search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Gör mer för att stärka de trafikskadades ställning

Årligen skadas ett stort antal personer i trafiken. Många blir aldrig återställda med livslång medicinsk och ekonomisk invaliditet som följd. Härvid aktualiseras frågan om försäkringsersättning, bland annat från bilens trafikförsäkring. Många skadelidande får ingen ersättning alls eller upplever att de inte får korrekt ersättning från försäkringsbolaget. Härvid uppstår tvist mellan den skadade konsumenten och försäkringsbolaget. Tvisten kan, särskilt vad avser barn och ungdomar, avse livslång inkomstförlust och kan uppgå till många miljoner kronor för den skadade.

Styrkeförhållandena är mycket ojämlika. Försäkringsbranschen har närmast obegränsade resurser medan den skadade som inte längre kan arbeta på grund av skadan och dennes familj oftast lever på marginalen.

Enligt gällande lagstiftning skall vid domstolsprocess förlorande part betala vinnande parts rättegångskostnader, jämte egna rättegångskostnader. Den skadelidande riskerar i praktiken att skuldsätta sig upp till en halv miljon kronor enbart för att kunna få ”access to justice”, det vill säga få saken prövad i svensk domstol. Den skadade kan erhålla ekonomisk hjälp enbart genom rättsskyddsförsäkring vilken i dag hos de flesta bolag är begränsad till cirka 100 000 kronor. Alla konsumenter har dock inte en sådan försäkring och statlig rättshjälp utgår ej enligt gällande lagstiftning. I praktiken innebär detta att de flesta, ställda inför faktum, avstår från att tillvarata sin rätt.

Det ovan redovisade förhållandet att en redan utsatt och skadad person i praktiken riskerar ekonomisk ruin för sig och sin familj när han utnyttjar sin rätt till domstolsprövning är inte enbart stötande utan också som vi bedömer ett brott mot andan i Europakonventionen om mänskliga rättigheter, särskilt artikel 13. Därtill står det i strid mot intentionerna givna i Europarådets resolution 1975:7 (On compensation for physical injury or death) och 1978:8 (On legal aid and advice). Att detta förhållande kan få fortgå trots att lagstiftaren, liksom vi, har god insikt i problematiken är i högsta grad stötande, omoraliskt och inte värdigt ett rättssamhälle.

Viktigt att agera

För att uppnå en förändring av rådande situation är det av yttersta vikt att de som på något sätt är berörda av detta agerar och gör det konstruktivt. För oss advokater är det smärtsamt att bevittna hur illa människor behandlas. Vi är därför ytterst förvånade över den tystnad och brist på engagemang och handlingskraft som Advokatsamfundet uppvisar i denna fråga. Advokatsamfundet är sedan många år väl insatt i problematiken, har allt juridiskt kunnande, kontakter och ekonomiska resurser som behövs för att kraftfullt driva frågan. Hela idén med ett samfund är att utifrån en styrkeposition driva de frågor som en enskild advokat omöjligen själv med framgång kan göra. Vi saknar helt kännedom om hur Advokatsamfundet agerat, bortsett från de allmänna diskussioner och allmänna uttalanden från Advokatsamfundet som vi noterat. Någon löpande information i denna tidning ges ej. Det är helt enkelt tyst.

Mot bakgrund av ovanstående har vi på eget initiativ tillskrivit Justitie- och Finansdepartementet och givit dem detaljerade förslag om ändrad lagstiftning på området. Dessa är huvudsakligen följande. Rättegångsbalkens 18 kapitel ändras genom tillägg att i tvist mellan konsument och försäkringsgivare avseende personskada skall försäkringsgivaren bära sin rättegångskostnad. I övrigt gäller vad som framgår av 18 kap 1 §. Vidare ändras lagen om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring så att en rättsskyddsförsäkring alltid skall uppgå till minst 10 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

Dessa förändringar löser inte problemen med att skadelidande utan kunnigt ombud inte kan tillvarata sin rätt mot försäkringsgivaren under skaderegleringen. Det är dock vår bedömning att Sverige genom ovannämnda förändringar i gällande lagstiftning kommer att uppfylla Europakonventionens krav för hur staten skall respektera och behandla sina egna medborgare när det väl har blivit domstolstvist med försäkringsgivare. Försäkringsbranschen ges samtidigt ökade incitament att snabbt och korrekt utreda försäkringsanspråk och betala ut ersättning. Det ligger därefter i deras händer att hantera sitt åtagande enligt avtal. Skillnaden blir att en skadad som inte är nöjd faktiskt kan göra något åt det. Vi utgår från att Advokatsamfundet följer upp och driver detta förslag samt löpande i denna tidning redovisar sitt arbete.

Advokaterna Mats Bergh, Henrik Dellborg, Pontus Svinhufvud

Annons
Annons