search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende Beslut 2009: 2

Advokat har, trots behållning på klientmedelskonto, framställt krav och hotat med inkasso. Advokaten har vidare varit i dröjsmål med avgivande av slutredovisning samt utbetalning av innestående medel till klient. Erinran.

Bakgrund
A har varit ombud för Y i ett mål om skadestånd vid O-stads tingsrätt. Målet avlutades den 13 mars 2007 med en dom varigenom en mellan parterna träffad förlikning stadfästes.

Anmälan
Anmälan, som är dagtecknad den 1 februari 2008, kom in till Advokatsamfundet den 7 februari 2008. Den kompletterades med en skrivelse som är dagtecknad den 12 februari 2008 och gavs in till samfundet den 14 februari 2008. Kritiken mot A avser att han har brustit i redovisningen av klientmedel, att han brustit i kommunikation av inlagor med mera samt att han debiterat att oskäligt arvode.

Till stöd för sin anmälan har Y i huvudsak anfört följande:
Efter tingsrättens dom emotsåg Y en slutfaktura samt en redovisning av innestående medel på firmans klientmedelskonto. När han inte hörde något från advokatfirman tog han kontakt med det försäkringsbolag som meddelat rättsskydd för att informera sig om det kommit någon faktura från advokaten. Han upplystes om att det hade kommit in två fakturor, en a conto-faktura och en slutfaktura. Dessa översändes till honom från försäkringsbolaget. Efter genomgång av fakturorna hittade han fel i debiteringen. Han påtalade felen för försäkringsbolaget som skulle ta kontakt med advokatfirman.

Sedan försäkringsbolaget tillskrivit advokatfirman blev han uppringd av någon från firman som lämnade en förklaring till deras debitering och varför det stod olika betalningsansvariga på fakturorna. Något godtagbart svar fick han inte – snarare undanflykter som han tyckte var märkliga, till exempel att firman enligt Konsumentverkets regler hade rätt att lägga på 20 procent utan att behöva redovisa detta. Efter samtalet kom det en faktura på självrisk och kostnader att betalas inom 30 dagar. Han tog då kontakt med advokatfirman och upplyste om att han hade medel innestående på klientmedelskonto hos firman och att en avräkning skulle göras och resterande belopp omgående skulle betalas till honom. Han fick då besked om att någon från advokatfirman skulle återkomma till honom för att reda ut det hela. Ingen hörde av sig. I stället började det komma påminnelser, fyra stycken, varav en med hot om inkasso. Han tog på nytt kontakt med advokatfirman och frågade varför det inte skedde någon slutreglering. Något svar kunde inte lämnas utan han hänvisades att kontakta en sekreterare som dock bara arbetade på fredagar. Under hösten ringde han minst 15–20 samtal. Ingen återkom på utlovad tid. Den 21 december 2007 fick han ett telefonsamtal från advokatfirman med meddelande om att någon skall ta tag i detta under mellandagarna och att advokaten skulle ringa honom efter helgledigheten. Han har fortfarande inte hört något från advokatfirman och några pengar har inte kommit honom tillhanda. Tilläggas kan att de enda skrivelser som han fått från A är stämningsansökningarna. Det synes märkligt att A, som utger sig vara ledande inom sitt område, inte vet hur man stämmer och vem man stämmer, tvingades ge in en ny stämningsansökan.

A har debiterat ett arvode som inte är skäligt. Y har inte fått någon information om kost-nadsläget under målets gång, varför den höga kostnaden kom som en total överraskning när han fick del av A:s slutfaktura genom försäkringsbolaget. Vid en genomgång av fakturan upptäckte han att det var för många timmar debiterade. Detta påpekade han för försäkringsbolaget som skulle tillskriva A om detta. A tog telefonkontakt med Y för att förklara debiteringen. Innan samtalet avslutades påpekade Y att A till rådmannen hade angett att kostnaderna fram tills dagens förhandling uppgick till 105 000 kr plus ersättning för inställelse vid huvudförhandlingen och kostnader för vittne och hotell. Dessa kostnader visade sig sedan uppgå till cirka 8 000 kronor. Mot den bakgrunden blev slutfakturan en stor överraskning eftersom den slutade på lite över 137 000 kronor, något som möjligen kan förklaras med att A inför rådmannen klargjort att ”klienten har ett mycket bra rättsskydd”.

