search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

De mänskliga rättigheterna 60 år: Jubilar som fortfarande måste försvaras

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna fyller jämna 60 år. Under åren sedan tillkomsten har en rad internationella konventioner om bland annat tortyr, barns rättigheter och kvinnors rättigheter antagits. Organisationer och institutioner har byggts upp för att bevaka hur de mänskliga rättigheterna efterlevs. Samtidigt rapporteras fortfarande om många och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och efter terrorattackerna den 11 september 2001 upplever många ett bakslag. Tidskriften Advokaten har talat med advokater som på olika sätt, i sin dagliga gärning och i olika organisationer, försvarar de mänskliga rättigheterna. De vittnar om rättigheter som fortfarande behöver försvaras både i Sverige och i omvärlden, även om mycket gått åt rätt håll.

– Utvecklingen fram till idag ger ett gott hopp om framtiden. Mänskliga rättigheter får ett allt större inflytande, såväl i den politiska debatten som i den juridiska rättstillämpningen. Det gäller framförallt i västvärlden, men är det någonstans det ska börja så är det ju där. Om vi i västvärlden inte kan försvara och respektera de mänskliga rättigheterna, hur ska man då kunna göra det i länder i tredje världen?”

Det säger advokat Thomas Olsson. I sin advokatgärning, bland annat som ombud för de så kallade Somaliasvenskarna, tillämpar han de mänskliga rättigheterna på ett praktiskt och handgripligt sätt (se separat artikel om al Barakaat).

Men även om de mänskliga rättigheterna fått ökad genomslagskraft sedan 1948 är det ingen spikrak utvecklingskurva, och mycket arbete återstår. Mänskliga rättigheter kommer fortfarande ofta i andra hand efter politiska överväganden, och i krig, katastrofer och konflikter ersätts de av den starkes lag.

Mörk bild
Organisationen Freedom House uppger i sitt senaste så kallade frihetsindex till exempel att 30 procent av jordens befolkning inte har tillgång till fri press eller någon som helst yttrandefrihet. Amnesty International listar på sin hemsida en lång rad tortyrmetoder som används världen över för att tvinga fram bekännelser och förnedra oppositionella. Hundratusentals barn tvingas ut i krig som soldater i Afrika, och i den snabbt växande ekonomiska stormakten Kina förs regimkritiker, däribland advokater, bort och hålls i förvar utan rättslig prövning.
Listan kan göras oändlig, och bilden känns ofta mörk.

– Somalia är nog den värsta platsen på jorden just nu. Landet har drabbats av den värsta flyktingkatastrofen på den afrikanska kontinenten, ett inbördeskrig där det används tungt artilleri mot civilbefolkningen. Man har levt i anarki sedan 1989 och förts tillbaka till en oerhört primitiv situation där det inte finns tillstymmelse till institutioner som kan bevaka mänskliga rättigheter eller civila rättigheter. Människorna är helt utlämnade till krigsherrar, säger Thomas Olsson.

Andra länder där läget är likartat är Sudan och Kongo.

Advokat Bo Klasén, ordförande i Advokater utan gränser, tycker att man inte kan svara enkelt på var situationen är värst.
– Det är illa i länder där man tillämpar dödsstraff, tortyr och administrativa frihetsberövanden. Men det finns allvarliga brister i nästan varje land. I till exempel Turkiet har vi sett en förbättring. Samtidigt ser vi att mycket av de här förbättringarna är en fernissa, säger han.

Politik och juridik
Vad kan man då göra för att hävda de mänskliga rättigheterna i en miljö som tycks vara helvetet på jorden?
– Det handlar om en kombination av juridik och politik. I östra Kongo begås det massvåldtäkter, ett brott som faller under Internationella brottmålsdomstolen. Men Kongo har inte resurser att utreda brotten, och området är inte heller tillräckligt stabilt för att man ska kunna utreda. Situationen är liknande i Sudan. Vill man förbättra läget krävs det stora resurser, FN-trupper och liknande, sedan kan man komma in med juridiska insatser, säger advokat Christian Åhlund.

Han är generalsekreterare i International Legal Assistance Consortium, ILAC, ett konsortium av organisationer som arbetar just med att bygga upp rättssystem i konfliktdrabbade länder. Uppgiften kräver långsiktigt arbete.
– Eftersom vi just arbetar i länder efter en konflikt är situationen dyster för att det varit krig och skett övergrepp. Problemet är att få förtroende från myndigheterna så att vi kan skapa ett bra samarbetsklimat. Det här märkte vi speciellt i Haiti och Liberia. Det kräver tålamod och uthålliga finansiärer, säger Christian Åhlund.

