search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Etik i advokatverksamhet

Etik bygger på moraliska grundprinciper, så kallade kärnvärden. Detsamma gäller advokaters yrkesetik.

Etiken förutsätter för sin legitimitet att dessa kärnvärden inte överges. Etiska regler är till skillnad från lagregler hela tiden under påverkan. Etik är närmast att likna vid ett förhållningssätt. Etiska regler är inte i första hand imperativ, utan mer av en handlingsnorm som uttryck för en moraluppfattning, för ett kärnvärde. De är inte absoluta eller uttömmande. Allt som inte är förbjudet är inte tillåtet. Disciplinnämndens huvuduppgift är därför att fastställa vad som är advokaters yrkesetik, inte att straffa.

Detta nummer av Advokaten har som tema advokatetik. Det är naturligt eftersom styrelsen i dagarna har skickat ut sitt förslag till nya vägledande regler om god advokatsed, vilket beskrivs närmare längre fram i denna tidning. Förslaget bygger i allt väsentligt på Etikkommitténs omfattande arbete. Några ändringar har vidtagits i skärpande riktning. Styrelsen har till exempel när det gäller regeln om intressekonflikter föreslagit en något mindre strikt skrivning. Den får dock närmast ses som en kodifiering av vad som gäller och tillämpas idag. Utformningen överensstämmer i huvudsak med det förslag som Etikkommittén skickade ut inför förra årets avdelningsmöten och som då mötte acceptans i kåren.

Styrelsen kunde dock inte enas huruvida en dispensmöjlighet skulle införas med möjlighet för en advokatbyrå att företräda flera budgivare vid så kallade controlled auctions. Styrelsen beslöt därför att tills vidare avstå från att besluta något i denna fråga och har i stället tillställt ledamöterna ett utkast till förslag hur en möjlig dispensregel skulle kunna se ut. Denna bygger i allt väsentligt på vad som tidigare presenterats. Dock har vissa förtydliganden och skärpningar gjorts. Vidare har regeln kommenterats relativt utförligt. Förslaget innebär att styrelsen behåller kontrollen och när som helst kan återkalla dispensen.

Att företräda flera budgivare vid en controlled auction, även om det sker via dispens, är från en principiell utgångspunkt oförenligt med advokatens lojalitetsplikt. Det tror jag alla är överens om, inklusive de advokater på de stora byråer som driver denna linje. Att en sådan möjlighet inte kan erbjudas enligt det nuvarande regelverket torde vara klart. Det var därför en självklar hållning som samfundet gav uttryck för i sitt tidigare vägledande uttalande från 2004. Det råder idag delade meningar i frågan om införandet av en dispensmöjlighet skulle innebära ett sådant avsteg från grundläggande kärnvärden, som skulle leda till att advokatetikens legitimitet riskeras. Till stöd för att införa en dispensmöjlighet brukar anföras att advokater i ett flertal andra länder, till exempel England och Tyskland, har möjlighet att representera flera budgivare, utan att detta negativt påverkat advokaternas anseende i dessa länder.

Möjligen måste vi försöka se på denna fråga i ett vidare perspektiv. Det har gjorts gällande att frågan fått för stora proportioner. Jag delar den uppfattningen.

Om man tittar i backspegeln kan jag dra mig till minnes den minst sagt intensiva debatt som utspelade sig i frågan om advokater skulle få bedriva verksamhet i aktiebolag. Motståndarna anförde då argument med åberopande av kärnvärden. Advokatens personliga ansvar mot klienten skulle aldrig kunna överges. Under många år fick advokaterna begära dispens för att driva verksamhet i aktiebolagsform. Sedermera togs även dispenskravet bort och advokatverksamhet kunde fritt bedrivas i aktiebolagsform. För något år sedan togs dessutom först det solidariska och därefter det personliga ansvaret i ABL helt bort för advokater. Det var en naturlig följd av de nya former som advokatbyråer drivs under och den snedvridning av konkurrensen i förhållande till andra konsulter som det personliga ansvaret innebar.

Advokatsamfundet har under lång tid medgivit dispens till advokater som adjungerat i domstol eller innehaft annan anställning som föreläsare på universitet och polishögskola. Dessa dispenser tar sikte på undantag från den kanske viktigaste kärnegenskapen, oberoendet. Tillstånden har, trots att de principiellt innebär avsteg från en etisk grundprincip, inte medfört att legitimiteten i systemet ifrågasatts eller urholkats. Tvärtom har detta förhållningssätt bidragit till att advokater har kunnat låta sina kunskaper komma studenter och poliser tillgodo, samt att öppna upp möjligheterna för advokater att erhålla ordinarie domartjänster. Detta har helt nyligen lett till en lagrådsremiss från regeringen innebärande att denna dispensmöjlighet också blir lagfäst.

