search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Hugo Lindberg: Kritik mot fängelsestraffet

Hugo Lindberg (1887-1966) var en av sin tids främsta brottmålsadvokater och han var känd över hela landet. Lindberg påverkade i hög grad den kriminalpolitiska utvecklingen i Sverige.

I början av 1920-talet etablerade sig Hugo Lindberg som advokat i Stockholm. Snart blev han känd som en av landets mest anlitade och skickliga brottmålsadvokater. Den som försvarade en brottsling möttes ofta av skepsis. Först med nya rättegångsbalken och att den ackusatoriska processen genomfördes fick brottmålsadvokaterna ett reellt erkännande.

Lindberg var en färgstark personlighet vittnade hans samtida om.

Advokat Elin Lauritzen minns i boken ”Från advokatens verkstad” Hugo Lindberg i hans krafts dagar. ”Det var i ett tryckfrihetsmål, där Hugo Lindberg företrädde en militär, som hade beskyllts för nazisympatier. .. /..Hugo Lindberg var en temperamentsfull man och han blev i ett skede av målet så upprörd att han sparkade omkull ett litet bord. Tillfrågad av en reporter hur han kunde tillåta sig något sådant svarade han förvånat: ’Får man inte snubbla?’ ’’

Hugo Lindberg var sakkunnig i Justitiedepartementet för behandling av frågor rörande straff och fångvård 1935-1939, ledamot av Strafflagberedningen 1955-1957, ledamot av styrelsen för Statens kriminaltekniska anstalt från 1939. Åren 1945–1946 var han svenska regeringens observatör vid Nürnbergprocessen.

Hugo Lindberg var Albert Engströms advokat och gode vän. De genomförde flera exotiska resor tillsammans.

I boken ”Gallret – utanför och innanför. En försvarsadvokats funderingar” från år 1963 finns flera av Hugo Lindbergs tidnings- och tidskriftsartiklar samlade. Lindberg konstaterar i förordet att mycket förbättrats i synen på brottslingars människovärde. Han tillägger dock: ”Men ack – ännu är det lång väg innan vi realiserat straffverklighetens mål – att återanpassa den brottslige i samhället. De gamla vedergällnings- och hämndkänslorna regerar alltjämt, om än i mera hyfsade former. Praktiken släpar långt efter teorierna.”

Lindberg hade en radikal syn på brott och straff. Han menade att fängelse var farligt. ”Det är ofta straffet, inte brottet, som ödelägger människans framtid. Fängelset är som jag sagt farligt och därför är den viktigaste samhällsuppgiften ikampen mot brottsligheten att endast iallra yttersta nödfall tillgripa fängelset som korrektionsmedel. En enda fängelsevistelse predestinerar för återfall.”

Ulrika Brandberg, Tom Knutson

Annons
Annons