search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

”Svajig kurs i rättspolitiken”

Rättspolitiken kan beskrivas som ett ”följa John”, där de två största partierna följer efter de mindre. Men trots allt finns det ideologiska skillnader. Det hävdar forskaren Åsa Persson.
Åsa Persson, juris doktor och forskare vid Umeå universitet, har undersökt den politiska debatten om rättshjälp, hemliga tvångsmedel och stöd till brottsoffer under efterkrigstiden. Under den perioden har rättspolitiken vuxit från att vara en politisk icke-fråga.

– Bland väljarna har intresset inte ökat. Det är fortfarande bara en till tre procent som säger att lag och ordning är en viktig fråga i väljarundersökningar. Däremot har partierna vaknat, och utarbetat rättspolitiska program, säger Åsa Persson.

Många kursbyten
Åsa Persson konstaterar att av de fyra partier hon undersökt har de största, socialdemokraterna och moderaterna haft en vinglig kurs och ofta bytt ståndpunkt. En betydligt mer konsekvent linje har vänsterpartiet och folkpartiet visat. Åtminstone tills helt nyligen, när folkpartiet började tala för brottsbekämpning med hårda medel.

Åsa Persson berättar att de politiska partierna i stor utsträckning verkar följa polisens åsikter när det gäller hemliga tvångsmedel.

– Jag tycker att partierna varit osjälvständiga när de bedömt behoven av tvångsmedel under de här 45 åren, säger hon.

I tvångsmedelsfrågorna är det idag den socialdemokratiska regeringen som leder utvecklingen och driver på för nya lagar om buggning vid misstanke om terroristbrott och preventiva tvångsmedel. Men liknande förslag har tidigare lagts fram av moderaterna och folkpartiet.

– Socialdemokraterna har slagit in på en viss kurs nu. Först var partiet väldigt emot buggning när det föreslogs 1989. 1996 hade de svängt och var för legalisering. År 2000 lade regeringen ett förslag som var ännu mer långtgående än det som nu är aktuellt, säger Åsa Persson.

Det parti som, under hela undersökningsperioden och även därefter, tydligast argumenterat för integritetsskydd och enskildas intressen är vänsterpartiet.

Följa john-politik
I sin avhandling beskriver Åsa Persson svensk rättspolitik som en ”följa John-lek”. Men det är inte regeringspartiet som leder utvecklingen. Hon skriver att ”det är svårt att hitta någon konsekvent linje hos s, med undantag för omsorgen om statsfinanserna.” Och hon fortsätter: ”Partiet följer John, som i det här sammanhanget oftast är v och ibland även fp”.

Moderaterna har bytt uppfattning nästan lika ofta som socialdemokraterna. Socialdemokraterna och moderaterna har i många fall samma eller mycket likartade uppfattningar.

De mest konsekventa partierna, vänsterpartiet och folkpartiet (åtminstone fram till de senaste årens nya linje) argumenterar oftare än de stora partierna utifrån rättsliga principer och hänvisar ofta till grundlagen.

Kristdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet ingick inte i Åsa Perssons undersökning. Åtminstone kristdemokraterna spelar idag en mer aktiv roll än under den undersökta perioden. Åsa Persson tror att enskilda engagerade politiker, som Peter Althin i kristdemokraterna, kan spela stor roll för de små partiernas rättspolitik.

Ideologiska skillnader
Bakom de olika sakfrågorna kan man se vissa ideologiska skiljelinjer, menar Åsa Persson. Skillnaden blir tydlig i förhållande till hur brottsoffer ska stödjas. Framför allt folkpartiet har, med stöd av vänsterpartiet, starkt betonat den rättsliga processens betydelse för brottsoffer och till exempel drivit kravet på rätt till målsägandebiträde. Socialdemokraterna har i stället tryckt på att brottsoffer behöver stöd från socialtjänsten och sjukvården. Under 80-talet gick partiet så långt som att framställa jurister och juridisk hjälp som en belastning för brottsoffer.

– Det handlar om den stat som socialdemokraterna i mycket byggt upp. Målet är att problem ska tas omhand i välfärdsstaten. Moderaterna pläderar i stället för rättsstaten. Det speglar en ideologisk skillnad, säger Åsa Persson.

En tredje linje har vänsterpartiet och folkpartiet, som talar om att välfärdsstaten förutsätter en rättsstat.

Jurister i debatten
Åsa Persson tycker att den partipolitiska debatten förtjänar ett större intresse också från juristerna.

– Jag ser inte politik och juridik som så skilda världar. Jag tycker att jurister, både yrkesverksamma och vid universiteten, borde delta mer i debatten, säger hon.

Åsa Persson menar att jurister ofta har stora kunskaper om de frågor som politikerna ska besluta om. De borde kunna lyfta fram de rättsliga principernas betydelse, till exempel i rättshjälpsfrågan. Särskilt domare är rädda för att delta i debatten. Hon tror dock att en förändring är på gång.

– Den pågående trenden att allt fler politiska beslut fattas av jurister påverkar också Sverige, vilket inte minst EU-medlemskapet bidrar till. Och ute i Europa har jurister större erfarenhet av att argumentera utifrån EU, Europakonventionen och Europadomstolens praxis.

Läs mer i Åsa Perssons bok ”De politiska partiernas rättspolitik”, Iustus förlag, 2004.

ULRIKA BRANDBERG, TOM KNUTSON

Publicerad i nr 5, 2006
Annons
Annons