En annan mycket engagerad debatt som fördes såväl internt, som gentemot lagstiftaren var när man införde allmänna advokatbyråer. Alla de närmast oöverstigliga faror som väntade kom på skam. De allmänna advokatbyråerna visade sig ju vara alldeles utmärkta institutioner, som tillhandahöll juridisk rådgivning av högsta kvalitet, såväl professionellt som advokatetiskt. Några av våra främsta advokater på humanjuridikens område kommer från dessa numera nedlagda advokatbyråer. En annan sak är att det fanns en rad andra tillkortakommanden i systemet.

Advokatsamfundet har sedan lång tid tillbaka meddelat dispenser från reglerna om närmare samarbeten och delägarskap med andra än svenska advokater. Ursprungligen var motståndet stort. Styrelsen medgav likväl tidigt dispens för svenska advokater att ingå partnerskap med den amerikanska advokatbyrån White & Case. Denna dispens har sedan följts av en lång rad andra samarbeten mellan svenska och utländska advokater främst inom EU, men också med advokater från många andra delar av världen, med de skillnader i regelverk som föreligger. Även om nationella regler skiljer sig åt är kärnvärdena desamma. Detta framgår mycket klart av såväl CCBE:s regelverk som IBA:s och UIA:s. Dessa utgår alla från oberoende, lojalitet, sekretess och skydd mot intressekonflikter.

I ljuset av detta kan det vara av intresse att nämna att det anglosachsiska systemet tillåter att två ”barristers” i samma ”chamber” företräder varandras motparter. Där krävs inga chinese walls eller andra informationsbarriärer. De delar på samma fax och reception. ”Barristers” kan likaså utan problem, såväl i efterhand som samtidigt, representera motparten i ett annat ärende. Det har att göra med den rättsliga tradition som systemet med ett delat yrke fört med sig och de olika roller en ”solicitor” och en ”barrister” har. En ”barrister” har en lojalitet och skyldighet också mot domstolen och rättsprocessen i sig. Han är en så kallad ”servant of the court”. Till följd härav anses en barrister vara höjd över allt tvivel. Konflikthanteringen skiljer sig därför betydligt från vad som gäller för solicitors i England och advokater utanför Common law-systemet. CCBE har därför uttryckligen i kommentaren till sitt regelverk medgivit en generell dispens för barristers att företräda flera (mot)parter i samma (!) ärende.

Arbetet med att ta fram nya regler, som i många stycken överensstämmer med dem som gäller idag, har varit lyckosamt. Betydande enighet i nästan alla frågor har förelegat såväl inom Etikkommittén som inom styrelsen. Detta visar två saker. För det första att de etiska grundvalarna för advokatverksamhet är desamma, oberoende av vilken inriktning eller storlek advokatbyrån har. För det andra visar det att styrelsens ledamöter tagit ansvar för Advokatsamfundets uppdrag som det formulerats i stadgarna; att verka för sammanhållning inom kåren, det vill säga att verka för upprätthållandet av ett enat samfund.

Sammanhållningen får emellertid inte upprätthållas på bekostnad av grundläggande kärnvärden eller med uppgivande av styrelsens kontroll och tillsyn. Detta sagt, utgör dock sammanhållningen och en gemensam yrkesidentitet själva grundvalen för att Advokatsamfundets oberoende och självreglering med legitimitet också internt kan vidmakthållas. Men sammanhållning bygger på engagemang och medverkan i samfundets aktiviteter, inte bara när det gäller att tillvarata eller motarbeta olika särintressen. Jag hyser förhoppningen att de argument som anförs får leva på sina egna meriter, oberoende av vem som är budbäraren och oberoende av hur budbäraren tidigare framburit och nu frambär sitt budskap. Jag medger att det kan vara svårt, mycket svårt. Men det är det som kallas ansvar mot yrket.

Advokater i Europa och övriga världen bör vårda sitt fria yrke. Det är satt under hot från internationella och nationella lagstiftare under åberopande av allt från terroristbekämpning, konsumentskydd till ökad konkurrens. I Danmark har utvecklingen gått därhän att danska advokatsamfundet från årsskiftet är en offentligrättslig institution med endast publika uppgifter. Det äger inte längre företräda advokaternas yrkesintressen, utan kan bara verka utifrån etik och tillsyn, samt lagstiftning, men utan att tillvarata advokaternas yrkesintressen. Det är enligt min mening inte en lyckosam utveckling. Ett enögt organ riskerar att distansera sig från de problem och den verklighet i vilken advokaterna verkar. Att vara hänvisad till en polis och åklagarroll gagnar inte advokatetikens utveckling och auktoritet inom kåren. Balans mellan olika intressen är det som skapar en bestående yrkesidentitet.

Anne Ramberg
Advokatsamfundets generalsekreterare

Annons
Annons