search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende 14

Advokat har vidarebefordrat uppgift från anhållen klient till klientens bror utan föregående kontakt med åklagaren. Genom detta förfarande har advokaten medverkat till att en klienten tillhörig och i annat land belägen bil kunnat flyttas. Varning med straffavgift 25 000 kronor.

Bakgrund
Y, bosatt i Q-land, greps den 6 oktober 2007 klockan 9.30 i O-stad såsom på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott. Måndagen den 8 oktober förordnades A som offentlig försvarare för Y och besökte denne samma dag mellan klockan 18 och 19 i häktet. Strax därefter kontaktade A Y:s bror Z per telefon med begäran om viss – senare omtvistad – åtgärd för Y:s räkning och hade morgonen därpå ett möte med honom på advokatbyrån. Häktningsförhandling hölls den 9 oktober klockan 10.20–10.40 med advokat B som substituerad försvarare.

Under förundersökningen beträffande Y framkom att denne några dagar bott hos Å i O-stad och att hon berättat att hon under söndagen den 7 oktober lämnat över en väska, som Y hade i hennes bostad, till Ä som lämnat den vidare till Z. Vid förhör med Ä den 16 oktober som misstänkt för skyddande av brottsling uppgav denne att han under söndagen hämtat en väska hos Å och kört den till Z. Vid förhör med Z den 17 oktober som misstänkt för medhjälp till grovt narkotikabrott berättade denne att han på söndagen fått reda på att Y försvunnit eller blivit gripen och att A på måndagskvällen ringt honom och sagt att Y hade vissa saker kvar hemma hos Å, att han även pratat med deras far Ö om att Y hade nycklar och saker till Q-land hemma hos Å och att de skulle hämta sakerna, varför Z på tisdagen ringde Ä som körde ner till O-stad och hämtade väskan hos Å, samt att A sagt till honom att inte prata med någon annan om detta. Vid förhör den 30 oktober med Z – utan någon brottsmisstanke – uppgav denne att A vid möte på advokatkontoret tisdagen den 9 oktober klockan 9 givit honom närmare instruktioner. Vid förhör den 30 oktober 2007 med Ä ändrade denne sina uppgifter till att han träffat Å på söndagen, att hon då talat om att hon hade en väska tillhörig Y samt att han på måndagen talat med Z i telefon och på tisdagen kört denne till O-stad och hämtat en väska hos Å.

Vid förhör den 10 december 2007 med chefsåklagare V uppgav hon att de åtgärder A vidtagit inte haft någon som helst effekt på utredningen av brottsmisstanken mot Y men om A underrättat henne om att det hemma hos Å fanns en Y tillhörig väska med saker skulle hon ha låtit utredarna gå igenom den först.

Den 19 oktober 2007 ingav Polismyndigheten i U brottsanmälan till Polismyndigheten i P-län mot A rörande misstanke om skyddande av brottsling. I beslut den 18 januari 2008 fann X att det vid en samlad bedömning inte kunde visas att A:s agerande i det konkreta fallet motverkat brottets beivrande. Han beslöt därför att inte väcka åtal mot A för skyddande av brottsling.

Anmälan
I anmälan, som inkommit till Advokatsamfundet den 21 januari 2008, har Åklagarmyndigheten i S-stad framhållit att A:s åtgärder innefattar ett allvarligt missbruk av det så kallade enrumsprivilegiet, enär väskan mycket väl kunde ha innehållit avgörande bevisning för eller emot Y:s skuld eller rent av egendom som i sig var brottsligt att inneha. Myndigheten har vidare betonat att det inte kan komma i fråga att försvarsadvokater, som har och måste ha en särskild ställning i förhållande till sina klienter, missbrukar denna till att utföra konkreta åtgärder som bara kan syfta till att undanhålla egendom från brottsutredningen.

Advokatens yttrande
A har den 11 februari 2008 bestritt att han skulle ha missbrukat det så kallade enrumsprivilegiet i något avseende. Han har i sak närmare anfört bland annat följande. Han kontaktade Z på telefon måndagen den 8 oktober strax efter klockan 19 och hade ett möte med honom nästföljande dag. Det var från A:s sida aldrig tal om att Z skulle hämta någon väska från Å:s bostad utan det som Y bett om var att Z skulle hämta en bilnyckel, ett parkeringskort och kläder till ombyte samt kontrollera att det fanns pengar på Y:s bankkonto i Q-land, från vilket det automatiskt drogs pengar till hyran för hans lägenhet där. A:s agerande var av ekonomisk, kurativ och social karaktär. Y:s bil stod parkerad för dyra pengar på T-stads flygplats i Q-land och behövde flyttas. Kontot i Q-land var känt för polisen vid gripandet, enär Y hade ett kontokort i sin plånbok med koppling till det kontot. Å har uppgett att väskan hämtats från hennes bostad söndagen den 7 oktober, innan A förordnades till försvarare. Hon gjorde i närvaro av polis kontroll av denna uppgift med en väninna. Fynd vid husrannsakan hos Z gör det uppenbart att denne har något att dölja. En försvarares agerande måste styras av vid varje tillfälle kända förhållanden. Brottsmisstanken var grovt narkotikabrott. Leverantör och mottagare möttes, polis iakttog allt och narkotikan togs i beslag. Från gripandetidpunkten till det A träffade Y hade det gått mer än 50 timmar. Y:s förhållanden i Sverige och Q-land var kända för polis och åklagare. Innan A kontaktade Z den 8 oktober strax efter klockan 19 övervägde han självfallet om det kunde vara något olämpligt att kontakta honom och ta upp frågan om bilnycklar, parkeringskort, kläder och eventuellt kontoutdrag. Han baserade givetvis sitt ställningstagande och vidare agerande på att det inte kunde vara någon kränkning av det så kallade enrumsprivilegiet.

