search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Hur ska tryckfriheten skyddas?

Riva ner och stöpa om eller vidareutveckla och förädla dagens tryckfrihetslagstiftning? Två helt olika sätt att skydda och utveckla tryckfriheten som delar juristkåren.

Nyligen hölls ett seminarium på Advokatsamfundet under rubriken ”Till tryckfrihetens försvar?” Seminariet hade sin utgångspunkt i den nyligen utgivna antologin ”Till tryckfrihetens försvar” och de direktiv som regeringen har givit Yttrandefrihetskommittén, vars uppgift bland annat är att utreda frågan om man i längden bör behålla en teknikberoende grundlagsreglering av tryck- och yttrandefriheten.

Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger gjorde en historisk tillbakablick och konstaterade att den nu gällande tryckfrihetsförordningen stått sig väl till form och till innehåll. Men i takt med att tryckpressen fått sällskap av nya medier har lagstiftarna tvingats ändra och justera lagstiftningen gång efter annan. Och tanken på en teknikoberoende lagstiftning har utretts och diskuterats.

– Vi fick en lagstiftning som var till för tryckta skrifter när det inte fanns annat. Vi har kvar den tekniken och de föreställningar som är knutna till den. Men vi har i dag en mediesituation där vi har i stort sett gränslöst med medier. Frågan är om inte den här lagstiftningstekniken till slut har blivit obsolet, sa Axberger som menade att det åtminstone borde utredas om det går att tillvarata de principer som fanns i ursprungslagstiftningen men göra dem lite mer generella så att man inte hela tiden behöver springa efter och korrigera.

– Men jag tror att det blir väldigt svårt. Och jag ställer mig gärna bakom de principer som finns i den gamla lagstiftningen. Samtidigt tycker jag att det är mycket som har hänt så att det är inte orimligt att utreda det.

Justitiekansler Göran Lambertz, som leder Yttrandefrihetskommitténs arbete, ansåg att ett viktigt argument till att byta ut tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är att man inte kan tolka grundlagarna på basis av ändamålsöverväganden.
– Det innebär att de strider mot den allra mest fundamentala regeln för god lagstiftning, nämligen att lagen ska kunna tolkas med hänsyn till sitt ändamål. Det går nästan aldrig att göra det med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, sa han.

Ett annat problem, enligt Lambertz, är att de här lagarna drar gränser på ett sätt som skapar stora tolkningsvårigheter. Hela lagsystemet ”kortsluts”. Till exempel omöjliggörs brottsbekämpning eftersom det inte går att veta vilken processform som ska användas.

Ett tredje problem, som Lambertz tog upp, är att nya kommunikations- och medieformer medför att man hela tiden måste pressa in nya företeelser i ett ganska otympligt system med allt egendomligare konsekvenser som följd. Det är som att försöka pressa in fyrkantiga klossar i runda hål.
– Den som granskar våra båda grundlagar på yttrandefrihetsområdet upptäcker ganska snart att en omstöpning är absolut nödvändig. I varje fall förr eller senare. Och varför då inte förr än senare?

Göran Lambertz var hoppfull om att det går att bevara det som är värdefullt och skyddsvärt samtidigt som man skapar ett teknikoberoende grundlagsskydd.

Advokat Peter Danowsky konstaterade att den kritik som riktas mot utredningen inte är uttryck för fientlighet utan snarare för intresse, respekt för det fria ordet och en oro för att dessa värden inte kan värnas om man ger sig på grundlagarna med ”hammare och yxhugg”. Han citerade bland annat chefredaktör Nils Funckes text i antologin där tryckfrihetsförordningen liknas vid ett lapptäcke med anor. När någon lapp blekts eller slitits ut har riksdagen sprättat och sytt dit en ny.

– Det går att behålla det som är kärnan, värdefullt, livsbeständigt och fortfarande verkningsfullt och peta på de ställen utan att riva ner alltihop, sa Danowsky som inte trodde att det går att åstadkomma ett teknikoberoende grundlagsskydd som är lika bra som dagens lagstiftning. Samtidigt välkomnade han att man utreder och diskuterar frågan eftersom det lär leda till bra förändringar av de kärnor som finns i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg sammanfattade diskussionen med att det råder enighet om att det finns problem med dagens lagstiftning men att kärnfrågan handlar om man ska satsa på att göra en helt ny lagstiftning eller om man ska vidareutveckla den nu gällande.

Journalisten Anders R Olsson, en av redaktörerna och författarna till antologin, tyckte att diskussionen varit så bra den kan bli med tanke på det är en slags torrsim.
– I femtio års tid har det funnits önskemål om en teknikoberoende lagstiftning, sa Olsson och fortsatte:
– Stommen ska tas bort men allt som är bra ska finnas kvar i en ny konstruktion som ingen kan antyda hur den ska se ut. Där är vi fortfarande. Hela diskussionen saknar det allra viktigaste: en alternativ ordning som blir så tydlig att man kan diskutera effekterna av den. Vi får hoppas att Advokatsamfundet med flera ordnar fler sådana här seminarier så att det finns något att diskutera och jämföra.

Göran Lambertz berättade att våren 2010 lägger Yttrandefrihetskommittén fram minst ett par skisser till en ny yttrandefrihetsgrundlag som sedan ska remitteras.
– Frågan är om det går att göra något som är bättre. Som jag skrev på Facebook är det här det intressantaste pussel jag har varit med om att lägga. Det är spännande att se om man kan få till en ny yttrandefrihetsgrundlag. Det finns en öppenhet i diskussionen som är rolig, sa Lambertz och tillade:
– Jag tror att om det går att hitta en lösning på en modern yttrandefrihetsgrundlag med samma skyddsnivå så är det inte någon som är emot det. Jag tror att det kommer att bli så till slut.

Peter Danowsky replikerade med att säga:
– Ett problem med det som är modernt är att ganska snart blir det moderna omodernt. Det Lambertz synes vilja åstadkomma är något som är fullkomligt. Det är en hög ambition. Han vill åstadkomma det bästa och offra något av det goda. Nämligen att nu har vi ett sammanhållet system som stått pall under många år och som har skapat en rik rättskälla att ösa ur. Det bästa får inte bli det godas fiende. Det gäller i hög grad här.

Hans-Gunnar Axberger sa sig vara mycket nyfiken på utredningens resultat. Antingen åstadkommer utredningen någonting som är bättre än dagens lagstiftning och då ska man välja det. Eller också misslyckas utredarna och då får utredningen förpassas till bokhyllan.

Tom Knutson

Annons
Annons
Annons