om information som framkommit i samband med medlingen.

Vidare skall parter som väljer medling inte därefter hindras från att senare inleda rättsliga förfaranden eller skiljeförfaranden genom att talefristerna eller preskriptionstiderna löper ut under medlingsprocessen.
Medlemsstaterna skall se till att utbildning sker av medlare och att effektiva mekanismer införs för att kontrollera kvaliteten på de medlingstjänster som tillhandahålls. Dessa mekanismer skall syfta till att bevara medlingens flexibilitet och parternas autonomi och dessutom säkerställa att medlingen är effektiv, opartisk och kompetent.

Medling är enligt direktivet ett strukturerat förfarande genom vilket två eller flera parter i en tvist på egen hand frivilligt försöker nå en överenskommelse om lösning av tvisten med hjälp av en medlare. Förfarandet kan inledas av parterna eller föreslås eller beslutas av domstol. Medling omfattar däremot inte de försök till förlikning som görs av den domare som har tilldelats målet. En medlare är enligt direktivet den som ombeds utföra medlingen på ett effektivt, opartiskt och kompetent sätt oavsett dennes benämning eller yrke och oavsett på vilket sätt han har utsetts eller ombetts att utföra medlingen.

Claes Broman, advokat

Annons
Annons