search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Tryckfriheten värd sitt pris

Under våren och sommaren har lagts fram ett flertal förslag som berör yttrande- och tryckfriheten, informationsfriheten, förbudet mot censur och – nu senast på folkpartiets stämma – offentlighetsprincipen. Samtidigt har den senaste tidens diskussion om Mohammed som rondellhund i huvudsak berört samma frågor. Religiösa grupper och utländska ambassadörer har också presenterat mer eller mindre fantasifulla förslag till regeländringar på dessa områden.

Tidigare i år kom Integritetsskyddskommittén med sitt betänkande. Detta bekräftade vad  vi från samfundets sida framfört i flera remissyttranden under senare år. Ett genomgående tema  i dessa har varit att integritetsskyddsaspekterna inte beaktats tillräckligt särskilt i samband med införande av nya tvångsmedel och annan lagstiftning i kölvattnet efter den 11 september. Flera är exemplen på lagändringar som inte bara drabbar vår integritet utan fastmer vår yttrande- och religionsfrihet. Regeringens numera bordlagda förslag om att låta Försvarets Radioanstalt, FRA, avlyssna alla samtal som passerar Sveriges gräns är ett exempel på hur individens åsikts- och meddelarfrihet allvarligt hotas. Inom kort kommer datalagringsdirektivet att implementeras. Direktivet innebär att alla kontakter vi haft via telefon, fax eller sms kommer att registreras och sparas trots att det inte föreligger misstanke om något brott. Alla digitala kontakter kommer att kunna spåras. Kanske kommer det också att dokumenteras var vi har uppehållit oss under dygnets olika timmar. Att detta innebär ett betydande integritetsintrång från det allmännas sida är uppenbart.

Men, hur hanterar vi då alla de dagliga integritetsintrång som äger rum på andra områden. Jag tänker i första hand på de integritetskränkningar som görs av medierna.  Vår offentlighetsprincip och vårt unika skydd för tryckfrihet och yttrandefrihet medför förstås att ”missbruk” också förekommer. Detta gäller kanske särskilt efter att alla digitala medier år 2001 kom att omfattas av tryckfrihetsförordningen. Omotiverad förföljelse av enskilda förekommer i ökad utsträckning på bloggar och i nättidningar. Konsekvenserna för den enskilde är ofta förödande. Jakten, också i tryckt press, på Lars Danielsson eller Maria Borelius saknade enligt min mening rimliga proportioner. Sajter som ratsit.se drar nytta av människors obegränsade nyfikenhet och bedriver ekonomiskt lönsam verksamhet i hägnet av tryckfrihetsförordningen. Att ge grundlagsskydd för kreditupplysningar på nätet var givetvis inte avsikten. Lika litet som att läckande poliser som säljer sekretessbelagd information till medier skulle komma att åtnjuta förmånen av grundlagsskydd. Eller den i och för sig mycket ändamålsenliga sajten hitta.se, där man inte bara kan hitta adress och telefonnummer, utan också bild på bostaden med mera. Allt detta kan missbrukas. Och så görs också.

I detta sammanhang finns anledning att särskilt kommentera justitierådet Göran Regners utredning ”Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten”. Göran Regner var en av våra främsta experter, om inte den främste, på konstitutionella frågor. Hans betänkande tar upp den övergripande frågan om det finns anledning att behålla eller överge vårt nuvarande tryck- och yttrandefrihetsrättsliga system. De problem med vårt, i ett internationellt perspektiv, unika tryck- och yttrandefrihetsrättsliga system som belyses i betänkandet, är reella och i vissa avseenden allvarliga. Detta sagt kan konstateras att det nuvarande systemet i sina huvuddrag –  det vill säga ett mediaberoende detaljerat grundlagsskydd som utgår från de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga principerna – bör bibehållas. Att överge detta hävdvunna system skulle innebära en försvagning av yttrandefriheten och en form av ”juridisk kapitalförstöring” som inte kan motiveras av de vinster som skulle uppnås. Detta, tror jag mig våga påstå, var också Göran Regners åsikt.

I Tyskland har polis och åklagare inlett förundersökning mot ett stort antal journalister för att de tagit befattning med hemliga uppgifter rörande USA:s olagliga kidnappningar av misstänkta terrorister. Journalisterna riskerar nu åtal eftersom de citerat en hemlig källa. Meddelarskyddet, som i Sverige är en grundval för hela vår tryckfrihet, finns inte i Tyskland. Inte heller efterforskningsförbudet finns där. Den tyska författningsdomstolen har dock uttalat att publiceringen i sig inte får föranleda jakt på tyska journalister. Avsikten med förundersökningen kan därför misstänkas vara att genom utpressning förmå journalisterna att avslöja sina läckor. Att efterforska läckor är nämligen tillåtet.

