search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

De viktigaste förändringarna i korthet

1 Portalparagrafen

I portalparagrafen slås viktiga och grundläggande principer fast för advokatkårens roll i samhället. Bland annat poängteras att advokaten har en särskild ställning och därför ett särskilt ansvar. I sin yrkesgärning ska advokaten också verka för att främja det goda rättssamhället.

Rådet för advokatsamfunden i EU, CCBE, har en motsvarande portalparagraf i sina etiska regler för gränsöverskridande advokatuppdrag. Detsamma gäller för många advokatorganisationer i andra länder.

I de svenska vägledande reglerna är portalparagrafen en nyhet. I takt med samhälls- och den ekonomiska utvecklingen har advokatyrkets ställning och sättet det organiseras på i flera länder i västvärlden kommit att utsättas för olika typer av ifrågasättande, inte minst av olika länders konkurrensmyndigheter. På EU-nivå har olika initiativ tagits som lett till att det i flera länder gjorts genomgripande översyner av det sätt som advokatkårerna organiserar sig på.

Tidigare har advokatkåren till stor del grundat sin legitimitet på det speciella förtroendeförhållandet till klienten. Men runt om i världen är det på väg att förändras. I stället grundar advokatkåren alltmer sin yrkeslegitimitet i rollen som försvararen av rättsstatens principer. Detta synsätt har Jonathan Goldsmith, CCBE:s generalsekreterare, beskrivit i Advokaten nr 6 2008.

Med denna nya portalparagraf sätts advokaten in i ett större sammanhang, som en väsentlig och avgörande aktör i arbetet med att främja rättsstaten och ytterst själva demokratin.

2 Tystnads- och diskretionsplikt – ”snokförbudet”

Det är otillåtet att ta del av ärenden som man inte har med att göra medan det är tillåtet för den ärendeansvarige att i den utsträckning som kan anses vara lämpligt rådgöra med kollegor.

För andra yrkesgrupper än advokater som också hanterar känslig information finns det inte sällan sådana regler, till exempel inom vården finns det regler som starkt begränsar hur information som rör patienter får hanteras. Med denna regel införs ett uttryckligt förbud mot ”snokande” i ärenden som advokaten inte har med att göra. En advokat får inte ”utan skäl” ta del av ärenden på byrån som advokaten inte själv arbetar med. Regeln tar dock inte sikte på situationer där advokaten av skäl att ta reda på uppgifter i sin professionella verksamhet, till exempel kunskapsutbyte eller inhämtande av uppgifter för att göra en jävsbedömning.

3 Försäkringsskyldighet

Varje advokat måste ha ett för sin verksamhet anpassat försäkringsskydd.

Denna regel saknar en tidigare motsvarighet. Alla advokater har ett grundläggande försäkringsskydd (upp till tre miljoner kronor vid ren förmögenhetsskada och förmögenhetsbrott), som en del av den serviceavgift som varje advokat betalar in till Advokatsamfundet. Men advokaters verksamheter skiljer sig kraftigt åt, och därmed varierar också behovet av försäkringsskydd. Inom till exempel affärsjuridiken kan beloppen som utbetalas vid ett skadefall bli betydande. Enligt denna regel är det alltså varje advokats skyldighet att se till att man har ett försäkringsskydd anpassat till just den verksamhet man bedriver.

En motsvarande regel finns i CCBE:s etiska regelverk för gränsöverskridande advokatuppdrag (CCBE:s Code of conduct, 3.9).

Sedan den 1 juli 2007 omfattar aktiebolagslagens regler om solidariskt ansvar även advokataktiebolag. Tidigare gällde en särregel, där varje advokat var personligt ansvarig för eventuella skador man orsakade. I takt med att uppdragen blivit alltmer omfattande, och många personer på en byrå kan arbeta med samma ärende, togs särregeln bort. Ansvarsförsäkringen blev därmed en viktig fråga för hela byrån. Den allmänna jämkningsregeln i skadeståndslagens 6 kap 2 § är också ett skäl att se över sitt försäkringsskydd, eftersom domstolen kan jämka ett skadestånd så att det täcks av försäkringen, förutsatt att försäkringsskyddet är adekvat.

