search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Kampen mot terrorismen måste finna nya vägar

Kampen mot terrorismen har lett till ett paradigmskifte i synen på misstänkta. Synpunkten framfördes på ett internationellt seminarium om terrorism och mänskliga rättigheter i Stockholm.

Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare, tecknade en dyster bild av utvecklingen efter den 11 september 2001. Hon beskrev hur åtskilliga länder kränker de mänskliga rättigheterna i jakten på terrorister. Ramberg underströk vikten av att bekämpa terrorism men menade samtidigt att det är viktigt att insatserna står i proportion till de inskränkningar i den personliga integriteten som man åstadkommer.

Hans Corell, konsult vid Mannheimer Swartling Advokatbyrå, tidigare bland annat undergeneralsekreterare i FN, talade under rubriken Mänskliga rättigheter och Rule of Law.

Corell beskrev frågeställningen dels på en nationell, dels på en internationell nivå. Hans Corell sade sig inte se något alternativ till den nationella rättsstaten. Det går inte att överlåta lagstiftningsmakt, polismakt, åklagarfunktioner och den dömande makten till privata intressen.

– Denna makt måste utövas i demokratiska former och, för att citera Churchill, den minst dåliga styrelseformen är den demokratiska rättsstaten, där lagarna stiftas av en folkvald församling och där domstolarna är oberoende och opartiska.

– Därför försvarar jag alltid den nationella rättsstaten, som snarare behöver stärkas, sade Corell, som ansåg att fyra element behövs för att rättsstaten ska fungera: demokrati, en godtagbar lagstiftning, organ som kan tillämpa lagen och det allra svåraste: individer som har den nödvändiga kunskapen och integriteten för att kunna tillämpa lagen.

– Det kan ta en generation eller två att utveckla det här, summerade han.

På internationell nivå handlar arbetet om hur stater frivilligt underkastar sig olika överenskommelser. När det gäller FN sade sig Corell bestämt vara motståndare till att organisationen skulle utvecklas till en ”Världsregering”.

– Det innebär alldeles för mycket makt på ett ställe. Det viktiga är att vi har ett antal stater som kan hålla ett öga på varandra, förtydligade han.

Vad är då målet? Som Hans Corell ser det är det ett rimligt antal suveräna stater i världen. Stater som är demokratiskt styrda, respekterar rättsstatens principer och samarbetar i FN och regionalt. De måste vara i stånd att tackla de verkliga problemen som fattigdom, överbefolkning och miljöförstöring.

– Men i stället springer vi och jagar den ena krigsherren efter den andra. Vi har inte råd med det, sade han.

Hans Corell underströk hur viktigt det är att USA föregår med gott exempel. Om inte en rättsstat och demokrati föregår med gott exempel och visar att man menar allvar och respekterar ingångna avtal, skickar man helt fel signaler till omvärlden och särskilt till de stater som USA kallar skurkstater. Corell sade sig vara bekymrad för USAs utveckling efter ”den 11 september”:

– Även om jag har förståelse för att USA reagerat starkt betyder inte det att man får använda metoder som indikerar att man har förlorat sin rättsliga kompass. Det gäller att hålla fast vid rättsstatens principer – annars vinner terroristerna.

Ett problem i kampen mot terrorism handlar om att definiera vem som är en terrorist.

– Kärnfullt kan det beskrivas som så att den enes frihetskämpe är den andres terrorist. Börjar man nysta i en lös trådända i FN kommer man på något sätt alltid fram till frågan om Mellanöstern, som förgiftar FN på ett sätt som är närmast hopplöst, sade Corell.

Iain Cameron, professor i folkrätt vid Uppsala universitet, talade om införandet av EUs sanktionssystem mot terrorism och dess konsekvenser. Han beskrev sanktioner, till exempel olika former av embargon, som använts mot flera länder som ett billigt alternativ till betydligt kostsammare fredsbevarande styrkor. Men användningen av sanktionssystem är långt ifrån problemfri. Ett problem är bristen på maktdelning.

– Här har man en lagstiftande, verkställande och dömande makt i en och samma organisation. Problemet är att om vi ska följa FN så går det stick i stäv med våra grundläggande rättsstatsprinciper, sade Cameron som menade att ett grundläggande fel är att sanktionerna innebär makt utan ansvar.

Enligt Cameron är sanktionssystemet här för att stanna. Rent allmänt är de, enligt honom, ett uttryck för ett slags desperation. Idag lider världen av klimatförändringar och miljöförstöring. Problem som är svåra att göra något åt politiskt. Då är det lättare att besluta om svartlistning av en organisation. Man ger sig på symptomen snarare än grundorsakerna.

Förebyggande arbete mot terrorism handlar om att bygga demokratier och rättsstater.

– Vårt enda långsiktiga skydd är att skapa rättsstater. Terrorism uppstår när man anser att man inte har något att förlora. Ska man vara cynisk handlar det om att, förutom att bygga upp rättsstater, se till att människor får det någorlunda gott ställt, sade Cameron och tillade:

– Sedan måste man träffa en uppgörelse med terroristerna. Det gjorde Storbritannien med IRA. Man måste alltså tala med Hamas. Man gör en ”deal” och säger: ”Ni får inte allt, men vissa saker. Sedan måste ni ’kontrollera’ era mest extrema”. Så gick det till på Irland.

Iain Cameron menade att det inträffat ett paradigmskifte i synen på hur vi betraktar skyldiga respektive oskyldiga. Tidigare hette det att: ”Hellre att nio skyldiga går fria än att en oskyldig fälls”.  Allt det har vänts upp och ned i och med terroristbekämpningen.

