search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Kamp mot ekobrott påverkar världens advokater olika

Den ekonomiska brottsligheten är gränsöverskridande. Världens regeringar tar också till gemensamma krafter för att bemöta den, bland annat genom penningtvättsdirektivet. Men advokaternas roll i kampen varierar mellan länderna.

Det första penningtvättsdirektivet antogs av EU redan 1991, och omfattade i första hand finansiella institutioner. Bakom direktivet låg ett omfattande internationellt samarbete, främst bedrivet inom den mellanstatliga organisationen FATF, Financial Action Task Force.

FATF skapades av G7-länderna vid ett möte 1989 för att gemensamt bekämpa penningtvätt. År 2001 lade man också till terrorismfinansiering, så kallad omvänd penningtvätt, i sin programförklaring. FATF ger ut rekommendationer, och utvärderar också hur staterna följder dessa. De 40 rekommendationerna uppdaterades senast 2003, och 2004 la man till ytterligare nio rekommendationer. 34 stater, däribland samtliga nordiska länder, samt ett stort antal regionala och internationella institutioner och organisationer är medlemmar i FATF. FATF:s rekommendationer låg också till grund för EU:s andra penningtvättsdirektiv, som antogs 2001. I och med detta direktiv fick också olika typer av rådgivare, däribland advokater, en skyldighet att bekämpa penningtvätt.

Redan 2004, ett år efter det datum då det andra penningtvättsdirektivet skulle vara implementerat fanns ett förslag till nytt direktiv. I praktiken hade alla stater då inte ens uppfyllt sina skyldigheter och lagstiftat om det andra direktivet.

Det tredje penningtvättsdirektivet antogs av EU:s ministerråd i juni 2005. Konsekvenserna av det andra direktivet för advokater, deras klienter och rättsstaten hade då ännu inte utvärderats.

Utvärdering av direktivet
Den utlovade utvärderingen kom i december 2006. Då publicerade EU-kommissionen en rapport om hur det andra penningtvättsdirektivet påverkat advokater och andra juristkårer inom EU. Vid det laget var det andra penningtvättsdirektivet redan på väg att bli inaktuellt, eftersom EU antagit sitt tredje direktiv året innan.

Utvärderingen visade att advokaterna ganska motvilligt fogat sig i sin nya roll. Redan med genomförandet av det andra direktivet upplevde advokatorganisationerna att lojaliteten med klienten och tystnadsplikten var svåra att förena med rollen som ”angivare” åt myndigheterna. De upplevde också en rad praktiska problem: kraven på kontroll och nya rutiner riskerade att skapa en administrativ börda och öka kostnaderna för byråerna, enligt rapporten.

Advokater hade enligt kommissionens sammanställning rapporterat mycket få misstänkta transaktioner, färre än tio per år i de allra flesta länderna.
När utvärderingen genomfördes var det få medlemsstater som ännu hade några ordentliga erfarenheter av direktivets verkningar. Bara fyra av EU:s då 15 medlemsstater hade implementerat direktivet vid det beslutade datumet, den 15 juni 2003. De flesta andra följde efter under 2004 och 2005. I Sverige trädde lagen om penningtvätt i kraft för advokater i januari 2005. Frankrike var sista land att rätta in sig i ledet, först i juni 2006.

Också det tredje direktivet har tagit sin tid att implementera. Sverige var ett av de sista länderna att göra det, drygt ett år efter det beslutade sista datumet.
EU-kommissionen har lovat att i slutet av 2009 eller början av 2010 lägga fram en rapport om tredje penningtvättsdirektivets inverkan på advokaternas verksamhet och förmåga att utföra sitt uppdrag.

Nordiska likheter
På senare år har Norden blivit en allt mer integrerad marknad för affärsadvokater. Med det tredje penningtvättsdirektivet har penningtvättslagstiftningen också blivit mer likartad länderna emellan.

Finland implementerade tredje penningtvättsdirektivet i augusti 2008. Men fortfarande saknar många finländska advokater tillräckliga kunskaper om lagstiftningen, anser Markku Ylönen, generalsekreterare i Finlands advokatförbund. Advokatförbundet har helt nyligen gett ut nya riktlinjer för advokaterna. Dessutom planeras kurser om lagstiftningen.

Att det finns en konflikt mellan penningtvättslagstiftningen och advokatkårens kärnvärden är klart, menar Ylönen, som ändå vill tona ner problematiken.
– Man får komma ihåg att advokater numera delvis gör samma saker som banker och investeringsfonder. Då får man också acceptera att följa samma lagstiftning som dem, säger han.