Advokater kan göra insats
Christian Åhlund tycker att advokater har en viktig roll att fylla i det så kallade rättsbiståndet.
– För att bygga upp rättsväsendet och ett fullständigt rättssystem behövs det ett advokatväsende och advokatrörelser. De enda som kan bygga upp det på ett trovärdigt sätt är advokater från andra länder. Sedan kan ju advokater i hög grad bidra på andra områden där de så att säga konkurrerar med andra jurister, säger Christian Åhlund, och syftar på uppgiften att skriva lagförslag och sådant.

För att människor ska kunna hävda sig räcker det dock inte med ett rättssystem.
– En förutsättning är att de känner till sina rättigheter. Fattiga människor på landsbygden lever ofta avskurna från information och kontakter. Där kan man göra mycket med små medel till exempel med radioprogram. Det kan utgöra ett viktigt steg mot ”legal literacy”. Man kan ge systematisk upplysning för människor på landsbygden om vilka rättigheter de har. Sedan gör ju fattigdomen att man måste tillhandahålla gratis rättshjälp så att människor kan hävda sina rättigheter när de väl känner till dem, sammanfattar Christian Åhlund.

Mänskliga rättigheter i vardagsarbetet
Advokat Percy Bratt är ordförande i Helsingforskommittén, en organisation som bevakar de mänskliga rättigheterna och på olika sätt ger stöd till människorättsorganisationer. Han berömmer Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg för hennes insatser för att bilda opinion och tycker att fler advokater borde ta större plats på den offentliga arenan med argument om mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Percy Bratt använder dessutom sina kunskaper om de mänskliga rättigheterna i sitt arbete som advokat med inriktning på tryckfrihets- och medierätt, skadeståndsrätt och brottmål.
– Jag försöker alltid se om det finns sådana aspekter genom Europakonventionen, eller på annat sätt i de mål jag arbetar med. Inte så sällan hittar jag rättsliga argument till stöd för min klients talan. Mänskliga rättigheter är ett instrument i den juridiska verktygslådan, säger han.

Affärsadvokaten Michael Karlsson, styrelseordförande i SOS Barnbyar och ansvarig för ”Mannheimer Swartling i samhället”, är inne på samma linje, men på internationell nivå.
– Vi har ett gyllene tillfälle här, precis som vi hade för 20 år sedan i miljöfrågorna, eftersom vi kan lagarna. Vi sitter ofta nära ledningen för företag och är med när företag ska etablera sig i Kina och andra länder där dessa frågor är viktiga. Vi kan lägga in dem i vår due diligence och peka på risken med att slarva i dessa frågor. Det kan leda till att varumärket skadas, säger han.

Michael Karlsson tror att mänskliga rättigheter kommer att vara en självklar del av affärsadvokaternas verksamhet om 15-20 år. Inte som pro bono-insatser, utan som ett sätt att ge service till klienten. För advokaterna kan det naturligtvis innebära mer debiterbart arbete.

Företagens sociala ansvar
Att advokater ska ge råd till företagen även när det gäller mänskliga rättigheter är en del av det som kallas CSR, ”Corporate social responsibility”. En avdelning av Amnesty International, Amnesty Business Group, arbetar med dessa frågor. I organisationens ”Business forum” ingår en rad stora svenska företag, däribland två affärsjuridiska advokatbyråer.

Advokat Claes Cronstedt, tidigare verksam vid en internationell advokatbyrå, arbetar nu inom bland annat Internationella juristkommissionen och Rådet för advokatsamfunden i EU, CCBE, för att sprida kunskapen om CSR. Han upplever att intresset är svalt hos advokaterna.
– Många säger att man håller på med det, men få kan något. De tror också att det alltid rör sig om pro bono-arbete. I vissa fall är det så, men man kan också debitera för detta. Problemet är att vid till exempel en företagsöverlåtelse blir inte det köpande företaget upplyst av sin advokat om att det i botten kan finnas brott som kan anses så allvarliga att det kan leda till skadestånd, eller i alla fall dra vanära över företaget, säger han.

I USA pågår redan rättsliga processer, där företag stämt sina juridiska rådgivare för att de inte undersökt sådant. Claes Cronstedt tror att vi kommer att få ser mer av den varan.

