search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende 17

Advokat har inte tillräckligt tydligt informerat sin klient om att hon förbehållit sig rätten att debitera klienten utöver försäkringsbolagets ersättning. Erinran tilldelad.

Bakgrund
A har handlagt två ärenden för X:s räkning. Båda har samband med dödsboet efter X:s mor. Det första ärendet gällde bland annat den ekonomiska redovisning som X skulle göra med anledning av att han under sin mors sista levnadsår åtog sig att sköta hennes ekonomiska transaktioner. Det andra ärendet gällde i första hand förskott på arv och frågan om laglottskränkning. I det andra ärendet beviljades X rättsskydd genom sitt försäkringsbolag.

Anmälan
X har i en skrivelse som kom in till Advokatsamfundet den 1 november 2006 anmält A och i huvudsak anfört följande. Han har kontaktat A för konsultation i en konflikt rörande arv. Sedan boutredningen blivit klar skickade A - vid årsskiftet 2005/2006 – en faktura för sitt arbete dittills. Fakturan tog vare sig upp timarvode eller nedlagd tid, utan endast beloppet 37 500 kronor.

Senare uppkom en ny tvistefråga som kunde aktivera hans hemförsäkringsskydd. A:s advokatbyrå menade att försäkringen borde täcka 75 procent av byråns kostnader, medan han skulle stå för resterande 25 procent. Han ville själv ta upp frågan med försäkringsbolaget, men advokatbyrån genmälde att den i alla fall skulle bli kontaktad och att det därför var bäst att de tog hand om det från början. Han accepterade detta efter viss tvekan.

Försäkringsbolaget bekräftade senare fördelningen av kostnaden och att ärendet var ett rättsskyddsfall. Men trots att skriftväxlingen passerade advokatbyrån så informerades han inte om att försäkringsbolaget och A tillämpade olika timtaxor. Följden blev att han skulle betala 40 procent av fakturan i stället för 25 procent. Advokatbyrån var mycket envis med sin önskan att hålla i kontakterna med försäkringsbolaget. Advokatbyrån informerade inte om följderna ens efter bekräftelsen från försäkringsbolaget. Hade han fått ett korrekt besked om kostnaderna hade han troligen inte fortsatt konsultationen.

A har misslett honom i kostnadsfrågan. Han anser inte att han ska behöva betala mer än det som försäkringsbolaget accepterat som underlag, enligt Domstolsverkets timtaxa.

Advokatens yttrande
A har i ett yttrande som kom in till Advokatsamfundet den 20 november 2006 tillbakavisat kritiken och i huvudsak anfört följande. Vid det första ärendets start – där X inte var beviljad rättsskydd – informerades han om att hennes timtaxa var 1 500 kronor. Han accepterade arvodesnivån. Att hon har informerat honom om timtaxan har A bekräftat till henne i ett e-brev den 1 november 2006. I e-brevet framför X: ”Eftersom jag letat fram en tidig anteckning om arvodesnivån 1 500 kronor har jag idag betalat resterande belopp upp till 25 procent av den av IF godkända fakturadelen”. Det torde således inte råda någon tvekan om att hon informerat X om hennes timtaxa och att han godkänt den.

När frågan om rättsskydd aktualiserades föreslogs att advokatfirman skulle göra ansökan, mot bakgrund av att det brukar vara effektivast då advokaten i allmänhet kan klargöra tvistefrågan på ett sätt som gör att försäkringsbolaget beviljar rättsskydd. Hon tillbakavisar på det bestämdaste att det skulle vara särskilt angeläget för advokatbyrån att hålla i ansökan av något annat skäl. Hon har heller inte uppfattat att X själv var angelägen att handha ansökningen. Han hade i så fall självfallet fått göra detta.

X har fått full information om vilka villkor som gällde för försäkringen genom att han erhållit kopia av beskedet avseende rättsskydd och således varit fullt informerad om vad försäkringen täcker och vilken del han ska svara för.
Totalt har i rättsskyddsärendet fakturerats 40 000 kronor. Hon har vid granskning av uppdragskortet konstaterat att den sammanlagda tiden som har redovisats i ärendet är 25,58 timmar. Detta skulle om hon var bunden av sina noteringar inneburit ett sammanlagt fakturabelopp om 38 370 kronor, i stället för 40 000 kronor. Det torde inte kunna angripas att hon betingat sig ett arvode för cirka en timma som inte finns direkt angiven på uppdragskortet. Det görs gällande att det finns grund för det fakturerade beloppet 40 000 kronor. Det totala beloppet som försäkringsbolaget enligt sina villkor erlägger är 80 procent av 32 895 kronor, det vill säga den redovisade tiden 25,58 timmar. Resterande belopp skall således erläggas av X.

Sammanfattningsvis görs gällande att X har fått tillräcklig information för att kunna bedöma sin del av det kommande arvodet. Detta särskilt mot bakgrund av att ärendet i sig handlat om ekonomiska frågeställningar där det framkommit att X får anses vara tämligen kunnig på det ekonomiska området.

Genmäle från anmälaren
X har i en senare skrivelse genmält bland annat följande. Även efter det att försäkringsbolaget bekräftat sitt beslut om rättsskydd upprepade A sina försäkringar om att hans nettoavgift bara skulle bli 25 procent av det totala arvodet. A hänvisar till ett e-brev och menar därmed att han varit fullt medveten om att hennes timarvode varit 1 500 kronor. Frågan är emellertid varför e-brevet alls behövt skickas, och dessutom ett helt år efter den första kontakten. Orsaken är att advokatfirman efter denna första kontakt konsekvent har undvikit all information om arvodesnivån. Varken den första räkningen vid årsskiftet 2005/2006, eller den slutliga vid hösten 2006 innehåller några uppgifter om timarvodets nivå. Han har av advokatbyrån konsekvent felinformerats om sin nettoandel av fakturan.

Nämndens bedömning och beslut
Av utredningen framgår att A inte tillräckligt tydligt informerat X om att hon förbehållit sig rätten att debitera honom utöver försäkringsbolagets ersättning. Härigenom har hon åsidosatt sina plikter som advokat.

På grund härav tilldelar nämnden A erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.

Annons
Annons