Advokatens yttrande
I yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 3 mars 2008, har A medgett att kontakterna med Y avseende avräkning hade kunnat skötas smidigare men i övrigt avvisat anmärkningarna och i huvudsak anfört följande:
Förlikningslikviden om 80 000 kronor sattes in på konto hos advokatfirman den 27 mars 2007. Medlen avskildes till ett särskilt för Y upprättat klientmedelskonto. Y har trots upprepade påstötningar aldrig meddelat advokatfirman sin bank och sitt kontonummer eller anvisat annat alternativt betalningssätt så att förlikningslikviden efter avräkning kunnat överföras till honom. Y har under hösten talat med A men främst med firmans receptionist och ekonomiansvarige. Han har återigen framfört de synpunkter på kostnadsräkningen som utförligt hade diskuterats vid ett telefonsamtal den 7 maj 2007. A har också senare vid två till-fällen satt ned firmans anspråk. Innan A hade kännedom om Y:s disciplinanmälan, utställdes den 1 februari 2008 en bankgiroavi till honom om 42 000 kronor. Vidare har hans klientmedelskonto påförts sparränta den 1 januari 2008 om 1 335 kronor och 56 öre. Advokatfirman har försökt tillgodose Y och således satt ned sitt anspråk till sammanlagt 38 000 kronor. Här bör påpekas att firman inte anser sig kunna disponera över den av rättsskyddsförsäkringen fastställda självrisken om 25 procent eller i detta fall 31 270 kronor inklusive moms. Y tillgodogörs således 42 000 kronor efter avräkning för hans nedsatta kostnader om 38 000 kronor samt därutöver sparräntan. Sammanfattningsvis medger A att kontakterna med Y avseende avvräkningen hade kunnat skötas smidigare och att advokatfirman möjligen borde ha tillställt honom en bankgiroavi tidigare.
Målet och inlagor med mera har diskuterats tillsammans med Y vid fem personliga möten, två telefonkonferenser och därutöver femton antecknade telefonsamtal. Ett stort antal egna och motpartens inlagor samt tingsrättens handlingar har kommunicerats skriftligen per post med Y.

När det gäller frågan om att fel part stämdes fick A besked från P-bolaget att bolaget var rätt part och att denna gren av P-bolaget hade säte i Q-stad men att det skulle gå bra att föra talan i O-stad, vilket var i enlighet med Y:s önskemål. Tyvärr var beskedet felaktigt och A tvingades ge in en ny stämningsansökan. Y har dock inte debiterats kostnaderna för merarbetet.

Debiterat arvode är skäligt. Y har informerats, dels om den allmänna kostnadsrisk som alltid föreligger vid tvistemål i allmän domstol, dels om kostnadsläget under den pågående handläggningen. Det senare minns A tydligt på grund av att ansvarigt försäkringsbolag efter den muntliga förberedelsen i samband med betalning a conto meddelade att Y:s rättsskyddsförsäkring inte skulle stå för de merkostnader som berodde på att Y valt ett ombud på annan ort än sin bostadsort O-stad.