Men det är inte bara för att framstå som ”snälla” och ansvarsfulla som företagen ska undersöka om underleverantörer och bolag som ska inkorporeras i verksamheten respekterar de mänskliga rättigheterna. Claes Cronstedt trycker på att företag kan betraktas som medskyldiga till grova brott, till exempel brott mot mänskligheten, något som begås dagligen av det Claes Cronstedt kallar skurkregimer och andra. Företagsledare kan fällas i nationella och internationella domstolar för delaktighet i detta.
– Företagen tror ofta att det inte rör dem, de bedriver ju bara ’business as usual’. Då glömmer de bort att de kanske levererar varor eller tjänster till konfliktområden, utan att kontrollera vad de ska användas till. Det kan vara bulldozers eller dataprogram och annat som gör att de sedan kan bli anklagade för delaktighet i andras grova brott mot mänskligheten, säger han.

Den internationella brottmålsdomstolen, ICC, och andra - icke permanenta -transnationella domstolar spelar en viktig roll för att få företag och politiska ledare att re-spektera mänskliga rättigheter, anser Claes Cronstedt. För medan folkrätten intresserar sig för vad suveräna stater gör och saknar sanktionssystem för brott mot mänskliga rättigheter, inriktar sig den internationella straffrätten på individer som kan lagföras och dömas. Arbete pågår för att hitta sätt att också ”bestraffa” företag.

– Det är 108 stater som har ratificerat Romstadgan nu, och av dessa stater är det många som infört i den nationella lagstiftningen att även bolag ska kunna åtalas. Det är viktiga länder, som Australien, Japan, Holland, Frankrike, Indien, Sydafrika och England. Där får företag alltså åtalas. De kan ju inte sättas i fängelse , men man diskuterar andra vägar som  substantiella böter och villkorlig dom, berättar Claes Cronstedt.

Juridisk arena
Med den internationella straffrätten och den alltmer aggressiva användningen av civilrätten har världssamfundet fått juridiska redskap för att hantera de grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna. Det som tidigare huvudsakligen varit politiska frågor flyttar in i domstolarna.

Claes Cronstedt hoppas på en fortsatt utveckling av de internationella domstolarna. På lång sikt ser han fram emot ett globalt fungerande rättssystem.
– Rullar vi på med globaliseringen kommer vi att få fart på rättsmaskineriet, och jag tycker mig se att utvecklingen börjar komma ikapp den finansiella och ekonomiska globaliseringen. Med en mer renodlad rättsordning tror jag politikens inflytande minskar. Vi har då kommit långt på väg mot ett stabilt samhälle, säger han.

Också advokat Bo Klasén anser att den internationella brottmålsdomstolen och de olika specialdomstolarna fyller en viktig funktion i arbetet för de mänskliga rättigheterna.
– På lång sikt tror jag att framväxten av dessa domstolar och utvecklingen av dem kan ha en avgörande betydelse, säger Bo Klasén.

Han tillägger att också civilrätten kan användas. Det har förekommit några skadeståndsprocesser som påverkat utvecklingen i positiv riktning, säger han.

Christian Åhlund ser dock hur politiska överväganden fortsätter att fälla avgörandet, ända in i de internationella domstolarna.
– ICC är ett stort steg framåt, precis som de så kallade ad hoc-domstolarna. Samtidigt har vi sett hur sårbar ICC är. Ta exemplet med åklagaren i ICC som vill åtala Sudans president men möter massivt motstånd från Afrikanska unionen och Arab League. Det visar vilken stor roll politiken spelar, säger Åhlund.

Samtidigt som mycket gått framåt, och medvetenheten bland politiska ledare och företagsledare ökat, talar många om ett bakslag för de mänskliga rättigheterna under de senaste åren.
– När kalla kriget tog slut på 90-talet inföll, trots konflikterna på Balkan, en guldålder för de mänskliga rättigheterna. De växte och frodades ända fram till terrordåden den 11 september 2001 som blev en vändpunkt. Det har varit sju magra år för de mänskliga rättigheterna, om man ska tala med Bibeln, säger Christian Åhlund.

Han får medhåll av sina advokatkollegor.
– Kriget mot terrorismen är molnet på en annars ganska klar himmel. Där har man lyckats piska upp en stämning hos allmänheten som grundar sig på fruktan för ett diffust hot som, underförstått, kommer från den muslimska världen. Denna fruktan utnyttjar man sedan för att inskränka de mänskliga rättigheterna, konstaterar Thomas Olsson.

Också i Sverige riskerar åtgärder för att förhindra terrorism och andra hot att nagga de mänskliga rättigheterna i kanten. Inte minst den så kallade FRA-lagen, åtminstone i sin ursprungliga skepnad, har kritiserats på den punkten.
Centrum för rättvisa vände sig i juli till Europadomstolen för att få lagen prövad. I sitt klagomål till domstolen skriver juristerna Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer att Sverige genom FRA-lagen bryter mot såväl artikel 8, om skydd för privatliv och korrespondens, som artikel 13, om rätten till effektiva rättsmedel. Domstolen har redan tidigare underkänt liknande lagar.

