search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Konkurs och företagsrekonstruktion – nya tider stundar

De svenska konkursförvaltarna och företagsrekonstruktörerna har fullt upp, även om det är långt från dramatiken under 1990-talets krisår. Nu står vi inför en ny lågkonjunktur. Dessutom är ny lagstiftning på området att vänta. Advokatkåren står inför nya utmaningar.

Företag i kris sysselsätter många svenska advokater, även om uppdragen inte alls är så många som under krisen i början av 1990-talet. Advokaten ska, som konkursförvaltare eller rekonstruktör, rädda det som räddas kan i bolaget. För det finns olika verktyg. Meningarna går isär om vilket instrument som är bäst; konkurs och försäljning eller företagsrekonstruktion. Vilken form man väljer påverkar situationen för såväl företagsledning och anställda som för advokaten själv.

I april i år tillsattes en utredning som ska se över konkurslagen och lagen om företagsrekonstruktion. Utredare är advokaten och folkpartistiske riksdagsledamoten Jan Ertsborn som själv agerat förvaltare i runt tusen konkurser.
– Vi känner att det finns ett behov av att man ska kunna rekonstruera företag på två olika sätt, antingen den juridiska personen genom rekonstruktion eller genom en konkurs där man säljer hela verksamheten. Det här är inte antingen eller, utan det ena sättet kan vara lämpligt för det ena företaget och vice versa, säger han om arbetet i utredningen.

Jan Ertsborns uppdrag går ut på att samordna konkurslagen och lagen om företagsrekonstruktion.
Lagen om företagsrekonstruktion trädde i kraft 1996. Målet var att skapa ett snabbt och effektivt förfarande, inriktat just på att rädda företaget.

Så har det enligt många inte blivit. I utredningsdirektiven till Jan Ertsborn beskrivs företagsrekonstruktion som tidsödande, dyrt och dåligt anpassat till småföretagens situation.

”Har varit för krångligt”

Lagmannen vid Gotlands tingsrätt, Mikael Mellqvist, som arbetat med insolvenslagstiftning på Justitiedepartementet och deltagit i flera utredningar på området, delar regeringens uppfattning.
– Den stora fördelen med företagsrekonstruktion borde vara att en verksamhet som går lite svajigt kan räddas och fortsätta inom samma företag. Man skulle kunna undvika det dyk som det innebär att gå i konkurs och det tempotapp som det innebär med en konkurs. Men det har inte fungerat så. Det har tagit för lång tid och det har varit krångligt och bökigt, man kommer in för sent, håller på några månader och sedan blir det konkurs i varje fall. Och då har den konkursen fått sämre förutsättningar att bli lyckosam, säger han.

Lagen om företagsrekonstruktion har också kritiserats för att rekonstruktörens mandat är otydligt. Till skillnad från en konkursförvaltare har rekonstruktören inte någon bestämmanderätt över företaget.
– Rekonstruktören saknar stöd i lagregler för att tala maktspråk, medan en konkursförvaltare har oerhörd makt och kan alltså genomdriva det han vill. Dagens lag om företagsrekonstruktioner är för vek, säger Mikael Mellqvist.

Konkurs som rekonstruktion 

Lagen om företagsrekonstruktion kan kanske ses som ett tecken på 1990-talets ökande intresse för företagande och företagens villkor. Medan konkursen först och främst är inriktad på att ta tillvara borgenärernas intressen syftar företagsrekonstruktionen mera till att rädda företaget intakt för ägare och samhället.
– Jag ser inte direkt att detta är motstående intressen. I båda fallen ska en rekonstruktion ske i främst borgenärernas intressen, men detta stämmer oftast väl överens med samhällets intressen. Däremot oftast inte med den tidigare ägarens intresse av att få behålla sitt företag, säger Jan Ertsborn.

I praktiken används rekonstruktionsförfarandet inte särskilt ofta. Man räknar med mellan etthundra och tvåhundra företagsrekonstruktioner om året, lyckade och misslyckade. Fortfarande är det betydligt vanligare att en verksamhet i kris återuppbyggs genom en konkurs.
– Det är en tämligen god rekonstruktionsform. Ett stålbad där man kan få ut en fungerande rörelse i andra ändan, säger advokat Hans Elliot om konkursen som medel att rädda företag på fallrepet. Hans Elliot har arbetat med konkurser i många år och bland annat skrivit Handbok i Konkursförvaltning.

