search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Domstolarnas roll – en vattendelare för partierna

Kompromissvilja och enighet har präglat svensk författningspolitik. Men det finns en fråga där partierna tydligt skiljer sig åt. Det handlar om domstolarnas roll i förhållande till lagstiftaren.

Stora delar av regeringsformen är politiskt okontroversiella. Dessutom har Sverige en lång tradition av samarbete och politisk enighet på författningsområdet.
– Det finns många skillnader i mindre frågor men inte så stora meningsmotsättningar i det stora hela. Som Björn von Sydow har visat blir alla partier lätt påverkade av sin aktuella parlamentariska roll – regering eller opposition – men vid det här laget börjar alla politiker få erfarenheter av de olika positionerna i systemet. Därför tror jag att det finns goda förutsättningar att nå enighet, säger statsvetaren Daniel Tarschys om partipolitiken kring regeringsformen.

Än tycks också arbetet i utredningen bedrivas i god, svensk anda.
– Stämningen är väldigt god, rent arbetsmässigt. Det är klart att vi vet att vi har olika uppfattningar i en del frågor. Men vi är inte riktigt i skarpt läge än, säger Mats Einarsson, vänsterpartiets representant i Grundlagsutredningen.

Att använda RF

Enigheten till trots kan man tydligt ana lite olika synsätt på regeringsformen bland politikerna. Socialdemokraten Göran Magnusson beskriver regeringsformen som ett i stort sett fungerande regelverk för samhället. Den är, enligt hans uppfattning, framför allt ett dokument riktat till lagstiftare och myndigheter, en påminnelse om den mer långsiktiga folkviljan.
– Jag vet inte om enskilda står sig starkare i andra länder för att de kan åberopa konstitutionen i domstol, jag har ingen empiri om detta, men jag tvivlar, säger han, och påpekar att statens åtaganden gentemot enskilda i Sverige regleras i vanliga lagar.

Moderaten Henrik von Sydow är däremot en varm förespråkare för en användbar RF.
– Regeringsformen behöver bli mindre av politisk retorik och mer av juridisk realitet. Det är det rättighetsskydd som vi äger själva, det definierar vårt medborgarskap och de lika rättigheterna för alla svenskar. Ska vår grundlag bli en symbol för vår demokrati måste den också bli ett verktyg för den enskilde, säger han.

Normprövning

Men den riktiga tvistefrågan i författningsfrågorna är normprövning. Hur, och i vilken utsträckning, ska domstolar kunna åsidosätta politiskt fattade beslut för att de strider mot grundlagen? De borgerliga partierna, i synnerhet mittenpartierna, har redan tidigare förespråkat en svensk författningsdomstol för att sköta normprövningen. Göran Magnusson står för den traditionella vänsterlinjen, och säger bestämt nej till en författningsdomstol. Han får stöd av vänsterpartisten Mats Einarsson.
– Jag är motståndare till en modell med författningsdomstol. Det handlar om en ovilja att lägga politisk makt någon annanstans än hos folkvalda, säger han.

Normprövningsinstitutet måste stärkas, menar i stället moderaten Henrik von Sydow. Men om det ska ske i form av en författningsdomstol, en särskild kammare i riksdagen eller som idag i alla domstolar har han inte tagit ställning till. Det finns en viktigare faktor för att få en stark normprövning, enligt von Sydow: att ta bort det så kallade uppenbarhetsrekvisitet.*
– Om uppenbarhetsrekvisitet avskaffas blir det lättare att hävda regeringsformens fri- och rättigheter i domstol.

Tydliggöra oberoendet

Även i fråga om hur domstolarna ska behandlas i regeringsformen råder delade meningar. Socialdemokraten Göran Magnusson tycker att dagens ordning, där domstolar och förvaltningsmyndigheter delar på ett kapitel, är bra. Det speglar vår verklighet med självständiga myndigheter som i mångt och mycket fattar sina beslut på samma sätt som domstolarna, anser han.

Men för Henrik von Sydow är det en symbolfråga att ge domstolarna ett eget kapitel.
– Att domstolarna är självständiga är det ingen som ifrågasätter, men det är viktigt att synliggöra detta. Rättvisa ska inte bara skipas, det är också viktigt att den ska synas göra det. För rättsstatens och ytterst demokratins legitimitet, säger han.

Där får han också stöd av vänsterpartisten Mats Einarsson. Mycket talar för att man ska dela upp det elfte kapitlet, inte för att domstolarnas oberoende är hotat, men just för att göra det tydligt, tycker han.

Om ett år ska utredningen lämna sitt förslag till reviderad regeringsform. Kan partierna enas?
– Vi har ju en långvarig tradition av enighet i dessa frågor, och det uppfattar jag gäller också i den här utredningen. Jag hoppas att man strävar efter bred enighet, säger Göran Magnusson.

Och enighet är förmodligen nödvändig. En ändring av regeringsformen kan knappast göras utan att alla de stora partierna, inklusive socialdemokraterna, är med på tåget. Det ska garantera att ändringen överhuvudtaget går att genomföra, även om det blir en ny majoritet efter nästa riksdagsval. Grundlagsändringar måste ju godkännas av två riksdagar med ett val emellan.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson

*Uppenbarhetsrekvisitet finns i RF 11:14, där domstolarnas normprövning regleras. Rekvisitet innebär att domstolar och myndigheter får åsidosätta av riksdagen stiftade lagar och regeringens förordningar enbart om de uppenbart står i strid med grundlagen eller annan överordnad författning.

Annons
Annons
Annons