– Frågan är om vår svenska tolerans klarar ett par terroristattacker. Vi måste vara ödmjuka, poängterade han.

Christian Åhlund, generalsekreterare i ILAC, diskuterade principen om equality of arms och svårigheterna att driva ett effektivt försvar vid gränsöverskridande brott.  Principen innebär att den misstänkte inte får försättas i ett processuellt underläge i förhållande till åklagaren. Iterroristrättegångar och andra som berör frågor om nationell säkerhet uppstår ett problem som rör equality of arms. Staten ser ofta rättegången som en avvägning mellan å ena sidan statens intresse och behov att hemlighålla underrättelsekällor och å andra sidan de rättssäkerhetsgarantier som ska skydda den enskilde.

– Från advokathåll invänder vi ofta att den här avvägningen görs på ett sätt som inkräktar på equality of arms. Och därmed på den grundläggande principen om att den misstänkte har rätt till en rättvis rättegång. Detta är en problematik som har accentuerats efter den 11september, sade Åhlund.

I USA har lagen Military Commissions Act införts. Den innehåller tre regleringar som berör equality of arms. För det första stadgar den att ”habeas corpus”, rätten till domstolsprövning av ett frihetsberövande, inte gäller dem som är misstänkta för terroristbrott. För det andra gäller erkännande under tortyr som bevis. För det tredje har den misstänkte inte rätt till juridiskt biträde innan talan är väckt.

– Den här begränsningen av den misstänktes rättigheter är uppseendeväckande men trots det har reaktionerna varit milda, sade Christian Åhlund som konstaterat att i det stora nyhetsflödet har detta paradigmskifte i det juridiska synsättet inte fått någon större uppmärksamhet.

Military Commissions Act väcker uppenbara farhågor att equality of arms inte gäller längre, menade Åhlund.

– Det må vara så att USAs HD får avgöra om lagen är förenlig med den amerikanska konstitutionen. Men det tar flera år. Under den tiden fortsätter man att följa denna lag, sade Christian Åhlund.

Elisabet Fura-Sandström, domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, berättade om Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis. Hon beskrev hur domstolen lider under stora balanser, för närvarande cirka 90000 mål. Enligt henne hänger domstolens framtid på att medlemsländerna bestämmer sig för vad man vill ha domstolen till. 90 procent av klagomålen avvisas utan att ha prövats i sak. Men den stora ärendetillströmningen gör att sikten skyms för de riktigt angelägna målen.

Mot bakgrund av principen av subsidiaritet och domstolens stora balanser så har den terroristorienterade problematiken ännu inte drabbat domstolen med full styrka.

Fura-Sandström berättade att Europadomstolen dock har en lång erfarenhet av att hantera mål som rör terrorism.

– Så här långt har domstolen hållit ställningarna ganska bra och lyckats försvara de mänskliga rättigheterna från attacker. Men man kan fråga sig om medlemsstaterna i ökad utsträckning kommer att använda sig av sin möjlighet att klara sig undan sina förpliktelser genom så kallad derogation.

Hon sade sig se en fara i att Europarådet skulle kunna vara villigt att i ökad omfattning tilllåta det med hänvisning till domstolens höga arbetsbelastning. Men några sådana tecken har inte synts till, menade hon.

Raji Sourani, advokat och generalsekreterare för Palestinian Centre for Human Rights, beskrev ingående hur civila palestinier i Gaza lemlästas och dödas och hur samhällets infrastruktur ödeläggs i återkommande israeliska attacker. Han betonade vikten av att rättsliga principer respekteras av alla parter i regionen.

– För att vända utvecklingen måste rättsstaten upprättas, gränserna öppnas och de medborgerliga fri- och rättigheterna respekteras, sade Sourani.

Han underströk att hans organisation genom åren kritiserat såväl Israel, som PLO och Hamas.

– Det palestinska folket är ett av de mest välutbildade folken i hela världen. Vi behöver inte bidrag. Ge oss möjlighet att arbeta, handla över gränserna och resa. Det är allt vi begär, sade Raji Sourani som vill att det skickas en internationell fredsstyrka till Gaza.

Enligt Sourani kan demokraternas valframgångar i USA nyligen innebära att det öppnas en möjlighet till att USAs mellanösternpolitik förändras.

På konferensen medverkade även Finn Lynghjem, domare vid Bosnia-Hercegovina State Court-War Crimes Chamber. Han talade bland annat om de problem som uppstår då religion blandas samman med rättsväsende och politik. Han gav flera exempel på detta från de rättsliga efterspelen till kriget på Balkan.

I den avslutande paneldiskussionen diskuterades behovet av att definiera begreppet terrorism. Flera deltagare ansåg att i stället för att klassa grupper som terroristorganisationer borde det vara bättre att utgå från vad som är olagliga metoder och brottsliga handlingar och straffa dem som utför sådana, oavsett om det är stater, organisationer eller individer.

Flera talare pekade också på behovet av ett starkare skydd för de mänskliga rättigheterna nationellt och internationellt.

– Problemet är att folkrättsexperter är så bra på att prata generellt och säga ingenting, ansåg Jonas Christoffersen, adjunkt i mänskliga rättigheter vid Köpenhamns universitet.

Moderator var Annika Ström Melin. Hon är journalist med EU som specialitet och fick 2004 Advokatsamfundets journalistpris.

Tom Knutson

Annons
Annons