- Nyheter
Tällbergsdagarna: ”DNA-bevis måste tolkas”
– Man lämnar sitt DNA överallt. När jag dricker vatten och tar på bordet lämnar jag spår. Det är sådana spår vi söker, synliga och osynliga.
Det förklarade Ann Jangblad, forensisk biolog på Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL. Hon arbetar med DNA-teknik i brottsutredningar.
Antalet DNA-analyser har ökat kraftigt det senaste året. Under 2005 genomförde SKL 5000 analyser på jämförelseprover från personer. 2006 ser antalet ut att bli runt 30 000. Ökningen beror på den nya DNA-lagstiftningen som trädde i kraft vid årsskiftet. Allt fler advokater kommer också i kontakt med DNA-bevis i brottmål.
Själva processen för att få fram en DNA-profil är tämligen teknisk. Det material där man misstänker att det finns spår, till exempel en blodfläck på ett klädesplagg, undersöks och behandlas i en rad maskiner. Slutresultatet, profilen, blir en sifferkombination, som kan jämföras med DNA från en misstänkt gärningsman. Först då blir profilen intressant.
– En ensam DNA-profil i sig innehåller ingen annan information om personens egenskaper än kön, berättade Ann Jangblad.
DNA kan inte heller tidsbestämmas. Det går inte att fastslå om en cigarett som man analyserat rökts just vid tiden för ett brott eller dagen innan.
DNA finns överallt i kroppen, i blod, hår, saliv, svett, sperma och andra kroppsvätskor. Varje människas DNA är unik, med undantag för enäggstvillingar som har identisk arvsmassa. Men DNA-molekylen är lång, och med DNA-tekniken undersöks bara en miljondel av kedjan. Nära släktingar av samma kön kan visa sig ha likadana profiler, om det slumpar sig så att de bitar av molekylen som man hittat är identiska. Dessutom finns det felkällor. Materialet måste behandlas korrekt. Det har hänt någon gång att prover förväxlats.
– Träffrapporten från oss måste analyseras och kompletteras med övrig bevisning. En rejäl utredning behövs alltid, sa Ann Jangblad.
Eftersom även utredarna och laboratoriepersonalen kan lämna DNA efter sig finns dessutom risken för kontaminering. Ganska ofta får SKL resultat som är blandningar av två eller fler personers DNA. Det kan handla om poliser eller andra som lämnat spår efter sig, men också om att spåren från offer och gärningsman blandats efter till exempel en våldtäkt. Blandprofilerna är svåra att tolka, berättade Ann Jangblad.
Den vanliga DNA-analysen kan ibland behöva kompletteras med andra metoder. En är LCN (Low copy number), där DNA:t kopieras fler gånger än vid en vanlig analys. LCN-tekniken användes bland annat för att lösa det så kallade
Helene-mordet i Skåne. Metoden passar för att undersöka bevismaterial från gamla, ouppklarade brott om materialhanteringen är ordentligt dokumenterad, förklarade Ann Jangblad.
Hur kommer då DNA-tekniken att utvecklas? Polisens dröm är enligt Ann Jangblad att få fram profiler som visar hur en person ser ut – en fantombild från DNA.
Ann Jangblads egna visioner handlar mer om att föra DNA-analysen närmare brottsplatserna, med labb i bilar eller datachip. Dessutom hoppas hon på en fortsatt utveckling av labbrobotarna, så att risken för kontamination av DNA:t minskar.