search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Dagens advokater har gjort väldiga framsteg

Advokat Göran Luterkort. Född 1925, ledamot av Advokatsamfundet sedan 1957, fortfarande verksam. Beskriver sig själv som ”den gamla sortens advokat” som sysslat med nästan allt, däribland brottmål. Har delat kontor med försvararlegenderna Hugo Lindberg och Ragnar Gottfarb.

Vilka är de största förändringarna i försvararrollen som du upplevt under din karriär?

– Den nya rättegångsbalken 1948 var revolutionerande. Det var ett stort framsteg; advokaten fick en aktiv roll i rättegången.

Jag hörde till den första kullen i Uppsala som endast läste nya rättegångsbalken. Behövde aldrig tänka på den gamla balken med dess skriftliga inlagor, utan jag har varit inställd på att ”här ska föras muntlig talan”.

Det dröjde ganska många år innan de nya reglerna hade trängt igenom och den offentlige försvararen kunde spela en egen roll. Framför allt många äldre – både domare och advokater – hade svårt att vänja sig vid det nya. Ingen kunde exempelvis plädera. Det var ett elände i början.

Utvecklingen har gått mot en mer och mer aktiv roll för försvararen. Idag är det en kraftfull advokat som balanserar åklagaren. Åklagarna har också blivit skickligare. Och domarna har lärt sig att hålla käft och sluta med sin inkvisitoriska processledning!

Att advokaten fick en mer aktiv roll ökade också intresset för att åta sig uppdrag som försvarare. Tidigare var det oglamoröst. Nu blev det ett sätt att synas. Statusen höjdes på yrket. Advokaten Einar van der Velde var till exempel tidigt ute med att ordna presskonferenser och gulla med pressen. Sånt höll inte gamla civilrättsadvokater på med.

Hur lärde sig advokaterna förhöra och plädera? Det saknades ju direkta förebilder i Sverige.

– Några var snabba att lära sig, Hugo Lindberg och Ragnar Gottfarb till exempel. Det finns alltid begåvningar inom alla områden. Sedan hölls det tidigt kurser och seminarier, och det kom böcker. I övrigt fick det gå genom praktik. Man fick lära av sina misstag.

Vad tycker du om dagens unga försvarsadvokater?

– De kan både förhöra och plädera. Det har gjorts väldiga framsteg. Pläderingen ansågs annars länge vara en svag punkt. Länge stod advokaten bara och sa: ”Vittne A har sagt det och vittne B har sagt det”, medan domaren ville veta vilka slutsatser försvararen dragit av vad som framkommit under förhandlingen och vilka synpunkter han hade på en eventuell påföljd.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson

Annons
Annons