4 Kollegas intressekonflikt – byråsmitta

De nya vägledande reglerna innebär liksom tidigare att en intressekonflikt normalt sett ”smittar” samtliga kollegor på samma byrå. Det införs dock två undantagsfall.

Undantagen från smittoregeln gäller dels då intressekonflikten är av personlig natur, dels då den uppkommit vid byråövergång utan att den advokat som börjat på byrån har någon egen kunskap i konfliktärendet, eller med andra ord inte på något sätt tagit del i ärendet. Det är i princip inte möjligt att undvika intressekonflikt genom att upprätta informationsbarriärer.

Frågan om byråsmitta har på senare år kommit upp allt oftare, i och med att advokater och biträdande jurister byter arbetsplats på ett annat sätt än förr. Med den nya regeln riskerar inte den nya biträdande juristen att ”smitta” hela byrån i ett ärende som hon inte arbetat med.

5 Samtyckesmöjlighet vid intressekonflikt

En begränsad möjlighet för en advokat att i vissa fall inhämta samtycke från klienten införs. Regeln gör det möjligt för advokaten att acceptera ett uppdrag även om intressekonflikt i visst avseende kan anses föreligga. Detta förutsätter dock att advokatens förmåga att fullt ut ta tillvara klientens intressen inte kan ifrågasättas.

Lojalitet med klienten och skyldighet att undvika intressekonflikter hör till advokatkårens kärnvärden. Hur dessa värden ska värnas behandlas därför i såväl CCBE:s internationella regler som de olika nationella advokatorganisationernas regelverk.

Att en klient kan dispensera från sekretessintresset är klart och det har nu även ansetts finnas anledning att tillåta berörda klienter att utöva inflytande i frågan om det allmänna lojalitetskravet skall förhindra en advokat från att ta ett uppdrag. En typisk situation är då flera parter gemensamt önskar att advokaten ska upprätta ett avtal mellan parterna. Samtycket tar dock aldrig bort själva intressekonflikten, och advokaten måste alltid göra en bedömning om det finns en intressekonflikt, och om det är möjligt att vara lojal med klienten. Regeländringen innebär i stort sett en kodifiering av praxis, så som disciplinnämnden och styrelsen utvecklat den.

Denna regel tar inte sikte på och kan inte användas vid så kallade controlled auctions, på så sätt att samtycke i något fall skulle möjliggöra för en advokatbyrå att företräda flera konkurrerande budgivare i ett sådant auktionsförfarande.

Internationellt sett varierar synen på om advokater, med klientens samtycke, kan ta ett uppdrag trots en potentiell intressekonflikt. I England är detta tillåtet, medan Danmark och Finland säger nej.

6 Riskavtal

Advokaten får som huvudregel inte ingå ett arvodesavtal med klienten om rätt till en viss kvotdel av uppdragets resultat. Riskavtal kan dock tillåtas om det finns särskilda skäl.

Frågan om riskavtal har ägnats stor uppmärksamhet i etikkommitténs arbete. Ett så kallat riskavtal innebär att advokatens rätt till ersättning styrs av resultatet, alltså utgången av uppdraget. I Sverige har riskavtalens vara eller icke vara diskuterats under lång tid. I Advokatsamfundets styrelse har förekomsten av riskavtal föranlett ett fåtal uttalanden. Disciplinnämnden har uttalat att riskavtal allmänt sett är mindre lämpliga, men att det kan tänkas fall där sådana är försvarbara under särskilda omständigheter. Ett sådant exempel kan vara då klienten behöver advokathjälp men saknar ekonomiska resurser, då kan ett avtal om framtida ersättning vara enda sättet för klienten att komma till sin rätt (access to justice).

Historiskt sett har bland annat följande anförts mot riskavtal:

• Det finns en risk för oskäligt höga arvoden.

• Advokaten får ett personligt intresse i saken som leder till att han förlorar sin fria och självständiga ställning i förhållande till klienten, vilket i sin tur leder till att advokaten inte driver saken på det sätt som är förenligt med klientens bästa eller på annat sätt strider mot god advokatsed.