Metoden går ut på att rörelsen eller delar av den säljs i samband med konkursen och drivs vidare i en ny juridisk person. Det är inte helt ovanligt att köparen är den gamle företagaren, som på detta vis kan fortsätta driva företaget.
Advokat Stefan Lindskog, tidigare ordförande i Advokatsamfundet med en bakgrund som förvaltare i ett antal stora konkurser, har inga höga tankar om lagen om företagsrekonstruktion. Han tycker att konkurs är överlägset som rekonstruktionsform.
– I en företagsrekonstruktion ska bolaget fortleva. Det tar sådan tid att få allt på plats, och under tiden hinner företaget ofta dö. I en konkurs säljer man bara ut hela verksamheten till ett nytt bolag. Över en natt flyger det igen, säger han.

Immateriella värden

Att bli skuldfri och flygfärdig igen över en natt låter förstås som en dröm. Men en baksida av konkursen, i synnerhet för tjänste- och kunskapsföretag, är att alla avtal upphör, och all kompetens riskerar att gå förlorad. Vad händer till exempel med IT-konsultföretaget som över en natt förlorar alla sina konsulter?
– Om det finns immateriella värden av den typen är kanske företagsrekonstruktionen att föredra, för då överlever den juridiska personen med vidhängande avtal. Det är en kostnadsbesparing att slippa inarbetningen av det. Det är så det är tänkt, säger Hans Elliot.

Advokat Guy Lofalk har specialiserat sig på företagsrekonstruktioner. Han betonar just värdet av att bevara kompetensen inom företaget.
– Utifrån ett samhällsperspektiv är ett företag mer än en sida i en balansräkning. Det är människor, kompetens. Sprids människorna är de inte lika mycket värda som de är tillsammans. Att skicka företag i konkurs är att ödelägga kompetens, konstaterar han.'

Också för borgenärernas skull är en rekonstruktion att föredra, när det är möjligt, säger Lofalk. Medan en konkurs i genomsnitt ger sex till sju procents utdelning till de oprioriterade borgenärerna, måste en rekonstruktion ge dem minst 25 procent tillbaka. En företagsrekonstruktion ger dessutom bättre förutsättningar att driva verksamheten vidare genom att borgenärerna får vara med och påverka i den fortsätta verksamheten.
– I rekonstruktion gör du upp med dina borgenärer. Om rekonstruktionen är sund går du ofta ur den med bättre relationer till dina leverantörer. Vid en konkurs stänger du av telefonen och åker ut på landet i 14 dagar, säger Guy Lofalk.

Konkurs är ett laddat ord. Det för tankarna till anställda som kastas ut i arbetslöshet och underleverantörer som förlorar sitt levebröd. Den moraliska laddningen i konkurser är ett problem, tycker advokat Stefan Lindskog.
– Det finns något av politisk inkorrekthet över konkurseriet. De som blir indragna i konkursen oavsett om det är anställda, företagare eller ägare tycker att det är skämmigt. Politiker associerar konkurs med ekononomisk brottslighet. När man vill rekonstruera ett företag och dra det snabba skalpellsnittet genom en konkurs möter man ett motstånd som beror på felaktiga föreställningar, säger han.

Utredaren Jan Ertsborn håller med om att det finns problematisk laddning i konkursinstitutet.
– I hela vårt arbete ligger en underton av att försöka vända resonemanget om att konkurs är fult. Vi har ett uppdrag i utredningen att lägga fram ett förslag om skuldavskrivning för företagare. Det är egentligen en nyhet i svensk lagstiftning. Bakgrunden till det är ett resonemang om att man ska få en andra chans, en chans att komma tillbaka, säger Ertsborn, som ändå tror att den negativa klangen i ordet konkurs är på väg att försvinna.

Förtur för banker

I arbetet för att underlätta företagsrekonstruktioner har också förmånsrättsordningen spelat en väsentlig roll. Förmånsrättslagen reglerar i vilken ordning olika borgenärer ska få betalt efter en konkurs. Fram till 2004 hade långivare med säkerhet i företagen, företagshypotek, en allmän förmånsrätt till hela konkursboet. De skulle alltså få ut sina fordringar före bland annat underleverantörer.

