search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Nya aktörer förändrar rollerna på byrån

Förbi är den tid då en advokatbyrå bestod av delägare, biträdande jurister och sekreterare ordnade i en prydlig hierarki. Dagens stora byråer sysselsätter en hel rad yrkeskategorier, ekonomer, IT-experter, personalvetare och informatörer. Krav på effektivitet i verksamheten och ökad konkurrens driver på utvecklingen mot professionalism och specialisering. Men vilken roll ska de nya specialisterna på byrån ha? Och ska de verkligen vara med och bestämma? Tidskriften Advokaten har talat med de fem största advokatbyråerna i Sverige.

– Duktiga jurister är en bristvara. Då ska så mycket som möjligt av det andra arbetet göras av andra, så att juristerna kan ägna sig åt att förhandla. Sådant de är bra på, säger Jörgen Durban, managing partner på Linklaters.

Han är övertygad om att inslaget av andra yrkesgrupper än advokater och jurister kommer att öka på byråerna.

Utvecklingen har gått fort. För femton år sedan fanns enstaka ekonomichefer på de stora affärsbyråerna vid sidan av advokater, biträdande jurister, sekreterare och eventuellt en bibliotekarie. Idag kan de fem största advokatbyråerna räkna upp anställda som är kontorschefer, marknadschefer, informationsansvariga, IT-chefer, HR-chefer och KM-jurister. Bland de senaste tillskotten finns en ”risk manager” på Mannheimer Swartling med uppgift att ta ett helhetsgrepp på byråns försäkringar och riskhantering.

Ökad effektivitet

Drivkraften till de framväxande specialistfunktionerna är ökad konkurrens och allt tydligare krav från klienterna på att snabbt leverera bra tjänster.

– Klienterna har svårt att avgöra om vår produkt är mer högtstående än en annan -byrås, men de märker att vi kan leverera något som ser bra ut på kort tid. Det är ett resultat av de här funktionerna. De har betytt oerhört mycket, säger Stefan Brocker, exekutiv delägare på Mannheimer Swartling.

En grupp av specialister som snabbt fått en stor betydelse är KM-juristerna, där förkortningen står för ”knowledge management”. KM-juristerna, eller ”know how-jurister” som de kallas på några byråer, ägnar sig åt att skapa och introducera -mallar och referensmaterial åt juristerna, just för att byrån snabbt ska kunna producera det klienten behöver och presentera det i en enhetlig form.

Ännu finns ingen speciell utbildning, utan KM-juristerna skolas internt inom byråerna. Men nu börjar man också aktivt rekrytera KM-jurister från andra byråer.

– Det finns en efterfrågan på riktigt duktiga KM-chefer, särskilt de som har några års erfarenhet. De är en bristvara och har goda anställningsvillkor, säger Anders -Nilsson, verkställande delägare på Lindahl.

Ett annat område där den hårdnande konkurrensen driver fram nya specialistfunktioner är marknadsföring. På de stora byråerna finns idag marknadschefer, som följer marknaden och planerar byråns marknadsföring.

– Om vi flyttar tio år bakåt var det här jungfrulig mark. Då marknadsförde vi oss knappt alls genom annonsering och liknande, det ansågs närmast fult att göra det. Sedan började vi lite försiktigt, och då skötte vi advokater det själva med lite hjälp utifrån. Utvecklingen har sedan gått snabbt och idag krävs en annan kompetens för att hantera marknadsföring och kommunikation på ett professionellt sätt, säger Anders Nilsson.

Personalfrågorna allt större

På stora advokatbyråer blir personalfrågorna allt mer komplexa. Det gäller att rekrytera och sedan behålla duktiga jurister och annan personal. På många av de stora byråerna finns därför särskilda HR-avdelningar (”human resource”), med ansvar för rekrytering och personalfrågor.

– Vi satsar mycket på vår HR-avdelning. Jag tror att den är en av, eller kanske den främsta anledningen, till att vi av företaget Universum utsetts till branschens bästa arbetsgivare, säger Stefan Brocker på Mannheimer Swartling.

Håkan Fohlin är managing partner på Setterwalls, en annan byrå med mycket gott arbetsplatsrenommé. Han konstaterar att byrån nu nått en sådan storlek att man måste fundera på en HR- eller personalchef. Men han ser det samtidigt som en stor fördel att delägarna även i fortsättningen är direkt engagerade i rekryteringen av nya jurister.

