search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Dags att införa juristlegitimation

Varför krävs ingen legitimation för att få uppträda som jurist? Är det inte lika viktigt att den som åtar sig att hjälpa en annan person i rättsliga frågor kan det han/hon ska kunna, som att den man anlitar för sina medicinska problem är det?

Uppenbarligen inte. I Sveriges Radios P1 (Eko-sändningar och Studio Ett 31/10) berättades om inkompetenta jurister som får hållas i åratal utan att någon stoppar dem.

Helt riktigt påpekades att det i rättegångsbalken (12 kap. 5 §) finns en regel om att oskickliga ombud ska avvisas av rätten: 

Visar ombud oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes han eljest olämplig, skall rätten avvisa honom som ombud i målet; rätten äge ock, om skäl äro därtill, förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som ombud vid den rätten.

Men, som lagmannen i Stockholms tingsrätt Lena Berke konstaterade i Ekot, detta är inte något som i praktiken förekommer annat än helt undantagsvis. Personer som saknat grundläggande kunskaper har fått agera ombud, trots att domstolen länge känt till deras bristande kompetens. De har förmodligen omintetgjort många av sina klienters utsikter att få sin rätt. Till yttermera visso blir effekten av ett misskött ombudsuppdrag ofta att klienten drabbas inte bara av egna utan också av sin motparts rättegångskostnader.

Så här ser det inte ut överallt i vår omvärld. I USA, till exempel, finns ett system för legitimering – och därmed möjlighet att dra in legitimationen – för jurister. För att överhuvud taget få practise law i en delstat måste man vara medlem av the Bar, och detta kräver att man blivit godkänd vid ett inträdesprov. Man kan bli utesluten om man visar inkompetens eller olämplighet i annat avseende.

Lena Berke menar att vi i Sverige i det här avseendet har ett uppenbart konsumentskyddsproblem. Men hon får inte något stöd från regeringshåll. Statssekreteraren i justitiedepartementet Magnus Graner uttryckte stor tvekan om det lämpliga i att överväga ett systemskifte i Sverige. Det är främst den rättsökande allmänhetens ansvar, menade han, att skaffa sig ombud med de kunskaper som behövs. Förmodligen menar han att det oftast bör vara någon som är ledamot av Sveriges advokatsamfund. Graner arbetade själv som advokat innan han blev regeringstjänsteman.

Sveriges advokatsamfund är en betydligt snävare motsvarighet till en Bar. Det finns regler i rättegångsbalken om att vara advokat, regler som stipulerar om inträdeskrav, om disciplinverksamhet och om uteslutning av den som ”gör orätt eller eljest förfar oredligt”. Att anlita en advokat ger därmed en form av garanti för sakkunskap. Från advokathåll är man tydligen nöjd med sakernas tillstånd. Generalsekreteraren i samfundet, Anne Ramberg, uppgav att man där inte velat driva frågan om legitimering av alla jurister för att det vore att ”verka för en egen monopolställning”.

Visst kan man, som Magnus Graner, säga att det innebär en frihet att var och en får välja vem han vill som sitt ombud. Men den friheten måste vägas mot riskerna för förluster för enskilda människor. Idag kan man knappast räkna med att svenskar i gemen vet skillnaden mellan advokater och andra ”jurister” – om man möjligen kunnat det förr. Jurist är inte en skyddad titel. Idag finns för övrigt en rad olika juristutbildningar, varav en del inte innehåller elementära kunskaper i processrätt. Och ”jurist” kallar sig säkert en hel del personer som över huvud taget inte avlagt någon examen.

Konsumentintresset är ett gott skäl att inte avfärda tanken på ett systemskifte. Men det finns flera goda argument för ett svenskt system för legitimering av jurister. Ett är att ett kunskapsprov, väl utformat, för en legitimation att arbeta som jurist skulle vara ett medel att få bukt med betygshetsen bland juridikstudenterna. Den är sedan länge ett mycket stort problem med direkt skadliga effekter både på studenthälsan och på utbildningens kvalitet. Det skulle avdramatisera tentorna om det fanns en ytterligare möjlighet att visa sina kunskaper efter fullbordade studier.

En tredje, riktigt intressant konsekvens av att införa en legitimering med ett kunskapsprov (Bar Exam) kan jag se. Det har att göra med den omfattande, men ack så svåra evalueringen av högskoleutbildningar på vilken Högskoleverket numera lägger ner betydande resurser. I USA ges en verkligt säker mätare på en juristutbildnings kvalitet, genom att alla studenter inför studiestarten har avlagt ett Law School Admission Test och efter avlagd examen går upp i Bar Exam. Genom att jämföra en skolas studenter vid dessa båda tester kan man se vad utbildningen går för. 

Tre flugor i en smäll alltså. Men framför allt en möjlighet att stoppa dem som verkligen drar skam över juristyrket.

DEBATTÖR Madeleine Leijonhufvud, Professor emerita

 

Annons
Annons