search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende 5

Advokat har träffat avtal med klient om att hans arvode skulle beräknas som en andel av klientens inkomst. Varning tilldelad.
A biträdde under åren 1998 – 2000 skidåkaren X och dennes bolag. För sitt arbete fakturerade A den 4 juni 2003 bolaget med 193 377 kr inklusive mervärdesskatt. Bolaget bestred fakturan och påkallade prövning därav. Advokatsamfundets styrelsebeslöt att skiljedom skulle meddelas av särskild skiljenämnd. Dom meddelades den 23 maj 2005 med innebörden att fakturan sattes ned till 30 000 kr exklusive mervärdesskatt. A har klandrat domen till hovrätten, som ännu inte prövat klandertalan.

I infordrade yttranden har A anfört i huvudsak följande.

Advokaten B kontaktades 1998 av en ledare från X:s klubb. Skälet därtill var bland annat att X behövde hjälp med att dels hitta sponsorer, dels få diverse juridiskt biträde. Som biträdande jurist till B fick han i uppdrag att träffa X. Vid mötet diskuterades hur X skulle betala för arbetet. Frågan hade tidigare diskuterats med B och önskemål fanns att arvodet skulle beräknas på ett procentuellt baserat sätt på de avtal som X skrev under, vilket också blev fallet. Arvodet skulle dock täcka allt nedlagt arbete samt alla utlägg. Beräkningsmodellen kom att tillämpas på uppdraget både före och efter det att han blev advokat 1999.

Under uppdragstiden togs ett mycket stort antal företagskontakter varav vissa resulterade i avtal för X. Därutöver biträdde han X och dennes bolag i en tvist gällande lagen om namn och bild i reklam samt företog granskning av avtal mellan X och P. Uppdraget krävde i vissa delar särskilt stor juridisk kompetens och kunskap om utländsk rätt. Vid beräkning av den i arvodesmålet aktuella fakturan utgick han från de avtal X ingått. Fakturan avsåg emellertid också allt nedlagt arbete samt ersättning för utlägg och tidsspillan under åren 1998 – 2000. – Sett i efterhand hade det nog varit mer lönsamt för honom att ta betalt per timme. Skiljenämnden ansåg dock att det endast var hans arbete relaterat till de fem företag som angetts i fakturan som skulle prövas och avvisade därför huvuddelen av bevisningen. I och med att skiljenämnden inte beaktade allt nedlagt arbete samt ersättning för utlägg och tidsspillan gjorde den en felaktig prövning av fakturans skälighet. Mot denna bakgrund har han klandrat domen till hovrätten och yrkat att domen skall upphävas. Om hovrätten bifaller hans talan föreligger inte längre någon grund för ett disciplinärende. Om hovrätten lämnar hans talan utan bifall kommer han att översända en ny faktura till klienten rörande det arbete och de utlägg som skiljenämnden inte prövat. I sistnämnda fall bör Advokatsamfundet göra en helhetsbedömning av skäligheten av fakturerat belopp och nedlagt arbete och gjorda utlägg. Därvid bör noteras att han utfört betydligt mer arbete (cirka 150 timmar totalt) än som prövats i sak av skiljenämnden. Vidare har han för klientens räkning haft utlägg för resor inom och utom landet samt haft tidsspillan för utförandet av uppdraget.

Vid en generell fakturering om 1 600 kr plus moms per timme borde arvodet, inklusive ersättning för utlägg och tidsspillan, ha uppgått till 230 176 kr, vilket motsvarar dryga 36 000 kr mer än vad han fakturerade. Till styrkande av fakturans skälighet åberopar han de i arvodesärendet ingivna bilagorna som skriftlig bevisning.

Nämndens bedömning
Genom att träffa avtal med klienten om att hans arvode skulle beräknas som en andel av klientens inkomst har A allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap 7 § andra stycket rättegångsbalken. Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon åtgärd.