Avlasta delägarna

På flera byråer satsar man medvetet på att avlasta delägarna och övriga jurister genom att ge vissa enklare juridiska arbetsuppgifter till så kallade ”paralegals”, biträden med viss juridisk utbildning. Men också de ”gamla” sekreterarnas roll förändras. På Linklaters får sekreterare hålla i trådarna för olika projekt, till exempel stora transaktioner. Även andra byråer går åt samma håll.

– Den gamla sortens sekreterare, som framför allt arbetade med att skriva saker, finns det knappast någon efterfrågan på. Många upplever nog att sekreterarna närmar sig det man kallar paralegals. Det pågår mycket vidareutbildning av sekreterarna både internt och externt, säger Anders Nilsson på Lindahl.

Internationellt sett har Sverige få sekreterare anställda per jurist vid byrån. Det går i snitt fem jurister på en sekreterare. Detta är ungefär samma siffra som i England, medan tyska advokatbyråer har en sekreterare på en och en halv jurist.*

Strategisk support

De nya funktionerna är i viss mån en logisk följd av att byråerna växer. Administration, ekonomi och personalfrågor tar mycket tid i ett företag med hundra eller flera hundra anställda. Med specialister på byrån kan -advokaterna ägna sig åt juridik i stället.

Samtidigt tillför de nya specialisterna ny kunskap till företagen. De kan därför spela en roll för hur byråns verksamhet utformas.

– Jag vänder mig lite mot att kalla våra specialister supportfunktioner. Det här är strategiska funktioner som bör finnas med i byråns ledning på något sätt. Vi i byråns ledning har i flera år drivit att de ska ha en mer framträdande roll, säger Stefan Brocker.

Bertil Hult, CEO på Vinge, är inne på samma linje.

– Man får medarbetare som inte bara är specialister inom affärsjuridik, människor som har andra infallsvinklar och som kan andra saker. Det skapar en bra dynamik och firman blir ännu bättre på sin affärsverksamhet, säger han.

Tungrott

Men vilket inflytande har då de nya specialisterna på byrån? Frågan är känslig, och svaren varierar. På vissa byråer ses det som självklart att ta in centrala specialister i en ledningsgrupp. Men traditionen, som fortfarande står stark, är att delägarna alltid ska ha det yttersta ansvaret och makten.

– Status i en advokatbyrå följer i första hand av hur framgångsrik man är med klienter som yrkesman eller yrkeskvinna. Alla de yrkeskategorier som inte servar klienter direkt själva har en utmaning. Men den som har goda kunskaper och förmågan att göra dem synliga och tydliga för juristerna kan få ett visst inflytande, säger Jörgen Durban på Linklaters.

Även om det finns respekt för specialisternas kunskaper kan det vara svårt att släppa kontrollen, det vittnar bland andra Stefan Brocker på Mannheimer Swartling om.

– De som jobbar hos oss upplever det nog ofta som ganska tungrott. Marknads- och kommunikationsavdelningen har kanske tagit fram en annonskampanj eller en marknadsföringsplan. Sedan kommer en delägare och säger att ”det var väl bra, men jag tycker inte om den, så jag tänker inte använda mig av den”. Det finns fortfarande sådana inslag, men de är mycket färre idag än tidigare, säger han.

Enligt Bertil Hult på Vinge är specialistfunktionerna idag självklara för unga jurister som kommer in på advokatbyråerna. Men äldre advokater kan ibland ifrågasätta dem.

– När branschen var mer traditionsbunden arbetade man med juridik och det var det hela, säger Hult.

Det tycks alltså som om den gamla bilden av advokaten som kan allt bäst själv delvis finns kvar men håller på att vittra sönder med ökad specialisering och arbetsdelning.

Stark tradition

Att de nya specialistfunktionerna spelar en viktig roll för advokatbyråernas framgång är alla överens om. Ändå är det inte självklart att släppa in dem i byråns ledning. Traditionen att delägarna ska fatta alla viktiga beslut är stark i advokatkåren.

På Vinge finns en ledningsgrupp bestående av CEO Bertil Hult, ekonomichefen, HR-chefen och fyra delägare. Ledningsgruppen står för den operativa ledningen, den dagliga verksamheten och alla beslut kring den, medan styrelsen som består av delägare fattar de stora strategiska besluten.

– Grunden för kapitalism är arbetsdelning. Här är det länge sedan en delägare kom in och hade synpunkter på tusen olika saker. Vi har passerat den punkten för länge sedan, säger Bertil Hult.

Också på Mannheimer Swartling finns planer på en ledningsgrupp. Men det gäller att skynda långsamt.