Slutkostnadsräkningen upprättades den 19 mars 2007 och skickades samma dag till försäkringsbolaget. Y tillskrevs den 20 mars vari en kopia av tingsrättens dom på den stadfästa förlikningen bifogades tillsammans med uppgift om att A:s kostnader hade beräknats till 137 109 kronor och att självrisken var 25 procent. På grund av ett beklagligt förbiseende från A:s sida bifogades inte kostnadsräkningen men efter påpekande från Y fick denne kostnadsräkningen per e-post den 30 mars 2007. Därefter följde samtal och korrespondens med försäkringsbolaget om rättsskyddet varvid A fick information om att Y ifrågasatt kostnaderna. Vid samtalet den 7 maj 2007 gick A noggrant igenom debiteringen med Y. Under samtalet var A:s intryck att Y inledningsvis inte ville medverka eller förstå, varpå A tyvärr hamnade i viss affekt, vilket han djupt beklagar och återigen ber om ursäkt om. Samtalet avslutades dock i vänligt samförstånd om kostnaderna. Y:s invändningar gällde i huvudsak att han inte förstod att arbete nedlagts under tiden mellan den muntliga förbere-delsen den 22 februari 2006 och arbetet med att förebereda huvudförhandlingen den 13 mars 2007. Arbete motsvarande 37,3 timmar avsåg tiden fram till den 24 mars 2006. Därefter hade A lagt ned löpande arbete motsvarande 15,7 timmar och sedan inför huvudförhandlingen cirka ett år senare förberedelsearbete motsvarande 38 timmar.

A bestrider att för många timmar debiterats. Fram till avresan till O-stad beräknades kostnaderna till 115 806 kronor. Dock förelåg ytterligare därefter tillkommande arbete med genomläsning och förberedelse samt möte med huvudman och vittne, huvudförhandling samt tillkommande kostnader för vittnen och hotell. Y uppger i sin skrivelse att A inför rättens ordförande skulle ha uppgett kostnaderna till 105 000 kronor. Här har A ingen klar minnesbild men det förefaller föreligga ett missförstånd eftersom kostnaderna uppgick till nära nog 116 000 kronor dagen före hans avresa. Från och med tidpunkten för avresan med tåg från Stockholm och till dess parterna träffade sin förlikning har all tid gått åt för att förbereda huvudförhandlingen, bland annat genom att ha två möten med huvudmannen och ett med hans far som var åberopad som vittne. Till de 116 000 kronor skall alltså läggas kostnader för därefter utfört arbete, för hotell om 1 095 kronor och för vittneskostnad om 3 700 kronor. Mot den bakgrunden och att kostnaderna har diskuterats under handläggningen borde Y enligt A:s mening inte ha varit särskilt överraskad över att kostnaderna slutade på lite över 137 000 kronor.

I en förhandlingssituation är klientens processuthållighet en viktig faktor. Klarar klienter inte av att processa i under- och överinstans, leder detta enligt A:s erfarenhet till att klienten tvingas att acceptera lägre förlikningssummor än annars. Detta är bakgrunden till uttrycket att ”klienten har ett mycket bra rättsskydd”. Här bör påpekas att A inte minns om han uttryckte sig exakt på angivet sätt, men något budskap med i huvudsak detta innehåll har antagligen lämnats. Y hade i och för sig ett mycket bra rättsskydd som täckte rättegångskostnader upp till 200 000 kronor. Hans rättsskydd hade alltså troligen räckt till för betalning av kostnaderna att fullfölja målet i överinstanserna.

Rättsskyddets storlek styr inte debiteringen. Enligt villkoren för rättsskyddsförsäkringen har ärendet debiterats med ledning av nedlagd tid. Här har också en jämförelse gjorts med den tid som skäligen bort åtgå. Timkostnadsnormen var densamma som den då gällande rättshjälpstaxan. Vid debiteringen har även beaktats ärendets art och svårighetsgrad, vilket krävde stor skicklighet, tvisteföremålets värde, resultatet samt övriga omständigheter.

Ytterligare skriftväxling
Parterna har gett in ytterligare skrivelser.

Nämndens bedömning och beslut
A har inte utan dröjsmål avgivit slutredovisning.
A har, trots behållningen på klientmedelskontot, framställt krav och hotat med inkasso.
A har inte sett till att utbetalningen till Y gjordes utan dröjsmål.
På grund härav tilldelar nämnden A erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.

Annons
Annons