search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Till rättssamhällets försvar

I dagarna har International Bar Association, IBA, haft sin årliga konferens i Chicago. Över 3000 advokater från hela världen sammanstrålade under en vecka för att träffa kollegor och för att utvecklas professionellt. Ett hundratal advokatorganisationer var representerade.

Konferensprogrammet innefattade som vanligt ett stort antal ämnesområden, bland annat flera programpunkter som avhandlade frågor rörande olika aspekter av rättssamhället, däribland det  som med en svåröversättlig term brukar kallas Access to Justice och det externa trycket på rättssamhällets aktörer. Strax före den årliga konferensen hade IBA i samarbete med The American Bar Association anordnat ett särskilt seminarium betitlat International Rule of Law Symposium med undertiteln Advancing the Rule of Law – A Plan for Action. Bland talarna vid det sistnämnda seminariet märktes storheter som Irlands förra president tillika tidigare High Commissioner för UN Commission for Human Rights, Mary Robinson, och Englands nuvarande Attorney General, Lord Goldsmith. Sverige representerades av FNs tidigare undergeneralsekreterare Hans Corell, ILACs generalsekreterare Christian Åhlund och av mig själv.

Det är för mig tydligt att det över stora delar världen, däribland i de västerländska samhällena, nu växer fram en ökad medvetenhet om att rättssamhällets traditionella grundvärden är utsatta för attack. Men denna medvetenhet paras nu också med insikten om att de goda krafterna måste mobiliseras för att hävda rättssamhällets anspråk. Jag är medveten om att jag vid flera tillfällen på ledarplats i denna tidskrift behandlat detta ämne. Jag inser att delar av läsekretsen måhända kan tycka att ämnet är uttjatat. Man kanske kan tycka att denna tidskrift borde handla om frågor som, åtminstone på ett ytligt plan, svarar mot den verklighet som advokatkåren dagligen möter. Och likväl hävdar jag att ämnet är av sådan exceptionell vikt för den miljö i vilken vi som jurister långsiktigt skall verka att debatten måste fortsätta. De erfarenheter jag gjort under min vecka i Chicago stärker mig i detta.

Har jag då rätt i att det västerländska rättssamhället är utsatt för exceptionella hot? Låt mig kort ange varför jag anser att så är fallet.

Efter andra världskrigets slut kom segrarmakterna, särskilt USA, att stå för försvaret av de humanistiska värdena och för rättsstatliga ideal. Naturrättsligt färgade argument togs fram för att förklara varför det inte var tillräckligt att staterna styrdes på ett i formell mening demokratiskt sätt. Hitlers i demokratisk ordning genomförda maktövertagande i Tyskland bringade samtiden till insikt om att man även i formellt demokratiska stater å det grövsta kunde våldföra sig på rättsstatens grundprinciper. Rättsstaten är inte bara en fråga om formaliteter. En rättsstat värd namnet ställer också krav på de samhälleliga normernas kvalitativa innehåll. Bland dessa återfinns kravet på upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna. Kriget gav oss FNs deklaration om de mänskiga rättigheterna. Vi begåvades dessutom med Genèvekonventioner avseende en human behandling av krigsfångar och förbud mot tortyr. Den amerikanska efterkrigspolitiken blev i hög grad ett uttryck för hävdandet av dessa regler. USA kom för många att framstå som ett bålverk mot kommunistregimer där mänskliga rättigheter och respekt för anständiga lagar betydde intet. Men tiderna har förändrats på ett mycket dramatiskt sätt. Den amerikanska politiken har undergått en ideologisk förskjutning. Regimen har kommit att med hjälp av terminologisk brännvinsadvokatyr söka motivera varför man anser sig grovt kunna åsidosätta gängse regler om fångars rätt att få sin sak prövad av domstol. Och när den nu sittande amerikanska presidenten vill införa lagstiftning som gör det möjligt för amerikanska förhörsledare att åsidosätta tortyrförbudet svindlar tanken. Protesterna har heller inte uteblivit. President Bushs förslag om lättnader i tortyrförbudet har således föranlett tre ledande republikanska senatorer att frondera mot en republikansk president. Den allmänt respekterade förre utrikesministern och generalen Colin Powell har offentligen kritiserat presidenten. Och likväl står presidenten Bush på sig.