– Sedan ett par år tillbaka är avdelningscheferna med på våra delägarmöten. Det låter inte så märkvärdigt, men för oss har det varit ett ganska stort beslut, säger Stefan Brocker och skrattar.

Bland de svenska affärsbyråerna är en vanlig modell att delägarna turas om att axla manteln som VD eller ”managing partner” för några år i taget. I många europeiska länder, inte minst Storbritannien, är det vanligt att advokatbyråer leds av personer utifrån, professionella företagsledare.* Advokatfirman Vinge i Sverige har tagit ett steg i den riktningen genom att utse ekonomen Bertil Hult till CEO, ”chief executive officer”.

Anders Nilsson på Lindahl tror att det finns både fördelar och nackdelar med att ta in en utomstående chef.

– Man kan få in professionella chefer som har drivit moderna företag på ett modernt vis och som har kompetens att tillföra, som management och ledarskap, och kanske ett modernare synsätt på organisationsfrågor. Problemet är att den personen inte förstår riktigt hur vi advokater jobbar, med många delägare som vill vara med och bestämma, säger han.

För Jörgen Durban på Linklaters är det självklart att advokater ska ha det avgörande inflytandet på advokatbyrån.

– Respekten bygger i första hand på den framgång man har som advokat, hur duktig man är med klienterna. Det är dilemmat för den som inte är advokat och som ska leda advokater, menar han.

Också Håkan Fohlin på Setterwalls tror att en utomstående VD har en svår position.

– Man hamnar i korselden mellan olika uppfattningar, och det är många hövdingar och få indianer på advokatbyråerna generellt. Ska man få acceptans i sin roll som chef är det lättare om man är advokat och delägare själv, säger han.

Det brittiska exemplet

Specialisternas roll är ytterst en fråga om hur advokatbyrån ska ledas. I Storbritannien genomförs just nu en rad reformer på den juridiska marknaden. Bland annat ges ökade möjligheter för -advokatbyråerna att ta in externa finansiärer. Det ska också bli möjligt att erbjuda andra än jurister delägarskap i advokatbyrån. Är detta något för Sverige att ta efter? De advokater och chefer som Advokaten talat med stänger inte dörren för möjligheten.

– För att kunna rekrytera kvalificerade personer skulle vi vilja kunna erbjuda dem delägarskap, säger Jörgen Durban på Linklaters.

Hans internationella byrå räknar med att ta in ett fåtal icke-jurister som delägare med de nya brittiska reglerna. Som påverkansfaktor kommer de att utgöra en försvinnande liten del bland totalt 500 delägare.

För Bertil Hult på Vinge är delägarfrågan något av en skendiskussion. Att bli delägare i en stor advokatbyrå är en form av belöning, anser han, och har egentligen inget med inflytande att göra.

Stefan Brocker på Mannheimer Swartling ser frågan i ett större perspektiv. De affärsjuridiska byråerna har blivit allt mer av allmänna affärsrådgivare. Den uppgiften skulle man kunna fullgöra ännu bättre med ökade möjligheter att anställa till exempel ingenjörer, revisorer och analytiker i -byråerna.

– Jag tror att i framtiden kommer vi att se integrerade företag som kan tillhandahålla ytterligare lite mer än vi gör idag, säger Stefan Brocker, som är rädd för att svenska advokatbyråer annars får svårt att konkurrera dels med internationella byråer, dels med företag som investmentbanker.

Håkan Fohlin är av en annan uppfattning. Han oroas av det brittiska förslaget om att ta in utomstående ägare och tillåta nya verksamhetsgrenar på byråerna såsom revision, managementtjänster och finansiell rådgivning.

– Det leder till att de grundläggande etiska principerna om advokaters oberoende, lojalitetsplikt och skydd för klienter vid intressekonflikter luckras upp, säger han.

Fortsatt utveckling

Undan för undan tycks den stora advokatbyrån bli allt mer lik andra konsultföretag. Det troliga är väl därmed att nya funktioner fortsätter att växa fram, och att den traditionellt hierarkiska advokatfirman blir allt mer av samlingsplats för olika kompetenser som samarbetar mot vissa mål. Bertil Hult på Vinge kan inte se någon motsättning mellan detta faktum och advokatrollen.

– Det här är en stor verksamhet. Den måste bedrivas på samma premisser som andra stora verksamheter. Vad vi ägnar oss åt är konsultverksamhet inom affärsjuridiken.

Ulrika Brandberg, Tom Knutsom

*Källa: The European Lawyer, Bench-marking Survey 2007

Annons
Annons