search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

”Atmosfären var vänligare förr – det är tuffare i dag”

Den 28 maj fyller advokat Bertil Henriques 90 år. Han har arbetat som advokat i över 60 år och gör så fortfarande. Tidskriften Advokaten hälsade nyligen på hemma hos jubilaren.

Vi gratulerar inför den stundande 90-årsdagen!
− Tack. Det är roligt att kunna fira med barn, barnbarn och barnbarnsbarn och en hustru som är lite äldre, samtidigt är det förstås tråkigt att så många av vännerna är borta.

Du jobbar fortfarande. Hur ser verksamheten ut?
− Jag håller på och trappar ned nu och avslutar flera boutredningar.

Hur orkar du, och varför jobbar du fortfarande?
−  Jag vet faktiskt inte. Hälsan är bra, bortsett från en del balansproblem, sedan har jag väl aldrig egentligen haft tid med några hobbies utan arbetat jämt. Jag har fortsatt för att jag verkligen trivts med yrket. Förresten är det inte kul att bara titta på tv, då är det bättre att ha något att göra.

Stämmer verkligen detta med inga fritidsintressen? Det sägs att du är en duktig seglare?
 − Jo, jag har seglat olika båtar och hav hela livet, till för ungefär tio år sedan då jag sålde sista båten. Jag tar också en långpromenad varje lördag förmiddag tillsammans med en gammal vän. Vi går Djurgården runt och passerar Advokatsamfundets hus. Det går på två timmar och en kvart.

Varför blev du advokat?
− Det föll sig ganska naturligt, min pappa var det. Jag har under åren fått erbjudanden från näringslivet om att börja inom några av bolagen som jag arbetat för, men alltid tackat nej eftersom jag inte ser mig själv som en affärsman. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval.

Har du haft någon advokat som förebild?
− Jag lärde mig mycket av Olof Södermark på Södermarks advokatbyrå, där jag började för 62 år sedan och fortfarande är konsult hos. Olle kunde allt, var grundlig, juste och hjälpsam. Han hade alltid tid för oss. När vi hade kört fast och gick in till honom sa han alltid ”barn, har ni läst lagen?”, vilket vi inte gjort − sedan läste vi lagen och förarbetena tillsammans och löste problemet.

Ditt bästa råd till unga advokater?
− Vet inte om jag är rätt man att ge några råd, men jag har tidigare sagt ”specialisera er”. På min tid gjorde advokaten lite av varje, så är det uppenbarligen inte längre utan utvecklingen går i en annan riktning.

Vad är största skillnaden jämfört med 1947 när du började?
− Atmosfären var nog vänligare förr. I dag är det tuffare. Man umgicks med såväl klienter som kolleger. Jag kände personligen nästan alla advokater som jobbade i Stockholm på den tiden. Att vi var så goda vänner fick ibland till följd att klienterna blev arga. En kvinna i ett familjemål ilsknade till när jag inledde brevet till motpartens advokat med ”Kära E…”, men så gjorde vi då.

Någon speciell episod från ditt långa yrkesliv som du vill berätta för oss?
− Jag återvände en gång till den domstol i västra Sverige där jag suttit ting tio år tidigare för att representera en klient i ett fastighetsmål. Då jag där skrivit många liknande förslag till domar gjorde jag det den här gången också för att hjälpa notarien. Motparten blev rasande, men domstolens ordförande tog emot mitt förslag, hur domen utföll behöver jag kanske inte säga.

Du har haft många styrelseuppdrag i stora bolag, berätta om något du är speciellt stolt över?
− Ett av mina finaste är det i klubb 76, säger Bertil Henriques med ett litet leende och visar visitkortet där det står att han är klubbordförande och träffas säkrast på 76:ans busstur klockan 8:51.
− 76:an går från Ropsten in mot stan och när jag åkte kommunalt till jobbet bildade jag och några andra passagerare som brukade sitta längst bak och prata den här exklusiva klubben.

Varför finns det ingen dator i ditt arbetsrum?
− Någon sådan har jag aldrig haft, behöver ingen. Min sekreterare skriver ut korrespondensen. Jag har haft samma sekreterare i drygt 55 år, säger Bertil Henriques och fyrar av ett nytt avväpnande leende.

Per Johansson

Annons
Annons
Annons