search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Marknadsdomstolen skyddar mot vilseledande efterbildningar

Professor Ulf Bernitz svarar på Lars Jonsons och Olof Jislands debattartikel om Marknadsdomstolen i Advokaten nr 1 2007.

I Advokaten nr 1/2007 har publicerats ett kraftfullt angrepp på Marknadsdomstolen av advokaterna Lars Jonson och Olof Jisland, Vinges i Göteborg. Enligt rubriken sägs Marknadsdomstolen urholka det immaterialrättsliga skyddet. Enligt författarna syftar de immaterialrättsliga speciallagarna till att vara uttömmande. Marknadsdomstolen gör något som lagstiftaren inte önskat, nämligen att tillämpa en självpåtagen utvidgning av gällande rätt genom att förbjuda olika former av otillbörliga efterbildningar med stöd av marknadsföringslagen.

Artikeln är enligt min mening i hög grad osaklig och insinuerar dessutom på ett otrevligt sätt att Marknadsdomstolen skulle sakna resurser och kompetens för att handlägga efterbildningsmål.

Marknadsdomstolen har starkt rättsligt stöd för sin rättstillämpning. 8 § marknadsföringslagen innehåller ett uttryckligt stadgande riktat mot vilseledande efterbildningar. Efterbildningarna kan utnyttja kännetecken av alla möjliga slag och även själva den yttre utformningen av produkten. Det fordras att det som efterbildats är särpräglat och känt såsom knutet till någon annan näringsidkare; dessutom skall det föreligga förväxlingsbarhet.

Det är en många gånger gjord erfarenhet att det immaterialrättsliga skyddet inte alltid räcker till för att skydda mot efterbildningar som vilseleder om det kommersiella ursprunget. Marknadsrätten kompletterar genom att möjliggöra ingripande med förbud i det särskilda fallet där det föreligger en marknadsföring av en vilseledande efterbildning. Någon ensamrätt ges däremot inte.

Att Marknadsdomstolens praxis stämmer med lagstiftarens intentioner kan jag intyga, eftersom jag själv ledde den offentliga utredning som – enhälligt – lade fram det lagförslag som sedan genomfördes utan större ändringar. I själva verket är det fråga om en kodifiering av en praxis som hade utvecklats redan dessförinnan.

Marknadsdomstolens praxis på efterbildningsområdet är enligt min mening väl balanserad och nyanserad. Den tar hänsyn till att en avvägning måste ske mot behovet av konkurrensfrihet. Här är det en klar fördel att Marknadsdomstolen också är den domstol som i första hand handlägger mål enligt konkurrenslagen.

I artikeln påstås att Marknadsdomstolen regelmässigt bifaller yrkanden om interimistiskt förbud. Enligt författarna är situationen att likna med ”spel mot ett mål”. Författarna har dock fel. För att kunna få bifall till yrkande om interimistiskt beslut måste det föreligga sannolika skäl. I flertalet fall torde käranden inte lyckas med att få bifall. Närmare besked om det aktuella läget kan lätt inhämtas från Marknadsdomstolens egen webbsida.

Författarna är också inne på att man skall skilja på mål som rör konsumentskydd och dem som inte rör detta och eventuellt ha olika domstolsordningar. Karakteristiskt för de marknadsrättsliga efterbildningsmålen är emellertid att de i regel både rör konsumentskydd och skydd för den eller de näringsidkare som fått sina kännetecken m m efterbildade. Det är få mål om vilseledande efterbildning som inte innefattar en konsumentskyddsaspekt.

EU har antagit ett omfattande direktiv om otillbörliga affärsmetoder som Sverige måste genomföra genom en ny eller starkt omskriven marknadsföringslag redan i år (SOU 2006:76).

Direktivet kräver att vi skall ha marknadsrättslig lagstiftning som gör det möjligt att förbjuda efterbildningar som kan vilseleda konsumenterna. Avsikten är att behålla nuvarande regler på området.

Marknadsdomstolen klarar i regel att meddela dom i marknadsföringsmål inom ett år efter det att stämningsansökan kommit in. Till skillnad från artikelförfattarna är det min mening, att vi på detta område har en välfungerande ordning väl värd att slå vakt om.

Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt

Annons
Annons