search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Granskning och kontroll av vad – och varför?

Samhällsutvecklingen har gjort det nödvändigt för försvarsadvokaten att lägga ner allt mer arbete på sina mål. Samtidigt ifrågasätter JK advokaternas kostnadsräkningar. Ekvationen går inte ihop om försvararen verkligen ska vara en med åklagaren likvärdig part i rättssalen, menar advokat Magnus Hedenberg.

Det ingår numera i Justitiekanslerns uppdrag att granska de arvoden som beviljas offentliga försvarare. Sedan en tid ställs det också högre krav på specifikation av det arbete som utförts. Jag liksom flera av mina kolleger ifrågasätter detta nya kontrollorgan och de nya reglerna för specifikation av arbetet.

Numera tycks det saknas undantag i fråga om kravet på redogörelse. Allt skall "tidsredovisas" förutom kortare telefonsamtal och liknande. Jag observerar också att inte endast existensen av särskilda omständigheter skall anges utan också vilka dessa är i förening med en exakt angivelse av tidsåtgång. Ju mer annorlunda åtgärden är desto mer skall den specificeras, och indirekt därmed motiveras. Se Rättshjälpsförordningen 20§, som är tillämplig också på offentliga försvar och prop 2004/05:41 sid 19 f.

Det är uppenbart att det kan stå i strid med vad som krävs av försvararen att utförligt redovisa "dessa" omständigheter eller att utförligt beskriva andra åtgärder som inte är rutinmässiga. Listan på förhållanden som inte närmare bör beskrivas i en arbetsspecifikation kan göras lång. De kan exempelvis beröra genomgång av viss dokumentation eller samtal med presumtiva vittnen som av olika skäl inte åberopats. Tämligen vanligt är att klienten själv på olika sätt försvårat försvararens handläggning. Domstolen skall inte veta allt, eller nödvändigtvis förstå bevekelsegrunderna för en viss åtgärd.

En annan reflektion. Jag har hört cyniska kolleger uttrycka att försvararen av rätten bara betraktas som en gisslan, vars främsta uppgift är att genom sin närvaro i salen vara alibi för rättssäkerheten. Jag delar inte den uppfattningen. En annan sak är att försvararrollen rimligen utvecklas och förändras över tiden.

Kvällstidningar ondgör sig ibland över förment höga kostnadsräkningar. Men, på TV kryllar det av "advokatserier". I dessa serier är ombuden hjältar som lägger ned hundratals timmar på småsaker och som tar oerhört stor plats i rättssalen. Försvararen har numera, tror jag, en mer framskjuten plats i nyhetsrapportering och i samhället i stort än tidigare.

Kanske har allmänheten, dvs vi alla och därmed också klienterna, med tiden anammat en annan uppfattning om vad som ingår i försvararens uppdrag. Rimligen är det så att synen på advokatens roll och arbete påverkas av såväl TV-serier som samhällsutvecklingen i stort och att dessa ändringar påverkar alla, också domstolarna.

Om målen blir fler och/eller mer komplicerade ökar arvodena och därmed kostnaderna för staten. Enligt vad som påståtts har målen främst blivit mer komplicerade. Kostnaderna kan ju emellertid också öka om vi alla, som en följd av samhällets förändringar förväntar oss att försvararen skall ta större plats.

Min tes är således den att försvararens roll förändras med tiden och att högre kostnader för försvarares arbete snarare är en följd av samhällsutvecklingen i stort än en följd av enskilda försvarares agerande. De flesta kostnadsräkningar prutas inte och man kan inte påstå att det skulle vara domstolarnas uppfattning att arvodena är för höga.

Om syftet med JKs granskning är att försvararen skall arbeta mindre och ta mindre plats i processen är det naturligtvis helt förkastligt. Om syftet inte är sådant men likväl följden av granskningen är den att försvararen börjar att huka sig och ändra sitt beteende är det lika illa det. Alla är väl överens om att (som Europadomstolen många gånger givit uttryck för) den misstänkte är berättigad till ett självständigt försvar och att försvararen skall vara en med åklagaren likvärdig part i rättssalen. Det är inte JK som har fått i uppdrag att avgöra arvodens skälighet, och förhållandet till granskningen underlättas genom konstaterandet att denna är uttryck för en beställares intresse av att hålla kostnaderna nere; att jämföra med arbetet på större företags inköpsavdelningar.

I advokaten nr 6 2006 kunde vi läsa att det finns inte mindre än 11 fall mellan 1990 och 2005 där personer först fällts till ansvar för grova brott för att sedan frikännas efter resning. Dessa omständigheter talar inte för att advokater bör hålla igen.

Advokat Magnus Hedenberg, Göteborg

Annons
Annons