Finlands advokatförbund fick i och med det tredje penningtvättsdirektivet tillsynsansvar över att advokatbyråerna följer lagstiftningen. Tillsynen kommer att inordnas i de inspektioner som förbundet redan i dag genomför. Markku Ylönen beskriver det som ”det minst dåliga alternativet” att Advokatförbundet själv ska sköta dessa kontroller.
Danmark implementerade tredje penningtvättsdirektivet redan 2006, och tillämpar liksom Finland och Sverige ett riskbaserat synsätt. Norge har trots att landet inte är med i EU följt EU-ländernas exempel och infört en liknande lag, hittills motsvarande det andra penningtvättsdirektivet. I år eller under 2010 planeras en ny lag, som följer det tredje penningtvättsdirektivet.

CCBE följer utvecklingen
I Norden, liksom de allra flesta EU-länder har det hittills kommit in mycket få anmälningar om misstänkt penningtvätt från advokater. Men ett land bryter mönstret. I Storbritannien rapporterade brittiska advokater bara under år 2005 över 10 000 fall av misstankar.

Det finns enligt EU-kommissionens utvärdering flera skäl till de höga siffrorna. Bland annat kan den som inte rapporterar misstänkta fall i Storbritannien räkna med ett hårt straff, upp till 5 års fängelse och avstängning från yrket. De ansvariga myndigheterna utövar också en nitisk tillsyn över advokaterna, med gryningsräder på advokatbyråer vid misstankar om att byrån inte följer lagstiftningen.

Mängden av anmälningar i Storbritannien visar att lagstiftningens utformning spelar stor roll för advokaternas agerande. Kanske visar den brittiska statistiken också på vad kritikerna av penningtvättsdirektivet hela tiden pekat på: att rapporteringsskyldigheten urholkar advokatens tystnadsplikt när advokater rapporterar sina klienter på mycket vaga misstankar för att själva undgå straff.

Rådet för advokatsamfunden i EU, CCBE, arbetade redan inför det andra penningtvättsdirektivet intensivt för att förhindra att advokater skulle omfattas av reglerna. Kravet på att rapportera misstänkt penningtvätt och terrorismfinansiering strider enligt CCBE mot advokatens tystnadsplikt och det speciella förhållandet mellan advokat och klient.

– Vi fortsätter att kräva att advokater inte ska omfattas av reglerna. Bortsett från att direktivet kränker grundläggande rättigheter är det också oproportionerligt och onödigt att advokaterna ska ges den rollen. Det finns redan advokatetiska regler och sanktioner, och straffrättsliga regler som räcker till, säger Peter McNamee, som är CCBE:s expert på penningtvättsfrågor.

CCBE följer noga utvecklingen när det tredje direktivet nu är implementerat över i stort sett hela Europa.
– Vi är också beredda att stödja de advokatorganisationer som utmanar direktivet, säger Peter McNamee.

Utmanar direktivet
Och penningtvättsdirektivet har utmanats. De belgiska advokatsamfunden har fått penningtvättslagstiftningen prövad i domstol två gånger. 2007 kom EG-domstolen med ett avgörande, som fastslog att rapporteringsskyldigheten normalt inte omfattar information som en advokat får i anslutning till en rättegång, utan bara gäller vid transaktioner. 2008 kom den belgiska författningsdomstolen till ungefär samma slutsats.

Också i Frankrike har penningtvättsdirektivet prövats rättsligt. 2008 fastslog Frankrikes högsta förvaltningsdomstol, Conceil d’Etat, i en dom att EU:s medlemsstater måste respektera advokaters tystnadsplikt och klientlojalitet, och att detta innebär en begränsning i hur man kan tillämpa penningtvättsdirektivet. Conceil d’Etat skrev också att all direkt kontakt mellan advokater och landets finanspolis bör vara förbjuden, för att värna dessa principer.

Allt större likheter
EU-länderna har på många sätt gått i spetsen när det gäller att samordna bekämpningen av penningtvätt. Men med FATF som pådrivande kraft ansluter sig allt fler av världens länder till den gemensamma strävan, och anammar organisationens rekommendationer. I år har FATF till exempel publicerat utvärderingar av Sydafrikas, Mexikos och Italiens penningtvättslagstiftning.

Under förra året tog FATF, i samråd med bland andra International Bar Association, American Bar Association och CCBE, fram riktlinjer för advokater och andra fristående jurister. Riktlinjerna grundas på det riskbaserade synsätt som FATF förordar.

Men alla länder har inte accepterat den roll FATF vill ge advokaterna i penningtvättsbekämpningen. I till exempel USA omfattas advokater inte av lagstiftningen om bekämpande av penningtvätt. Det har diskuterats om inte advokater borde få rapporteringsskyldighet i samband med fastighetsaffärer. American Bar Association har dock starkt motsatt sig detta. I det amerikanska rättssystemet och politiska systemet har man hittills ansett att advokatens lojalitet med klienten är ett så grundläggande värde att man inte kan inkräkta på det genom att införa någon rapporteringsplikt.

Ulrika Brandberg, Gabriella Westberg

Annons
Annons