search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Är det fritt fram att komma med ogrundade påståenden?

En kollega har anmält mig för att jag för min klient kritiserat att hon i ett vårdnadsmål för sin klient baserat yrkanden på falska uppgifter samt att hon efter klientens anmälan till samfundet åter lämnat falska uppgifter. Vad min kritik i sak gäller är användningen av två olika sorters falska uppgifter i processföring.

Jag har motanmält kollegan för en opåkallad anmälan eftersom jag anser det vara advokatens centrala uppgift att för klienten genom argument och bevisning visa att omständigheter som i en rättstvist åberopats är falska, och att den part som använder falska uppgifter har att finna sig i att avslöjas som lögnare.

Till min fasa finner jag nu ett beslut av Disciplinnämnden som innebär att man tillåter advokat att föra process för sin klient på basis av lögner och tomt förtal men varnar den som för sin klient i explicita ordalag avslöjar det. Fasa inte för egen del, utan för att det innebär ett totalt etiskt moras om nämndens värdering skall utgöra norm för advokaters verksamhet.

Vad min kritik i sak gäller är användningen av två olika sorters falska uppgifter i processföring.

Den första gruppen är tomt förtal, det vill säga påståenden som är direkt ägnade att nedsätta rättens aktning för motparten utan varje faktabas.

I detta fall gäller det påståenden om att motparten skulle vara ”psykiskt störd” och vara ”läkemedelsmissbrukare”. Sådana påståenden är uppenbart förtalsgrundande. Förtalsgrundande uppgifter får enligt lag inte ens i tryckt skrift anföras med mindre det är försvarligt att lämna uppgift i saken och man visar att uppgiften var sann eller har skälig grund för den. Det gäller självfallet även för en part i rättegång och därmed för hans advokat.

Psykisk störning eller missbruk är ett värderande omdöme som aldrig är sant och som man endast kan nå fram till genom en hållbar slutledning baserad på en verifierbart sann faktabas. Utan faktabas eller slutledning har man inte skälig grund för värderingen och det är därmed alltid förbjudet att anföra vad som då är tomt förtal.

Kollegan har inför samfundet försvarat sig med att: ”I mål av ifrågavarande slag brukar parterna ömsom anklaga varandra för misshandel, våldtäkt, incest, psykisk sjukdom och annat utan att detta slutligen går att leda i bevis. Därmed behöver uppgifterna inte vara felaktiga. Dylika påståenden är av väsentlig betydelse vid bedömningen av en förälders lämplighet som vårdnadshavare. En advokat måste för att tillvarata sin klients intressen få lov att i mål framföra detta”.

Jag menar att detta är ohållbart och att tillåtligheten av tomt förtal inte bör vara större bara för att det gäller immateriella värden som barn i stället för pengar, och det vore otänkbart i en affärstvist. Tvärtom måste vårdnadsmål kräva ett särskilt ansvar av advokater eftersom falska uppgifter riskerar oskyldiga barns bästa.

Den andra gruppen är medvetet eller culpöst åberopande av falska fakta. Förutom det ovan nämnda förtalet baserades faderns talan på en mängd bestridda och obestyrkta och bevisligen falska sakpåståenden.

Om man tillåter att advokater vidhåller falska påståenden i strid med utredningen, skapas förutom ohanterliga rättegångar uppenbart risken att domstolen på grund av vad som blir ett rent vilseledande fattar felaktiga beslut. Om så sker främjas orätt vilket är förbjudet för advokat.

Disciplinnämnden säger genom sitt beslut att det är fritt fram för advokater att komma med ogrundade påståenden som psykisk störning et cetera och falska sakpåståenden utan stöd eller i strid med för advokaten kända fakta. Det är tillräckligt anmärkningsvärt, men det är fullständigt obegripligt hur nämnden kan anse det opåkallat för motpartsombudet att avslöja och påtala dessa förhållanden till grund för bestridanden och överklaganden.

Om nämnden må säga sig att advokaten bara är språkrör för sin klient och därför kan häva ur sig hiskeliga förtalsomdömen om motparten måste därtill detsamma gälla motpartens ombuds fördömanden av detta. Det måste inte bara vara påkallat för en advokat att angripa tomt förtal och lögner som åberopats av motparten utan varje advokats skyldighet. Var och en som inte vill bli avslöjad som en lögnare får undvika att lämna falska uppgifter och bär själv ansvaret för att man tvingar motparten att avslöja dem.

DEBATTÖR ULF Lundman, Advokat

Disciplinnämndens bedömning och beslut, nr 12 redovisades i Advokaten nr 5, 2008. Utredningen visar inte att A:s kränkande uppgifter varit opåkallade. Hon har därför inte brutit mot god advokatsed. X:s anmälan föranleder med hänsyn härtill därför ingen åtgärd. 

Annons
Annons
Annons