USAs roll som moralisk ledare och judiciell förebild för det västerländska rättssamhället har på några få år försvunnit. Dessvärre har de västerländska demokratierna varit sena att reagera. Vi har också i Sverige varit beredda att under lång tid blunda. Rötangreppen på den rättsstatliga samhällsbyggnaden fortgår hela tiden.

Den utveckling jag skisserat ovan kan lätt få dess kritiker att förtvivla. För att vända den utvecklingen måste vi söka skapa en situation där respekten för rättssamhället kan omsättas i politisk valuta, det vill säga röster i allmänna val. Först då kommer de som formulerar normerna, parlamentens ledamöter och regeringarna, att inse att det är politiskt opportunt att hävda ”the rule of law”. Det är då med stor glädje man kan notera att motkrafterna finns och att de nu tycks växa i styrka. Detta gäller inte minst framträdande personer och organisationer i USA.  IBA konferensen i Chicago öppnades för övrigt av senatorn George Mitchell, som i ett engagerat anförande framhöll att man i USA tappat fokus på de värderingar varpå det amerikanska samhället grundats. Mitchell framhöll hur, enligt hans mening  ”power and principle appear to be diverging”.  Även den ABA/IBA-konferens jag just deltagit i inger hopp. Engagerade röster hördes från företrädare för organisationer från alla delar av världen.  Bland dessa märktes ett starkt engagerat anförande av tidigare ordföranden för Zimbabwes advokatsamfund, Sternford Moyo, en man som, trots det hot som regimen i det landet utövar på alltför högröstade kritiker, med patos och insikt hävdade rättssamhällets principer.

ABA/IBA-konferensens syfte var att formulera och genomföra en aktionsplan till rättssamhällets försvar. Mycket görs. Som exempel på detta vill jag framhålla det arbete som läggs ner inom ILAC och av dess engagerade generalsekreterare, Christian Åhlund. Det finns mycket man kan göra därutöver. Men det gäller då inte bara att formulera högstämda protester. Vi måste bli konkreta. Som advokater har vi ett särskilt ansvar att utforma och delta i dessa motåtgärder. Vad kan vi då göra? Några viktiga insatser kan enligt min mening vara dessa.

Trivialt är att påpeka att det dagliga arbetet för våra klienter kan sägas innefatta det praktiska utövandet av access to justice. Ide anglosachsiska länderna har man sedan lång tid haft en tradition med obetalt biträde till klienter. På det lilla planet kan vi ta fasta på den traditionen och göra den till vår. Det framgångsrika Tsunamiprojektet visar att svenska advokater är fullt beredda att ställa upp med den typen av insatser. I det perspektiv som ovan beskrivits är det naturligtvis angeläget att sådana frivilliga insatser särskilt inriktas mot fall där individens grundläggande rättigheter blivit kränkta. I detta sammanhang förtjänar erinras om de värdefulla insatser på detta område som organisationen Centrum för Rättvisa gör. Jag tror att sådana projekt med framgång skulle kunna drivas även inom advokatkåren.

För att påverka politiker måste man skapa folklig opinion. Och för opinionsbildning utgör medierna en nödvändig förutsättning. Som advokater kan vi delta i mediedebatten rörande rättsfrågor. Vi kan skriva fler artiklar, vi kan hålla fler föredrag och vi kan delta i fler debatter.  Detta är långsiktigt arbete. Men rätt bedrivet kan vi påverka makthavarna.

En annan viktig förutsättning för det framgångsrika arbetet i hithörande frågor är utbildning. Det gäller inte bara de unga juristerna, utan i lika mån de mer erfarna. Det handlar om att sprida kunskaper om mänskliga rättigheter och om rättsstatens principiella uppbyggnad. Här kan vi som advokater göra insatser. Det finns ett antal framträdande personer i vårt land vars kunskaper på området bör utnyttjas. Här tror jag att samfundet kan göra insatser. I det arbetet skulle inte minst de stora svenska byråerna kunna bistå. Jag tycker mig ofta få signaler om att unga jurister, även de på de affärsjuridiska byråerna, hyser ett starkt intresse för dessa frågor. Tillsammans kan vi öka medvetenheten. Det vore bedrövligt om vi skulle överlåta försvaret av rättsstaten till de människor som närmast utsätts för konsekvenserna av dess brister. Om man som advokat i Zimbabwe kan delta i den kampen så kan man det även i det trygga Sverige. Det är dags för oss att vakna och omsätta vår kritik i konkret handlande.

Anne Ramberg
Generalsekreterare Sveriges advokatsamfund

Annons
Annons