• Det finns en risk för ökad processbenägenhet.

Internationellt sett har etikkommittén funnit att det endast är i USA som man generellt tillåter renodlade resultatandelsavtal, så kallade contingency fees. Enligt CCBE:s regler om god advokatsed inom EU gäller förbud mot sådana avtal. Enligt CCBE:s regler kan riskavtal förekomma om det finns särskilda omständigheter som kan motivera det i det enskilda fallet.

I slutet av 2006 fastslog den tyska författningsdomstolen Bundesverfassungsgericht att ett villkorslöst förbud mot success fees strider mot landets konstitution eftersom ett sådant förbud inte ger klienten tillräckliga möjligheter att annars få sin sak prövad.

Just detta acess to justice-argument från den tyska författningsdomstolen tillsammans med de öppningar som finns i CCBE:s regler har lett fram till att man i de nya etiska reglerna behåller den restriktiva synen på riskavtal, men ändå medger vissa omständigheter då de ska kunna tillåtas. Vad reglerna egentligen gör är att fastställa och kodifiera vad som tidigare ansetts gälla. Det har ju inte tidigare funnits något uttryckligt förbud även om Advokatsamfundet ansett dem olämpliga.

7 Skandalisering

Att medverka till att en advokatkollega skandaliseras i medierna strider mot god advokatsed.

Att advokater medverkar i teve, radio och tidningar för att uttala sig om kollegors agerande och mål har blivit allt vanligare under senare år. Vid vissa tillfällen har de som uttalar sig gått väldigt långt. För att komma tillrätta med så kallad ”skandalisering” införs denna regel som slår fast att det kan strida mot god advokatsed att medverka till att motparten skandaliseras i medierna. Det har förekommit att disciplinnämnden uttalat sig i denna typ av ärende och då konstaterat att man enligt de tidigare reglerna inte kunnat agera.

Inte heller med den nya regeln är det dock möjligt att utdela någon disciplinär påföljd, eftersom yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen inte medger det. Det har dock ansetts utgöra en principiellt viktig markering att slå fast att det inte är förenligt med advokatetiken  att handla på sådant sätt.

8 Verkställande direktör som inte är advokat

Verkställande direktör i ett advokataktiebolag behöver inte vara advokat. Dispens från styrelsen krävs.

I takt med att många advokatbyråer både blivit allt större och mer specialiserade har kraven på dessa byråers vd-profil kommit att hamna alltmer i fokus. Det har redan förekommit att vd inte är advokat på advokatbyråer. Med den nya regeln kodifieras och klarläggs vad som gäller för vd. Huvudregeln är som tidigare att endast advokat får utses till styrelseledamot eller suppleant i ett advokataktiebolag, däremot öppnas alltså för att vd inte behöver vara advokat.

9 Delägarskap för ”icke-advokater”

Med de nya reglerna blir det, även detta efter dispens från styrelsen, tillåtet för vd att äga aktier eller andel i advokatbolag.

Att advokatbyråer ska ägas av advokater är en tumregel som gäller i de flesta länder. Syftet är att bevara advokaternas ställning som en oberoende yrkesgrupp. Med de nya reglerna luckras den principen upp en aning. I de lägen då en advokatbyrå har anställt en icke-advokat som vd kan denne bli delägare i byrån. Delägarskapet måste upphöra när vd lämnar byrån, och dispens från Advokatsamfundets styrelse krävs.

Syftet med förändringen är att underlätta för advokatbyråer att kunna växa och rekrytera nyckelmedarbetare. Dispenskraven för såväl vd-skap som ägande genom vd-skap, för bland annat med sig den fördelen att styrelsen kan säkerställa att uteslutna ledamöter eller annars olämpliga personer  inte får möjlighet att leda eller äga del i advokatbyråer.

I Storbritannien har man gått längre än i Sverige. “Legal Services Act” tilllåter advokatbyråerna att ta in upp till 25 procent ickejurister som delägare. Reglerna implementeras i det hänseendet dock tidigast under 2009.

Annons
Annons