search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

"Tvångsomhändertagande är rättsväsendets svåraste mål"

Frågan om när och hur barn, unga och missbrukare ska tvångsomhändertas är ett av rättsväsendets svåraste arbetsområden och berör flera rättssäkerhetsproblem.
Sverige har fällts ett antal gånger i Europadomstolen för det sätt som barn omhändertagits på.
Den sekretess som råder i förvaltningsmål som rör tvångsomhändertagande av barn, unga, missbrukare eller psykiskt sjuka, kan skapa problem för rättssäkerheten. Det menar advokat Ghita Hadding-Wiberg som har lång erfarenhet av att arbeta med denna typ av ärenden.

– Det är svårt att få insyn i ärendena och att kontrollera dem utifrån. Samtidigt behöver man sekretessen av integritetsskäl, säger hon.

Ett annat rättssäkerhetsproblem som Ghita Hadding-Wiberg ser, främst i LVU-ärendena, rör beviskrav och bevisbörda. Parten, föräldrar eller ungdomen, får en bevisbörda att visa att det inte är så som socialtjänsten påstår:

– Det blir en omvänd bevisbörda. Oftast lyssnar domstolen mest på socialnämnden och det blir en uppförsbacke för den enskilda parten. Det krävs oerhört mycket av en förälder för att de ska visa att förhållandena inte är på det sätt som socialtjänsten påstår, säger hon. Här kan en advokat göra mycket för den enskilde individen, till exempel begära eller själv åstadkomma kompletterande utredningar och åberopa vittnen.

Utredningarnas kvalitet
Till bilden hör att Ghita Hadding-Wiberg anser att socialtjänstens utredningar inte genomgående håller tillräckligt bra kvalitet.

– I de flesta mål är visserligen utredningen bra. Men det händer alltför ofta att utredningarna är bristfälliga och att den enskildes intresse inte tas tillvara, säger hon.

Utredningarna brister i objektivitet och tar till exempel endast upp negativa uppgifter som framkommit.

– Det är en rättssäkerhetssfråga. Domstolarna tar för givet att det är på det beskrivna sättet. Man kan jämföra med åklagaren i ett brottmål som kommer med ett påstående, detsamma gör socialtjänsten.

Men en viktig skillnad är att i förvaltningsdomstolarna har ledamöterna läst utredningen när förhandlingen börjar. Och det påverkar domstolen.

– Man märker att domstolen kan ha en förutfattad uppfattning när den endast har läst socialnämndens ansökan och utredning som mynnar ut i att de vill att barnet ska omhändertas, säger Ghita Hadding-Wiberg. Något skriftligt bemötande finns sällan från motparten.

Stora skillnader geografiskt
Det skiljer sig även hur socialtjänsten arbetar i olika kommuner, till och med inom en och samma kommun. Tjänstemännen gör olika bedömningar av problemen inom familjen och vad man kan göra åt det. Särskilt tydligt blir det i LVU-ärenden.

– Inte sällan gör socialtjänsten det lätt för sig och placerar barnet i ett familjehem i stället för att arbeta i barnets ursprungliga hem. En del tjänstemän är sådana att om de bestämt sig för att ett barn ska omhändertas gör de nästan vad som helst för att det ska bli så utan att det blir en ordentlig dialog. I andra stadsdelsförvaltningar kan man ha en fungerande dialog där man försöker finna lösningar. En uppgift som är väldigt viktig för advokaterna i dessa ärenden är att hjälpa till så att samarbetet fungerar och att man kan få igång en dialog. Många gånger kan man kanske ”öppna ögonen” på socialsekreteraren i ärendet.

Mediernas betydelse
Mediernas sätt att skildra rättssystemet har lett till ett minskat förtroende hos allmänheten för hur det är ställt med rättssäkerheten i mål som rör tvångsomhändertaganden, enligt Hadding-Wiberg.

– Eftersom dessa förvaltningsmål omfattas av sekretess blir mediernas bild alltför ofta missvisande. Medierna kan vara väldigt enkelspåriga och ser inte de bakomliggande orsakerna.

Sverige har fällts ett antal gånger i Europadomstolen för mänskliga rättigheter för det sätt som barn har omhändertagits på. Domstolen har funnit att barn tvångsomhändertagits på otillräckliga grunder. Ghita Hadding-Wiberg tycker att det är bra att det sker en prövning av omhändertagandena.

– Det finns barn som borde omhändertas men där det inte sker. Samtidigt har vi barn som omhändertas fast det inte borde ske. Om barn omhändertas länge bryts bandet med föräldrarna. Det blir svårare att reparera den skada som uppstår när man skiljer barn och föräldrar ju längre separationen pågår.

Ghita Hadding-Wiberg tror att det ofta hade varit bättre att arbeta mer i hemmiljön i stället för att placera dem i familjehem.
ULRIKA BRANDBERG, TOM KNUTSON
Annons
Annons
Annons
Annons