search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Tällbergsdagarna: Om sanning och juridik

Åklagaren och domstolen har ett stort ansvar för att kvalitetssäkra förundersökningen i brottmål. Det var föreläsare och åhörare överens om vid utbildningen i Tällberg. Men vilket ansvar har egentligen försvarsadvokaten för att sanningen kommer fram? Frågan skapade diskussion.

Temat för lördagens föreläsning i Tällberg var ”Hellre fälla än fria? Resning som rättsmedel”. Tre föreläsare, professor Hans-Gunnar Axberger, som lett justitiekanslerns rättssäkerhetsprojekt, advokat Tomas Nilsson och journalisten Hannes Råstam från SVT:s samhällsredaktion i Göteborg belyste frågeställningen från olika vinklar.

Hans-Göran Axberger tryckte särskilt på att uppgiften att kvalitetssäkra förundersökningen enligt lagstiftningen vilar på domstolarna. Axberger framhöll att lagstiftaren i förarbetena till rättegångsbalken förutsätter att domarna tar del av förundersökningsprotokollet inför förhandlingen.

– Lagstiftaren lägger det slutgiltiga ansvaret för att målet är fullständigt utrett på domstolen, sa han.

Journalisten Hannes Råstam, som gjorde de uppmärksammade TV-programmen om ”Fallet Ulf”, kommenterade detta.

– Ett av de mest förbryllande dragen i det svenska rättssystemet för en lekman är att domstolen inte får kontrollera utredningen och begära kompletteringar, sa Hannes Råstam.

Han såg i sitt arbete med programmen at det fanns stora brister i bevisen mot ”Ulf”. Viktiga personer hade inte förhörts, handlingar som minskade målsägandens trovärdighet hade inte tagits fram och vittnesuppgifter inte kontrollerats.

Advokat Tomas Nilsson opponerade sig mot tanken på att domstolarna ska gå in och bedöma förundersökningsmaterialet. Läsningen kan påverka domarna så att de inte är opartiska, menade han. Och det tar tid att göra en ordentlig genomgång.

– Jag tror att det är nödvändigt att djupläsa förundersökningen för att hitta brister som inte är uppenbara. Dessutom behöver man den nära klientkontakten för att identifiera luckorna, och den har inte domstolen, sa han.

Advokatens ansvar

Ansvaret för att lyfta fram brister i förundersökningen tycks då hamna hos den tilltalades advokat.

Men advokaternas roll är inget som Hans-Gunnar Axberger fördjupat sig i i sin utredning.

– Försvarsadvokatens ansvar är svårbedömt. Advokaten kan ha goda skäl att tiga med uppgifter. Dessutom kan inte advokaten försvara sig på grund av sin tystnadsplikt, sa Axberger.

Tomas Nilsson tryckte på att brister i förundersökningen i många fall är till den tilltalades fördel.

– Som advokat kan man uppmärksamma domstolen på bristerna och olika alternativa hypoteser, sa han.

Överhuvudtaget måste man som advokat styras av klientintresset under en förundersökning, sammanfattade Nilsson.

– Om man kan undgå åtal genom att peka på luckor i förundersökningen är det självklart bra. Men det vore direkt fel att göra det om det ändå blir åtal. Advokaten har ingen skyldighet att kvalitetssäkra utredningen, sa Tomas Nilsson.

Hannes Råstam efterlyste mer rättspatos och sanningslidelse i juristkåren.

– Jurister koketterar ibland med att de inte sysslar med sanningen, utan med juridik. Jag brukar säga att ”jag sysslar inte med juridik, jag sysslar med sanningen”, sa han.

Men så kan inte advokaten resonera, menade Tomas Nilsson. Försvararens roll är inte att utforska sanningen, utan att fullgöra en uppgift i ett system som i slutänden ska garantera sanningen. Han fick medhåll av Lena Blixt som fanns i publiken.

– Advokatens rättspatos ligger i att man arbetar för att visa att åtal inte är styrkt. Oavsett sanningen ska man göra det jobbet så bra som möjligt, sa hon.

Hans-Gunnar Axberger kommenterade att juristers ovilja att ta ställning till sanningen bottnar i den rättspositivistiska traditionen.

– Men jag menar att domstolen har ett sanningskrav. Man ska bevisa bortom rimligt tvivel att någon är skyldig. Det är ett sanningskrav.

Journalist viktigare än advokat?

Hannes Råstams granskning av ”fallet Ulf” var avgörande för att Ulf skulle beviljas resning och till sist frias.

– Det verkar ju som om det viktigaste för att få resning inte är en bra advokat utan en bra journalist, anmärkte Hans-Gunnar Axberger.

Hannes Råstams redaktion översvämmas av tips från dömda, som vill ha upp
rättelse.

– Jag värjer mig så gott det går. Men jag tror att det är lättare nu än tidigare att få en redaktion intresserad av ett fall, på grund av de uppmärksammade mål som förekommit.

Ulrika Brandberg