search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Försvararrollen utmanas av polisens nya spaningsmetoder

Tidskriften Advokaten bad sju forskare, advokater och politiker att presentera sina tankar om försvarsadvokatens roll förr, nu och i framtiden.

Den offentliga försvararen fyller 100 år, det är verkligen något att fira. Frågan är dock om försvararrollen någonsin under dessa 100 år ställts inför så många viktiga utmaningar. Aldrig tidigare har lagstiftaren spottat ur sig så många lagförslag som riskerar såväl rättssäkerheten som den personliga integriteten.

Gemensamt för i princip alla de nya förslagen är att polisen kommer att få ett stort inflytande över såväl den personliga integriteten som rättssäkerheten. Det lär inte vara någon enskild åklagare som i framtiden kommer att initiera preventiv telefonavlyssning eller buggning, i stället kommer detta naturligen att föreslås av poliser. Även om ansvaret för besluten med de nya tvångsåtgärderna ligger på åklagare och domstolar så kommer beslutsunderlagen att sammanställas av poliser. Uppenbart är därför att de nya lagförslagen kommer att innebära ett ökat rättssäkerhetskrav på polisen. Frågan är då hur rustad polisen ur ett rättssäkerhetsperspektiv är att klara detta.

I mitt värv som advokat har jag på senare tid sysslat med ett ärende som fått mig att allvarligt fundera över om polisen inte är alltför resultatinriktad för att kunna bära ett sådant ansvar. Genom ovan nämnda ärende har jag kommit den reguljära polisens kanske hemligaste verksamhet in på livet, nämligen det som av polisen kallas för informatörsverksamhet. Tyvärr måste jag säga att detta varit en obehaglig insyn. På grund av att jag alltjämt har yppandeförbud är jag förhindrad att avslöja en rad omständigheter av intresse, trots att min huvudman vill det, men jag kan ändock i någon mån beskriva vad jag blivit varse.

Polisens informatörer har en mycket stor betydelse för polisens arbete. Det exakta antalet informatörer som finns i vårt land är inte känt för undertecknad, men klart är dock att det är många. Dessa informatörer, de flesta kriminella, lämnar mot ersättning i lönndom omfattande information till polisen. Information som sedan används till exempel för att identifiera medlemmar i narkotikaligor mm. Problemet är emellertid att polisen regelmässigt hemlighåller var man fått sin information ifrån och dessutom ägnar stor uppfinningsrikedom åt att ”få in” informationen i förundersökningarna utan att röja att det ens finns en informatör. Allt för att skydda informatören. Det underlag som kan finnas att bedöma informationens tillförlitlighet undanhålls därmed åklagaren, försvararen samt domstolen (oftast dessutom den utredande polismannen). Något som ur rättssäkerhetssynpunkt framstår som helt oacceptabelt.

Som om detta inte vore nog har jag kunnat konstatera att polisen också använt privatpersoner som infiltratörer. Ända in i de grövsta kriminella organisationerna har polisen låtit privatpersoner verka mot ersättning. I flera fall har man också låtit infiltratören genomföra provokativa åtgärder i syfte att kunna slå till mot misstänkta. Till och med har, påstår jag,  brottsprovokationer genomförts av den private infiltratören. Allt detta har sedan grundligt dolts för alla inblandade på de mest uppfinningsrika sätt. Ett förfarande som ur ett rättssäkerhetsperspektiv inger allvarliga betänkligheter.

Polisens interna granskning av denna verksamhet har inte präglats av någon självkritik, i stället har de ansvariga försvarat verksamheten eller på uppmaning av någon PR-byrå helt tigit. För mig, och många flera, har denna verksamhet tidigare i princip varit helt okänd. Sannolikt har detta inneburit att enskilda tilltalade fällts på felaktiga grunder till följd av att polisen undanhållit fakta av betydelse. Frågan är därför om polisen är beredd att svara upp till de nya krav som måste ställas på polisen om våra politiker får som de vill. Jag skulle vilja svara ja, men ställer mig efter vad jag sett tveksam. Enda sättet att få mig att ändra mig på denna punkt är att polisen genomför en genomgripande och kritisk granskning av informatörsverksamheten som även skall innefatta frågan om det till följd av arbetsmetoderna sitter personer i fängelse dömda på felaktiga grunder. Notera härvid att Svea hovrätt häromveckan meddelade påföljdseftergift för ett antal personer på grund av att de utsatts för brottsprovokation.

Johan Eriksson
Advokat

Annons
Annons