Genom en lagändring 2004 ville regeringen och riksdagen åstadkomma en ökad likabehandling av borgenärerna, samtidigt som pressen skulle ökas på bankerna att sköta utlåningen ansvarsfullt. Kreditgivarnas förmånsrätt inskränktes till 55 procent av konkursboet, efter att bland annat konkurskostnaderna betalts.

Advokat Stefan Lindskog var sakkunnig i utredningen om den nya förmånsrättsordningen. Han är nöjd med slutprodukten.
– Tekniskt sett blev den mycket bra. Regelverket är enklare och det underlättar företagsrekonstrukion. Det har likväl inte lett till fler företagsrekonstruktioner, och det beror på att konkursen är så överlägsen, säger han.

Men advokat Hans Elliot håller inte med om att resultatet blev lyckat. ”En snärjig förmånsrättslag som vi fått för våra synders skull” är hans omdöme.
– Leverantörerna och deras föreningar skrek som illrar på 80- och 90-talet och tyckte att det var förfärligt att de aldrig fick några pengar. Det var politiskt opportunt att ha dem på sin sida. Men det har inte blivit bättre för dem. Det är sällan de får någon utdelning, och får de någon så är det så lite att det bara irriterar, påpekar Elliot.

Svårt att få låna

När den nya förmånsrättsordningen sjösattes befarade företagarnas organisationer att det skulle bli dyrare och svårare att få låna pengar, i och med att bankernas risk ökade. Det finns också tecken på att det blivit så. Nu har företagsinteckningen (den nya motsvarigheten till företagshypotek) och förmånsrätten därför utretts igen. Under hösten överlämnade lagmannen Mikael Mellqvist sin utredning, En starkare företagsinteckning, till regeringen. I den föreslår han att företagsinteckningen höjs till 75 procent. Kreditgivarna ska alltså få förtur på en större del av konkursboet. Samtidigt vill Mellqvist avskaffa förmånsrätten för statens fordringar av utbetald lönegaranti. Staten får därmed ställa sig i kö tillsammans med andra oprioriterade borgenärer för att dela på det som blir kvar efter att bankerna fått sitt.

Mikael Mellqvist konstaterar att han levererat det han fått beställning på.
– Det har funnits ett politiskt tryck på att åstadkomma den här höjningen, säger han och fortsätter med att han försökt balansera detta mot andra intressen.

Hans Elliot tycker inte att den föreslagna höjningen av företagsinteckningen gör någon skillnad. Ännu mindre för borgenärerna att dela på, och dessutom mindre till det allmänna, lyder hans omdöme.
– Det enda förnuftiga är en återgång till hundra procent för företagsinteckningen, det skulle förenkla förfarandet betydligt. Det märkliga är att det inte tycks finnas någon debattlystnad vare sig bland konkursförvaltare eller kreditgivare. Jag hoppas att det kommer igång en debatt, säger Elliot.

Bra konkurslag

Så vad ska man göra med insolvensregleringen? Mikael Mellqvist tycker att det är viktigt att inte fastna i detaljer utan att se till målet.
– Oavsett om du har konkurs eller rekonstruktion så är målet detsamma: att tillgodose borgenärerna. I en rekonstruktion blir även gäldenären intressant part, det är ett medel. Man ska fortfarande tillgodose borgenärerna, men i ett annat tidsperspektiv. Kanske inte idag men om tre eller fem år, säger han.

Utgångspunkten för den samordnade lagstiftningen bör enligt Mikael Mellqvist vara konkurslagen.
– Kort och gott tycker jag att vi har en riktigt bra konkurslag. I nio fall av tio duger den utmärkt. Den sista tiondelen, där kan vi nog hitta på något bättre, men utan att förstöra för de 90 procent där det fungerar bra idag.

Hans Elliot vill framför allt rensa upp i de många kringlagarna som styr insolvensförfarandet, de som styr konkursarbetsrätten med lönegaranti.
– Insolvensförfarandet ska vara snabbt, billigt och förutsebart. Annars äter man upp värdet i konkursen på själva förfarandet istället för att borgenärerna får sina pengar, säger han.