Genmäle från anmälaren
Åklagarmyndigheten i S-stad har konstaterat att A synes medge att han utan att ta kontakt med förundersökningsledaren accepterat att skaffa undan en bilnyckel, ett parkeringskort och kläder samt att kontrollera ett bankkonto, utan att veta om kontot var känt för polisen eller ej. Mot A:s förnekande rörande väskan har myndigheten åberopat sin tolkning av den bevisprovokation som företogs genom att Z fick ringa upp A den 22 oktober 2007 och föra väskan på tal.

Ytterligare yttrande från advokaten
A har invänt att det inte varit tal om att ”skaffa undan” någon egendom utan att han varit Y behjälplig med kurativa, ekonomiska och sociala saker. Han har vidhållit att bankkontot varit känt för polisen genom att Y:s bankkort låg i hans plånbok. Vad gäller bevisprovokationen har han åberopat en utskrift av telefonsamtal och hävdat att det därav framgår hans förvåning över vad Z säger.

Ytterligare skriftväxling
Ytterligare skriftväxling har ägt rum i ärendet.

Advokat C har, efter att ha anmält sig som A:s ombud, begärt partsinsyn i ärendet, en redogörelse för vad som läggs A till last och uppgift om vilken bevisning som åberopas.

Advokat D, som utsetts att utföra den talan som föranleds av ärendet, har i skrivelse den 13 maj 2008 anfört bland annat följande. A, som är en erfaren brottmålsadvokat, måste redan vid mötet med Y på kvällen den 8 oktober 2007 ha insett att Y var underkastad restriktioner också som anhållen. Även i avsaknad av uttrycklig kännedom härom borde A försiktigtvis ha utgått från att restriktioner förelåg. Genom att utan tillstånd av förundersökningsledaren förmedla Y:s instruktioner enligt ovan har A missbrukat det så kallade enrumsprivilegiet. A:s åtgärder kunde ha medfört att utredningen av det brott Y var misstänkt för motverkades.

D har erinrat C om att disciplinnämnden inte är bunden av D:s gärningsbeskrivning.

Med anledning av D:s skrift har C i sin tur givit in en omfattande skrift i vilken han bestrider att A åsidosatt sina plikter som advokat.

Övrigt
A har kallats till personlig inställelse inför nämnden.

Muntlig förhandling
Advokat D har inställt sig vid sammanträdet.

A har inställt sig vid sammanträdet tillsammans med sitt ombud C.

A har bland annat uppgivit följande.

Han kände till att misstanken rörde grovt narkotikabrott och att det var fråga om 50–60 kilo narkotika som tagits in från Holland. Han ansåg att de faktiska omständigheterna var klara eftersom Y greps på bar gärning. Det enda som återstod var analysen av det vita pulvret och uppsåtsfrågan. Något beslut om restriktioner hade inte meddelats såvitt han kände till.

De åtgärder som Y bad om uppfattade han som brådskande och dessutom bedömde han dem som helt harmlösa. Bilar som står för länge parkerade på flygplatsparkeringar riskerar att ”slaktas” och det var därutöver viktigt att hyran kunde betalas i tid. Han har inte vid samtalet med Z nämnt något om en väska. Han övervägde situationen innan han tog kontakt med Z men bedömde att det inte kunde finnas någon koppling mellan åtgärderna och det brott Y var misstänkt för. Det har visat sig i efterhand att han hade rätt i sin bedömning.

Sammanfattningsvis gör A gällande att åtgärderna enbart varit av sådan kurativ natur som en offentlig försvarare har rätt att göra utan åklagarkontakt.

A har genom sin försvarare utförligt utvecklat sin syn på disciplinförfaranden inför samfundet ur ett europarättsligt och grundlagsrättsligt perspektiv.

Nämndens bedömning och beslut
Det är inte visat att A medverkat till att någon väska flyttades.

Genom att utan föregående kontakt med åklagaren medverka till att bilen skulle kunna flyttas har A – som inte hade någon möjlighet att överblicka om bilen och dess lokalisering kunde ha någon betydelse för utredningen – allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Huruvida åtgärden faktiskt har haft betydelse för utredningen gör i detta avseende ingen skillnad. Särskilda skäl att ålägga straffavgift föreligger.

På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och ålägger honom enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken att till Advokatsamfundet betala straffavgift med tjugofemtusen (25 000) kronor.

Vad som i övrigt har förekommit föranleder ingen åtgärd.

Skiljaktig mening
Ledamöterna Bo Ahlenius, Anders Engdahl och Olle Lindén var av skiljaktig mening enligt följande.
Det är inte visat att A medverkat till att någon väska flyttades.

Genom att utan föregående kontakt med åklagaren medverka till att bilen skulle kunna flyttas har A – som inte hade någon möjlighet att överblicka om bilen och dess lokalisering kunde ha någon betydelse för utredningen – allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Huruvida åtgärden faktiskt har haft betydelse för utredningen gör i detta avseende ingen skillnad.

På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Vad som i övrigt har förekommit föranleder ingen åtgärd.