search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Vägval för rättspolitiken

Den väljare som brinner för rättsfrågorna inför valet har en knivig uppgift framför sig när hon ska hitta sitt parti. Den politiska enigheten är på många områden slående. Men visst finns det olika uppfattningar, även om skiljelinjerna inte alltid går mellan de politiska blocken.
Rättspolitik är viktigt! Så långt är alla överens. Från att tidigare ha varit ett område som jurister funderade på inom departementets väggar har rättsfrågorna fått en självklar plats i den politiska debatten.

Debatten handlar dock ofta mer om hur mycket pengar som ska anslås än vad partierna vill göra. Av partiernas pressmeddelanden kan man lätt tro att det är stora skillnader i hur mycket pengar man vill satsa. I själva verket brukar anslagen till rättsväsendet skilja sig åt ganska lite i statsbudgeten och i oppositionens förslag.

När de olika partierna presenterar sina problembeskrivningar på området är samstämmigheten stor: Brottsligheten är det stora problemet. Åsikterna skapar en känsla av att kriminaliteten ökar våldsamt. Lösningen är från de flesta håll att få fler och mer synliga poliser i samhället. Bara vänsterpartiet ger en annan problemdefinition, och pekar på brister i rättssäkerheten som dagens största problem.

Några av partierna har skrivna rättspolitiska program, och den borgerliga alliansen har dessutom ett gemensamt. Regeringspartiet saknar ett samlat program, men har visat desto större aktivitet i form av propositioner. I grunden finns ändå en enighet mellan socialdemokraterna och de borgerliga i många av sakfrågorna, till exempel det omdiskuterade buggningsförslaget. Det är de, i deras tycke, bristfälliga rättssäkerhetsgarantierna i förslagen och inte buggning i sig som fått kristdemokrater och centerpartister att reagera. Framför allt vänstern, men även miljöpartiet, har mer principiella invändningar.

Fortfarande finns det några områden där traditionella ideologiska skiljelinjer går igen. Frågan om en författningsdomstol är ett sådant område. Partierna till vänster har historiskt sett känt stor motvilja mot att överlåta makt från politiker till (misstänkt borgerliga) jurister. De borgerliga partierna talar med olika grad av entusiasm för ett sådant system i Sverige, framför allt med hänvisning till behovet av en ökad maktdelning.

rättshjälpen är ingen het fråga i den politiska debatten, trots att advokater länge fört fram argument om dess betydelse för rättstillgängligheten. Enligt juristen Åsa Perssons forskning (se artikeln ”Svajig kurs i rättspolitiken” i detta nummer) har rättshjälpen gått från att ses som en garant för allas likhet inför lagen, till att vara en budgetpost som man skär i efter behov. Två partier har dock tydligare än de andra drivit frågan om en förstärkning av rättshjälpen: folkpartiet och vänsterpartiet.

Svaren på Advokatens frågor om timkostnadsnormen, som i stor utsträckning styr erättningen till humanjurister, är svävande och inga löften ges. Justitieministern hade en förklaring till ointresset för frågan: mediernas och allmänhetens bild av advokater i media är att de tjänar hutlöst mycket pengar. Oavsett verkligheten är det därmed mycket svårt att få folkligt stöd för en höjning.

ULRIKA BRANDBERG, TOM KNUTSON

Publicerad i nr 5, 2006