Företagsakut

Insolvenshanteringen bör bli mer flexibel, mer av en verktygslåda att plocka ur, tycker Hans Elliot. Upplägget är mindre viktigt.
– Antingen har man tre lagar, om konkurs, företagsrekonstruktion och offentligt ackord, eller så har man det i en lag alltihop. Det är ingen helig ko, bara det fungerar. Det viktigaste är att man har valmöjligheten, att man kan välja antingen en eller flera delar. Man borde ha ett ackordsintrument som man kan använda antingen vid konkurs eller företagsrekonstruktion, eller helt självständigt, fastslår Hans Elliot.

Guy Lofalk är betydligt mer tveksam till att samordna lagen om företagsrekonstruktion med konkurslagen. Tekniskt och logistiskt kan det säkert gå bra, och visst verkar det effektivt. Men:
– På samma sätt är det ju logistiskt riktigt och rationellt att lägga akuten bredvid bårhuset. Problemet blir bara att man får svårt att få in folk på akuten då. Det fungerar på samma sätt med företagsakuten, säger han.

Enligt Lofalk visar internationella erfarenheter, bland annat från Tyskland där man försökt införa ett samlat insolvensförfarande, att det inte fungerar i praktiken. Ovilja att förknippas med det fortfarande skambelastade konkursbegreppet gör att företagarna väntar längre med att söka hjälp. Förutsättningarna för en rekonstruktion blir därmed sämre.

Lutar åt en lag

Enligt utredaren Jan Ertsborn lutar man just nu åt att samla ihop reglerna om konkurs och företagsrekonstruktion i en lag. Vad den ska heta är ännu inte klart.

Dessutom planerar utredningen för en sammankoppling av företagsrekonstruktion och konkurs.
– Om man misslyckas med en rekonstruktion måste följden bli att man går över i ett sedvanligt konkursförfarande, och i normalfallet ska samme förvaltare eller rekonstruktör fortsätta, säger han.

Mer flexibilitet och mindre utdragna förfaranden är viktiga mål för utredningen.
– Vi räknar med att man i inledningsskedet tar ställning till vilken väg man ska gå, men att man sedan med lätthet ska kunna växla spår, säger Jan Ertsborn.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson

  • FAKTA/Konkurs
    En ansökan om konkurs kan enligt konkurslagen göras av såväl gäldenär som borgenär. När tingsrätten fattar beslut om att sätta ett företag i konkurs förlorar företagaren makten över företaget. Den utövas i stället av en konkursförvaltare, vanligen an advokat, som tingsrätten utser. Konkursförvaltaren ska avveckla företaget på det sätt som bäst gagnar borgenärernas intressen.
    Konkursförvaltarens arvode och kostnader tas i första hand ur konkursboet men garanteras av staten om tillgångarna inte räcker till det. Tillsynsmyndigheten för konkurser, som är en del av Kronofogdemyndigheten, utövar tillsyn över konkursförvaltare.
    När konkursen är klar fördelas tillgångarna i konkursboet efter en speciell ordning, som regleras i förmånsrättslagen.

 

  • FAKTA/Utredningen om ett samordnat insolvensförfarande
    Advokaten och riksdagsmannen Jan Ertsborn utreder på regeringens uppdrag hur insolvenslagstiftningen kan förbättras och samordnas. Enligt direktivet ska Ertsborn i första hand försöka arbeta in reglerna om rekonstruktion i konkurslagen, och i andra hand presentera en ny samlad insolvenslagstiftning.
    Enligt regeringen behöver insolvenslagstiftningen förbättras särskilt för små och medelstora företag. Företagsrekonstruktion anses idag vara för tidsödande och dyrt och inte anpassat till betalningssvårigheter i småföretag. I direktivet pekar man också på problemet att rekonstruktion kan användas för att undvika konkurs alltför länge, så att alla tillgångar i företaget föröds.
    Målet är att åstadkomma en lag som framför allt tillvaratar borgenärernas intressen. Den ska fungera för alla typer av gäldenärer och vara flexibel. Små och medelstora företag ska ges möjlighet till ackord eller rekonstruktion. Ekonomisk brottslighet ska motverkas.
    Jan Ertsborn ska redovisa sitt uppdrag senast den 15 september 2008.
    Dir. 2007:29
Annons
Annons