– Hela utvecklingen efter 11 september: USA:s krig mot terrorismen och EU:s medverkan med frysning av medel och olika listor, att man kringgår tortyrförbudet genom att utvisa till länder där det finns substantiell risk för tortyr, har skett med hjälp av nya regler och med en regeltillämpning som kränker grundläggande fri- och rättigheter, säger Percy Bratt.

Stärkt ställning för rättigheterna
Trots oron över vad det så kallade kriget mot terrorismen åstadkommit kanske det nu åter ljusnar för de mänskliga rättigheterna. Två färska domar ger hopp. Enligt den första, från USA:s högsta domstol, har fångarna i Guantánamo rätt att få sin sak prövad av en vanlig domstol. Den andra var den så kallade al Barakaat-domen från EG-domstolen under hösten (se separat artikel).
– Kanske är det en vändpunkt, så att vi efter sju magra år står inför sju feta år då de mänskliga rättigheterna respekteras, säger Christian Åhlund.

I Sverige blir det också allt vanligare att man åberopar de mänskliga rättigheterna inför domstol.
– Europakonventionen och därmed människorättsjuridikens ställning har förstärkts enormt i svensk rätt under de senaste åren. Det har varit en väldigt dynamisk och kraftfull utveckling. Vi har fört in en principiell rättighetsdimension i svensk juridik på ett sätt som jag tycker är väldigt bra, säger Percy Bratt.

Han slår också ett slag för införandet av en författningsdomstol, en åtgärd som ytterligare skulle kunna stärka de mänskliga rättigheterna.

Också Thomas Olsson märker skillnaden.
– Medvetenheten om betydelsen av mänskliga rättigheter ökar hela tiden. Numer hör man ofta argument som grundar sig på mänskliga rättigheter. Det gäller framför allt argumentation utifrån principen om en fair trial och liknande konkreta ställningstaganden. Däremot tror jag att det fortfarande finns en begränsning om insikten om vilken betydelse mänskliga rättigheter har genom EU-rätten och dess inverkan på framför allt straffrätten, säger Thomas Olsson.

Stort intresse
Enligt Christian Åhlund har också intresset för att arbeta med mänskliga rättigheter ökat bland advokaterna de senaste åren.
– Jag började med den här typen av arbete på 1980-talet, och jag minns att vi besökte Advokatsamfundet å SIDA:s vägnar för att höra om samfundet ville engagera sig i kampen mot apartheid. Men man avböjde och menade att det internationella engagemanget låg utanför samfundets uppdrag. Det har ju ändrats helt. Idag är det jättelätt att engagera advokater i vår typ av verksamhet utan att de sneglar på ekonomin, säger han, och fortsätter:
– Jag tror att det beror på att juridiken blivit mycket mer global under den här tiden. Många av dem som är advokater idag har utbildats i andra länder. De inser att rättssystemen inte längre är isolerade från varandra utan hänger ihop.

Michael Karlsson har samma erfarenhet.
– En stor grupp yngre jurister brinner verkligen för dessa frågor. På anställningsintervjuer händer det att vi får frågan ”vad gör byrån pro bono?”. Det är väldigt nytt i Sverige, och inget vi är vana vid. Men det visar att folk tycker det är en viktig fråga, säger han.

Även Advokatsamfundet och dess ledamöter är starkt engagerade. Sedan många år arbetar ett stort antal advokater pro bono inom de så kallade Advokatjourerna. Samfundet är dessutom engagerat i flera internationella projekt för att stödja mänskliga rättigheter och stärka rättsstaten, bland annat i Palestina och Vietnam. Sveriges advokatsamfund är medlem i IBA och Anne Ramberg ingår i styrelsen för IBA:s Human Rights Institute.

Hopp trots allt
Ökat intresse, internationella domstolar och ett genomslag för mänskliga rättigheter i de nationella domstolarna. Utvecklingen tycks trots allt ge skäl att hoppas. Men slaget är inte vunnet.
– Det hoppfulla är att mänskliga rättigheter kommit in i den allmänna diskussionen, inte minst i Sverige. Även i Kina diskuterar man mänskliga rättigheter intensivt och livaktigt, åtminstone på akademisk nivå. Vi ser en del förbättringar och en del försämringar. Men vi är bara i början av arbetet. Ser man till Sverige så finns det stora brister även här, sammanfattar Bo Klasén.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson

Annons
Annons
Annons