Priset för vår tryck- och yttrandefrihet kan ibland uppfattas som alltför högt. Vissa åsikter och beteenden uppfattas med rätta  som oacceptabla och stundom avskyvärda. Men också dessa inslag kan vara nödvändiga att skydda i syfte att vidmakthålla de grundläggande friheterna.

Nyligen föreslog regeringen inskränkningar i rätten för intagna att ta del av viss litteratur och vissa tidskrifter. Syftet uppges vara att förhindra att interner som genomgår behandling efter att ha dömts för ett sexualbrott skall kunna läsa porrtidningar. Detta påstås störa behandlingen och kunna leda till att denna inte blir framgångsrik. Förslaget är dock inte begränsat till pornografiska tidskrifter och interner dömda för sexualbrott. Det omfattar all litteratur och alla tidskrifter. Det är en inskränkning som ger kriminalvårdens personal rätt att  förbjuda interner att ta del av tidningar och litteratur under föregivande av vårdhänsyn. Man torde kunna räkna med att litterära bedömningar rutinmässigt kommer att ske i ett stort antal fall och att dessa lika rutinmässigt kommer att utföras av personal långt ner i vårdhierarkien. Man frågar sig hur en fängelsevakt skall kunna avgöra vad som är bäst förenligt med föregivet vårdbehov och hur de nödvändiga avgränsningarna skall ske. Kommer hela avdelningar  att träffas därför att någon på avdelningen dömts för visst brott och en vakt inte gillar den litteratur som förekommer på avdelningen? Innebär förslaget att en tjuv inte skall få läsa litteratur som innehåller beskrivningar om inbrott, till exempel kriminalromaner? Och vilka skönlitterära klassiker kommer att bli förbjudna därför att de av anstaltspersonalen anses innehålla alltför vågade inslag? Nästa steg är kanske att tv-sändningar censureras eller att vissa radikala politiska, religiösa tidskrifter och böcker censureras.

Advokatsamfundet och lagrådet avgav skarp kritik mot ursprungsförslaget, eftersom det torde strida mot våra grundläggande demokratiska rättigheter. Att censurera och bränna böcker och annat tryckt material i den förment goda sakens intresse har sällan visat sig klokt.

För en kort tid sedan presenterades en utredning enligt vilken det skall det vara förbjudet att titta på barnpornografi. Det är mycket lätt att dela utredarens analys av skyddsbehovet. Det unika med barnpornografi är ju att den bara kan tillkomma genom brott, genom övergrepp på barn. Riksåklagaren lade nyligen fram ett förslag om hur man ska komma åt ”Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften”, så kallad grooming. 

Det är angeläget att brottsförebyggande åtgärder vidtas för att komma till rätta med barns utsatta situation i förhållande till vuxna på Internet och genom andra medier. Förslaget innebär dock att ett agerande som inte i sig nödvändigtvis kommer att orsaka skada kriminaliseras. Utgångspunkten är syftet med kontakten. Det måste vara näst intill omöjligt att utifrån den vuxnes agerande göra en bedömning av dennes avsikter. Endast en brottslig avsikt eller tanke kan heller aldrig bli föremål för bestraffning. Det skulle vara helt främmande för svensk rättsordning och skulle dessutom vara omöjligt att leda i bevis.

Regeringsformen saknar som bekant ett allmänt integritetsskydd. Det finns ett behov av att förändra regleringen om fri- och rättigheter samt domstolarnas roll för att få skydd för dessa. En bestämmelse som ger ett mer övergripande integritetsskydd bör i likhet med vad som finns utomlands införas. Förslaget från Integritetsskyddskommittén att inrätta någon form av råd eller nämnd med uppgift att övergripande följa lagstiftning som berör den personliga integriteten har välkomnats. Det är viktigt att kommitténs synpunkter och analyser beaktas av regeringen i det framtida lagstiftningsarbetet. Det är nämligen särskilt allvarligt när det är staten som ingriper i medborgarnas integritet. Därför ska det finnas ett effektivt skydd mot statens maktutövning. Detta åstadkoms bland annat genom en grundlagsfäst yttrande- och tryckfrihet. Denna frihet kan självfallet missbrukas. Grundlagsskyddet kan dock leda till att mindre önskvärda beteenden inte kan förbjudas eller beivras. Men det är priset vi får betala för att leva i ett demokratiskt och öppet samhälle. Missbruk av tryckfriheten av oseriösa publicister bör i första hand mötas med höga skadestånd, inte utökad kriminalisering eller begränsningar av offentlighetsprincipen.

Anne Ramberg
Advokatsamfundets generalsekreterare

Annons
Annons