search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Demokrati är bästa försvaret mot terrorism

Gästkrönikören Jan Guillou skriver om terrorismbekämpning.

”Eftersom denna nya typ av förbrytare är så särskilt farliga och hänsynslösa räcker inte vårt vanliga rättssystem till. Vi har alltså att göra med ett crimen exceptum, en undantagsbrottslighet som bara kan bekämpas med undantagslagar. Eftersom dessa förbrytare dessutom vill förgöra hela vårt samhällssystem så borde de inte heller kunna få fördelar av vårt rättssystem. Vi måste alltså på allvar överväga att införa tortyr som tvångsmedel och tillåta anonyma angiverier eller jäviga vittnesmål eller till och med frihetsberövande utan bevis.”

Känns resonemanget bekant? Naturligtvis, eftersom det ser ut som en något förkortad beskrivning av den juridiska diskussionen i västvärlden efter 11 september. Men vad jag beskrev var i själva verket de slutsatser som Europas ledande juridiska expertis enades om under 1600-talet. Det gällde alltså häxeriet. De uppenbara parallellerna borde stämma till eftertanke.

Häxjakten ledde bokstavligen åt helvete. Frågan är om vi 400 år senare är på väg mot liknande fatala misstag. Risken förefaller åtminstone mig uppenbar.

Vårt svenska krig mot terrorismen löper på väl inom alla frontavsnitt. Medierna hotar oss ständigt med terrorister i när och fjärran. Den nya yrkesgruppen ”terroristexperter” demonstrerar förunderliga sakkunskaper och politikerna inte bara hotar oss utan utlovar, självklart, krafttag. Vår säkerhetspolis har fått anslagen fördubblade sen kalla kriget och har större antal betalda eller utpressade angivare än någonsin i vår historia. Maskineriet börjar se väloljat ut, vår beredskap är god. Det enda vi saknar för närvarande är terrorister. Men får vi bara jobba på såhär ett tag så ordnar sig den saken också.

Vi har numera två sorters terroristlagar. De äldre lagarna från 1970-talet riktas bara mot utländska medborgare och används i de fall då den förmodade terroristen är oskyldig. Om den utländske medborgaren är skyldig finns nämligen inga som helst hinder att döma honom i en vanlig process, det sker dagligen. Denna lagstiftning används bara om bevis saknas eller bevisen är ”hemliga” och i hemlig process med hemliga bevis kan den misstänkte inte slinka undan. Så har vi mer moderna terroristlagar, antagna av riksdagen i april 2003. Där listas 19 olika våldsbrott, från mord till skadegörelse, brott som alltså kan begås såväl med terroristiska som privata motiv. I det förra fallet skall de givetvis straffas mycket hårdare. Exempelvis ger civil skadegörelse dagsböter och terroristisk skadegörelse minimum två års fängelse.

En sådan lagstiftning kommer obönhörligen att politisera processen. Heter skadegöraren Muhammed? Ber han till Gud flera gånger om dagen? Anser han att Irak är ockuperat eller befriat?

Sådana lagar exkluderar snart en icke obetydlig del av vår befolkning, ungefär 400 000 människor, från den rättsliga gemenskapen. Vi får ett dubbelsystem där vita behandlas på ett sätt och Muhammed på ett annat.

Och motivet för att avskaffa likhet inför lagen är fortfarande blott och bart resonemang om crimen exceptum.

Men vad vill ni göra i stället? utropar politikerna, alla överens (samtidigt som de antyder att den som kritiserar är mjuk mot terrorismen).

Svaret är enkelt. Vi skall inte göra något särskilt. Alla brott som terrorister kan tänkas begå fanns förtecknade redan i den romerska lagen. Det har alltid varit förbjudet att vara terrorist.

Sant är att denna nya typ av politiskt motiverade förbrytare finns också i verkligheten (även om de till 90 procent bara finns i mediernas hotbilder). De kan ställa till åtskillig skada, rentav tillfoga oss förluster i människoliv, även om trafiken är farligare. Men en sak kan aldrig så illistiga terrorister inte. De kan inte rubba vårt starkaste försvar, vår demokrati. Det kan bara vi själva.

Försvaret mot terrorismen av idag kan bedrivas på två sätt. Genom vår utrikespolitik och genom att bibehålla vårt demokratiska rättssystem. Alla som heter Muhammed i Sverige skall kunna vara förvissade om att här kompromissar vi inte om den heliga principen likhet inför lagen. I vårt land döms ingen Muhammed annorlunda än Kalle Karlsson.

I Storbritannien har man gått motsatt väg. Det har också framkallat en inhemsk terrorism till allmän och hycklande förvåning.
Man behöver alltså inte bekämpa de diskriminatoriska terroristlagarna enbart därför att de är oaptitliga i rättsfilosofisk och rättshistorisk mening. Man kan göra det enklare för sig genom att påpeka att sådana lagar bara kan bli kontraproduktiva. Demokratin kan inte försvaras genom att försvagas.

Jan Guillou
Journalist & författare, aktuell med boken Fienden inom oss

Annons
Annons
Annons